”Jag har gjort si och så mycket för sporten – en returmatch är det enda rättvisa!”
Kom igen… Nu får det väl ändå vara nog?
Ta en titt på bilden ovan. Vad ser du?
Själv ser jag ett odiskutabelt avslut. En man som besegrar den andre via den mest definitiva metoden inom sportens ramar – en knockout. Ingen teknisk knockout där man fortfarande kan argumentera om huruvida domarstoppet kom för tidigt eller ej, och inte heller en submission där man, teoretiskt sett, fortfarande skulle kunna kämpa vidare med exempelvis en bruten arm i en ”riktig fight”.
Alla vet att vad som helst kan hända inom MMA, det är ingen nyhet. Således skulle en eventuell returmatch kunna sluta helt annorlunda – med en annan vinnare. Det gäller alla matcher, alltid.
Att Fabricio Werdum vill få en chans att revanschera sig mot den nya tungviktsmästaren Stipe Miocic är kanske inte så förvånansvärt i sig. Jag menar, tävlar man på den här nivån har man ju en vinnarskalle som få. Och om man nyss kunde titulera sig som bäst i världen, vill man ju givetvis kunna fortsätta göra det.
Men när UFC är så fullkomligt inkonsekventa beträffande när omedelbara returmatcher ska och inte ska bokas, skapas också en effekt. Numera begär alla som förlorar bältet en returmatch på direkten. Och de har alla en poäng, vilket helt och hållet är UFC:s fel.
Cain Velasquez, som Werdum tog bältet ifrån, fick direkt chansen på revansch trots en ensidig förlust. Detta när det fanns flera andra, mer intressanta utmanare som förtjänade titelchansen istället. Visserligen skadades Velasquez sedan och matchen ströks, men det är ju klart som korvspad att Werdum nu vill få samma chans när han själv förlorat titeln.
Och att UFC uppenbarligen har Miocic vs. Werdum II i åtanke redan är ju skrämmande. Ska alla divisioner stanna upp så fort en ny mästare tar sig till tronen?
Tidigare hette det att man blir helt erkänd som mästare först när man lyckats försvara bältet en gång. Men nu är det ju i många fall snarare så att man måste besegra mästaren två gånger på raken först.
Samtidigt finns det flera andra fall där fansen verkligen skriker efter omedelbara returmatcher – men UFC säger nej. Exempelvis hyllade matcher såsom Robbie Lawler mot Carlos Condit eller Jon Jones mot Alexander Gustafsson, två matcher av ”Fight of the Year”-kaliber som avgjordes av sylvassa och kontroversiella domslut. Var finns logiken?
Den är fullständigt frånvarande.
Jag kan sitta och skriva hur långt som helst om detta och ta upp så himla många olika exempel. Men jag storknar verkligen om det blir en returmatch om tungviktsbältet härnäst. Det finns redan en klar titelutmanare och han heter Alistair Overeem.
Enligt mig bör omedelbara returmatcher bli aktuella om den första matchen
- avgjordes via ett kontroversiellt domslut
eller
- var oerhört underhållande och jämn, där mästaren blev av med titeln.
Bortsett från uppenbara anledningar såsom när en match slutar oavgjort, vid no contest eller diskvalificering och dylikt, så klart. Det måste ju finnas någon känsla av ”unfinished business” över det hela för att intresset ska finnas där.
Det är dags för UFC att sätta upp någon form av riktlinjer, så att vi slipper detta eviga tjat. Men att vara konsekventa gällande titelmatcher är väl i och för sig knappast vad de är kända för…
Foto: Josh Hedges/Zuffa LLC
