Det är bara att erkänna, cruiserviktaren Marco Huck har aldrig varit någon favorit för mig. Oftast när han har boxat så har jag suttit kvar och tittat av ren pliktskyldighet. Helt ärligt så har jag tyckt att han varit färglös och tråkig. En skapligt bra boxare helt klart men utan karisma och ordentlig attraktionskraft. Så har det varit så länge jag kan minnas. Marco Huck har aldrig gett mig något i spänningsväg – inte förrän igår då han gjorde det smarta draget och klev upp i tungvikt, mot en farlig tungviktare som Alexander Povetkin dessutom. Först då föll den normalt snålboxande tysken mig i smaken. Är det inte märkligt?
Det krävdes ett viktklasskifte för att han skulle knipa mitt hjärta som boxningssupporter. Det är märkligt det där. Vissa får kämpa för ens ”kärlek”. Huck har onekligen tillhört den kategorin. Gårdagens fight gjorde honom till en superstjärna. En grabb vars sejour i tungvikt man nu känner sig mer än nödgad att följa. Det skall bli roligt. Hur skall det gå? Vem skall han möta härnäst? Även om Alexander Povetkin med nöd och näppe försvarade sin WBA-titel, och det var nog korrekt, så var det Huck som var den stora vinnaren. Han gick ur fighten med bravur. Det är för honom möjligheterna nu öppnar upp sig. Han bevisade nämligen med råge att han kan klara sig ypperligt i den tyngsta klassen och mäta sina krafter med de allra bästa.
Han var som gjord för den klassen om ni frågar mig. Det var det som skulle till för att sätta lite färg på hans karriär. Mer behövdes inte. Nu börjar ett nytt kapitel i hans boxarliv. Gårdagens fight i Stuttgart hade alla de ingredienser man som boxningsfan vill ha i en tungviktsfight, drama, spänning, vändningar och feta smällar. Man satt som på nålar. Det var ironiskt att höra normalt pålitlige boxningskommentatorn Roger Pettersson döma ut den lättare tysken så kapitalt i sändningens början. Han gavs inte stor chans att klara sig tiden ut av vår expert. Troligtvis skulle han bli knockad. Så blev det inte som ni såg. Pettersson fick vackert äta upp sina ord. Stundtals låg faktiskt ryssen nära till hands att bli utslagen.
Huck var mycket aggressiv och slagvillig. Det blev tufft, hårt och ovisst. Jag vill inte göra en bedömning över vem som jag tyckte vann men kan väl säga så här, tyska boxare har varit inblandad i betydligt ojämnare (åt fel håll) matcher förut och ändå fått segern så Huck ”snuddade” verkligen vid att klippa WBA-kronan i sin första tungviktsfight. Det är imponerande. En domare hade oavgjort (de andra två till Povetkin). Det låg något i det. För första gången ser jag fram emot hans nästa fight. Det skall bli intressant.
