Joaquin Buckley hade knappt sagt ett ord inför huvudmatchen i Edmonton och vägrade skaka hand med både Dana White och Mike Malott. På lördagskvällen låg han utslagen på oktagonens golv, medan hans tandskydd flög genom luften. För Malott blev det ett av karriärens största ögonblick, en brutal uppvisning som kan föra honom närmare den UFC-titel Kanada har längtat efter sedan Georges St-Pierres tid.
Handslaget som aldrig kom
Under matchveckan hade Buckley pendlat mellan att söka kontakt med Malott och att markera avstånd. Vid den ceremoniella invägningen ignorerade han handslaget, och i en intervju inför galan mötte han frågorna med tystnad. Malott, som själv sällan tar plats genom utspel, hade svårt att förstå vad amerikanen ville uppnå. Han hade redan bestämt sig för hur han skulle bemöta det.
– Om du vill skaka min hand är det okej. Om du inte vill spelar det ingen roll. Jag tänker knocka dig ändå, berättade Malott efter matchen.
Han kunde till och med skämta om mönstret. Två gånger hade han nu knockat motståndare i andra ronden efter att de vägrat ta hans hand. Med Buckleys explosivitet och slagkraft framför sig hade kanadensaren emellertid betydligt viktigare saker att tänka på än vad som hänt under invägningen.
Buckley ville ha ett slagsmål – Malott hade en annan plan
Buckley kom till Edmonton med två raka förluster mot Sean Brady och Kamaru Usman, men också med ett rykte som en av welterviktens farligaste avslutare. Malott hade själv vunnit fyra matcher i följd, senast mot den tidigare titelutmanaren Gilbert Burns. En seger skulle föra kanadensaren närmare divisionens absoluta topp, medan ytterligare ett nederlag skulle göra Buckleys väg tillbaka betydligt längre.
Inledningsronden blev försiktig. Buckley försökte skapa öppningar med sin explosivitet, men Malott vägrade rusa in i slagen. När amerikanen vinkade fram honom, och vid ett tillfälle såg ut att vända blicken mot matchklockan, tolkade Malott det som ett försök att locka fram ett förhastat angrepp.
– Han försökte få mig att komma efter honom. Jag tänkte att vi har 25 minuter på oss. Vi kan lära känna varandra lite först, förklarade Malott.
Kanadensaren hade redan träffat med en hård spark mot huvudet och märkt att Buckley reagerade. Ändå höll han tillbaka. I clinchen arbetade han med knän mot kroppen och upplevde att han var starkare, mer avslappnad och tekniskt säkrare än sin motståndare. Buckleys slagkraft fanns kvar, men utrymmet för att använda den krympte.
Knät som fick hela Edmonton att tappa andan
I andra ronden började Buckley gå framåt mer aggressivt. När de båda hade lämnat clinchen såg Malott öppningen han väntat på. Han lyfte benet i en rörelse som först kunde uppfattas som en spark mot kroppen, men när Buckley sänkte huvudet kom knät rakt mot käken.
Tandskyddet for ur munnen och Buckley föll framstupa. Malott följde upp med ytterligare ett slag innan domaren bröt, 2 minuter och 32 sekunder in i andra ronden. Rogers Place exploderade i jubel efter ett av årets mest uppseendeväckande avslut, men bland reaktionerna från andra UFC-fighters fanns också oro. Gilbert Burns, Tatiana Suarez, Arnold Allen och Kenny Florian uppmärksammade knockouten, medan fjäderviktaren Kai Kamaka skrev: ”Jag ber för Buckley.”
På presskonferensen fick Malott återvända till ögonblicket och förklara varför han slagit en gång till. Han hade förstått redan vid träffen att Buckley var illa ute.
– Jag såg tandskyddet flyga och hur han föll med ansiktet först. Jag var ganska säker på att det var över, men jag behövde följa upp med ett slag.
Inför den jublande hemmapubliken tillät han sig också ett betydligt kaxigare konstaterande.
– Jag kanske är lågmäld, men jag slår för jävla hårt.
Dana Whites reaktion – och förlusten som förändrade allt
När Malott vände sig om efter knockouten fick han syn på Dana White, Hunter Campbell och matchmakern Sean Shelby vid buren. Enligt Malott möttes han omedelbart av uppskattande reaktioner från UFC-ledningen. White beskrev senare insatsen som precis vad organisationen hade hoppats på från en huvudmatch i Kanada: ”Det går inte att göra bättre än så.”
Malott belönades med 100 000 dollar i prestationsbonus efter en gala där tolv av tretton matcher slutade före full tid. Bland åskådarna fanns hans fru och flera familjemedlemmar, och efteråt hade han nästan svårt att förstå vad han just hade åstadkommit.
– Jag frågade mina tränare om det verkligen hade hänt. Om jag inte bara skulle vakna och upptäcka att det fortfarande var matchdag och att jag hade drömt allting.
För Malott bar kvällen också på ett betydligt tyngre minne. I januari 2024 hade han förlorat mot Neil Magny i Toronto, en match där hans brister blev obarmhärtigt exponerade inför hemmapubliken. Den förlusten hade följt honom under hela klättringen tillbaka.
– Folk pekar på en förlust och säger att det är den du är. Men det var nästan tre år sedan. Jag har lagt så mycket tid på att rätta till det som ledde till den förlusten. Den slog ner mig, men kunde inte hålla mig nere.
Fem raka segrar senare har Malott siktet inställt på någon i topp tio, gärna topp fem. UFC återvänder till Toronto den 30 januari 2027, och White har öppnat för att kanadensaren kan få en plats på galan. Någon match är ännu inte bokad, men efter det som hände i Edmonton behöver Malott knappast övertyga någon om vad han kan åstadkomma framför sin hemmapublik.
När frågan kom om en möjlig återkomst till Toronto var svaret enkelt: ”Jag har telefonen påslagen.”
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
