Payton Talbotts namn fortsätter att klättra i UFC bantamviktsdivision – och efter knockoutsegern mot Deiveson Figueiredo riktade 28-åringen blicken mot en av sportens största profiler. Sean O’Malley gillar utmaningen och ser en framtida match framför sig. Men påståendet att han redan skulle ha tackat nej till Talbott får den tidigare mästaren att reagera betydligt starkare.
Talbott behövde inte många minuter för att göra nästa drag.
Efter en dominant knockoutseger mot den tidigare flugviktsmästaren Deiveson Figueiredo på UFC 332 använde han intervjun i buren till att nämna Sean O’Malley. Ett stort namn, en stilmässigt attraktiv motståndare och framför allt en match som omedelbart placerade Talbott mitt i bantamviktens mest uppmärksammade diskussioner.
Det fanns också en udd bakom utmaningen. Talbott har tidigare hävdat att en match mot O’Malley varit aktuell för UFC gala vid Vita huset – och antytt att amerikanen inte varit särskilt angelägen om att möta honom.
O’Malley accepterar inte den versionen.
”Jag fick aldrig det erbjudandet”
I The SuGuru Show valde O’Malley att börja med just anklagelsen om att han skulle ha undvikit Talbott.
– Vi kan ta anklagelserna om att jag duckar först. Jag gillar inte att blanda in familjen i sådant här, men jag svär på min familj att jag aldrig blev erbjuden Payton Talbott vid Vita huset.
Om Talbott själv fått höra något annat lämnar O’Malley en öppning för att kommunikationen kan ha brustit någonstans. Hans egen misstanke är betydligt hårdare.
– Om han också kan svära på att han fick erbjudandet, då har det blivit någon form av missförstånd någonstans. Jag känner att han hittade på det. Jag tror inte att han någonsin blev erbjuden mig.
O’Malley har svårt att föreställa sig att UFC skulle ha diskuterat honom som motståndare med Talbott utan att först kontakta den sida han själv beskriver som ”A-sidan”.
– Jag fick aldrig Payton Talbott erbjuden till mig vid Vita huset. Så är det med det.
Det betyder däremot inte att han vill stänga dörren.
Snarare tvärtom.
UFC 333 kan avgöra nästa steg
O’Malleys närmaste framtid är knuten till vad som händer den 24 oktober, när Petr Yan och Merab Dvalishvili möts för tredje gången i titelmatchen på UFC 333 i Abu Dhabi.
O’Malley har redan en delad domslutsseger mot Yan på meritlistan. Mot Dvalishvili är historiken betydligt mer komplicerad efter två förluster, även om O’Malley själv länge har ifrågasatt utfallet i deras första möte.
Därför finns det två helt olika vägar framför honom.
– Om Petr går ut och förlorar, då kör vi. Jag och Payton. Vi gör det.
En Yan-seger skulle förändra prioriteringen.
– Om Petr går ut och vinner, då duckar jag Payton för en tuffare match. Jag duckar honom för Petr Yan.
O’Malley skrattade åt själva formuleringen, men budskapet var på allvar. Under sina senaste matcher har han ställts mot flera av den moderna bantamviktens mest meriterade namn: Yan, Aljamain Sterling och Dvalishvili.
– Mina senaste sju matcher har jag mött fyra av de bästa bantamviktarna någonsin. Jag duckar ingen.
O’Malley: ”Varför skulle jag vilja möta honom?”
Det finns något med Talbott som O’Malley både respekterar och skämtar om.
Figueiredo och Henry Cejudo, två av Talbotts senaste stora namn, hade båda sin storhetstid i de lägre viktklasserna. O’Malley är själv lång, teknisk och van vid att slåss på distans – egenskaper som på pappret skulle göra honom till en helt annan uppgift.
– Varför skulle jag vilja möta den här jävla långa, rangliga, bra strikern när jag kan möta Petr Yan?
Talbotts motstånd är dock inget O’Malley håller emot honom.
– Han möter killarna de erbjuder honom. De råkar bara vara under 165 centimeter och komma upp från 125. Det är tuffa jävlar. Deiveson Figueiredo, tidigare världsmästare, legend. Henry Cejudo gjorde ett ganska bra jobb när han brukade tävla. Det är inte Paytons fel.
Respekten går längre tillbaka än de senaste resultaten.
O’Malley minns Talbott redan från Dana White’s Contender Series.
– Jag såg Payton Talbott där och tänkte: ”Den jäveln är grym.” Jag visste att jag förmodligen skulle möta honom någon gång. Jag gillar hans stil både inne i oktagonen och utanför. Han har swag.
Utmaningen gav O’Malley exakt vad han ville ha
Talbotts utspel har dessutom redan gjort jobbet innan någon match är bokad.
O’Malley tävlade inte på UFC 332. Han hade inte stått i centrum under galaveckan och hade, enligt egen utsago, inte synts särskilt mycket i medierna den senaste tiden.
Några sekunder efter Talbotts utmaning var hans namn tillbaka i rubrikerna.
– Jag älskar det här. Det är fantastiskt. Jag var inte på galan och jag har inte varit särskilt mycket i medierna. En kille går ut och utmanar mig, och plötsligt är varje rubrik: ”Payton utmanar Suga.”
För O’Malley är det precis så sporten ska fungera.
– Du vill att folk ska utmana dig. Du vill att ditt namn ska finnas där ute. Folk vill se matchen och det är en rolig stilmässig matchup.
Talbott försökte dra in O’Malley i sin egen berättelse.
Resultatet kan bli att de till slut hamnar i samma bur.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
