I vanlig ordning efter UFC-galor så följer nu Matchmäklarna, ett inslag tidigare känt som ”Vad nu då?”. Det var många matcher som gick tiden ut och därmed mycket fighting att skåda. Nedan ser ni hur underkortets fighters kan matchas i sina nästkommande kamper.
Jake Shields
Shields är en väldigt duktig grappler, hans BJJ är på toppnivå, han jobbar hårt, men han är ingen särskilt spännande fighter. Hans tre senaste matcher har gått till domarna och hans insats i de matcherna, hur överlägsen han än må ha varit, bleknar jämfört med andra fighters vinster då han helt enkelt inte orsakar mycket skada eller ens har kommit nära att avsluta sina senaste motståndare. Han är fortfarande en duktig fighter, men jag tror inte att han kommer få många högprofilmatcher i framtiden. Dong Hyun Kim har vunnit tre av sina fyra senaste matcher, och om han vill ta sig till toppen av divisionen måste han ta sig igenom fighters som Shields. På pappret är det kanske inte världens mest tilltalande matchning, men ”Stun Gun” har varit underhållande i sina senaste matcher.
Tyron Woodley
Denna prestationen speglade inte Woodleys fulla potential. Det kändes som att han aldrig riktigt kom igång, ett påstående som stärks av faktumet att Woodleys hörna skrek ”Come on! GO!” i den tredje ronden som om den forne Strikeforce-mästaren kämpade för sina coachera liv. Stilmässigt var det inte den mest tilltalande matchningen, en kamp mot Rick Story är däremot en betydligt mer explosiv och publikvänlig match.
James Krause
Den storväxta lättviktaren Krause tog kommandot och använde sin räckvidd för att plocka isär Stout och gjorde sedan något ytterst få lyckats med, han avslutade dessutom ”Hands of Stone”, som endast förlorat på domslut sedan en submissionförlust mot Kenny Florian år 2006. Krause har potential och en fin vinstsvit på åtta matcher, en match mot vinnaren av Danny Castillo vs Bobby Green känns som en lämplig motståndare.
Sam Stout
Jag skulle vilja påstå att Stout är något av en förutsägbar fighter, men jag menar det på bästa möjliga sätt. Han kämpar alltid in i det sista, han är alltid mer villig att stå och slå än att dyka på nertagning, han är alltid med i spännande matcher och han har alltid haft blandade resultat i UFC. I oktagonen har kanadensaren aldrig fått ihop mer än två raka vinster, men han har däremot sex ”Fight of the Night”-bonusar, och så länge han slåss som han gör så lär han ha ett jobb hos UFC. Alla lättviktare behöver inte vara Benson Henderson, det är inte heller möjligt, låt Stout fortsätta att testa talanger, bjuda på slagsmål och underhålla publiken. En match mot KJ Noons hade gjort allt det.
Sean Pierson
”The Punisher” var i slutändan starkare även om han kom väldigt nära att bli avslutad i den tredje ronden. Till skillnad från sin karriär innan UFC så har Pierson inte riktigt övertygat i sina senaste matcher, även om han vunnit de flesta. Innan mötet med Robertson skulle Pierson ha mött TJ Waldburger, jag tycker fortfarande att det känns som en bra matchning, låt oss se den.
Kenny Robertson
Robertsons submissionvinst över Brock Jardine var snygg, det var väldigt, väldigt snyggt. Men det döljer inte faktumet att Robertson nu har ett matchfacit på 1-3 i oktagonen. Även om han kämpade hårt så tror jag inte att UFC behåller honom. Det är möjligt att de ger honom en sista chans mot någon som Nick Catone eller Amir Sadollah, men jag hade inte räknat med det.
Roland Delorme
Precis som han sa så var Derlome starkast där Figueroa var svagast. Det var en underhållande match, även om det inte var en insats som kommer ge honom en match på huvudkortet i sitt nästa framträdande, men absolut en värdig vinst. Ett möte med Bryan Carraway är det lämpligaste alternativet för Derlome.
Edwin Figueroa
Figueroa är en fighter som alltid är kul att se, han kanske inte alltid är den mest tekniska fightern, och han har ett matchfacit på 2-3 i UFC, men han lär bli kvar på grund av sin roliga fightingstil. Hade man bytt ut namnet mot brittiske Vaughan Lee så hade även han fortfarande uppfyllt samma kriterier. En match mellan dem känns både logiskt och underhållande.
Mitch Clarke
Clarke klarade sig ur en ”Danger Zone” genom att bryta sin förlustsvit, och gjorde det på ett övertygande sätt. Han höll sitt på fötterna och lyckades undvika brittens markspel. Varför inte sätta honom mot Renee Forte, som också slog en meriterad britt nyligen; Terry Etim. Låt dessa lättviktare mötas så får vi se vem som är värd att klättra i rankningen.
John Maguire
Jag gillar Maguire, jag gillar hans gypsy jiui-jitsu och jag gillar hans personlighet. Med det sagt så var det ingen bra match britten gjorde. Han fick aldrig igång något stående förutom att han blockade en del slag med ansiktet, och även om han eventuellt fick matchen till marken i vissa stunder lyckades han aldrig göra något med det. Tre raka förluster i en viktklass som kryllar av talang och potential, det luktar rivet kontrakt. BAMMA eller Cage Warriors lär ha ett kontrakt som väntar.
Yves Jabouin
Det finns de som anser att Jabouin vann, de finns de som ger ”The Disciple” vinsten. Hur man än vänder och vrider på det så var det en väldigt spännande match och Jabouin tog sig tillbaka från några väldigt svåra situationer i den andra ronden, precis det vi gillar att se. Jag ser ärna Jabouin möta Francisco Rivera, som vunnit fyra av sina fem senaste matcher och avslutat tre av dem.
Dustin Pague
Det är nog ingen som ställer sig mot domslutet i matchen mer än Pague, som nu förlorat fyra av sina fem senaste matcher. Med tanke på hur bra han klarade sig mpt Jabouin är det synd att säga, men Pagues dagar som UFC-fighter lär vara räknade…för tillfället…
