Payton Talbott behövde 129 sekunder för att köra över Deiveson Figueiredo på UFC 332. När burdörren hade stängts efter ännu en seger mot en tidigare UFC-mästare hade diskussionen redan flyttat långt bortom brasilianaren. Dustin Poirier, Jorge Masvidal, Chris Weidman och Din Thomas såg en potentiell stjärna växa fram – men också ett problem som heter Sean O’Malley.
”Stjärnpotential skriven över sig”
UFC 332 hade redan utvecklats till en ovanligt våldsam kväll i Salt Lake City när Talbott och Figueiredo klev in i buren. Galan producerade rekordmånga elva knockouter, varav nio kom i den första ronden. Talbott passade perfekt in i kaoset. Högerhanden skakade Figueiredo, en flygande knäteknik följde och efter 2.09 bröt domaren matchen.
Reaktionen i Paramount-programmet Deep Waters handlade mindre om själva resultatet än om vad som just hade hänt med Talbotts position i bantamvikten.
– Den här killen har stjärnpotential skriven över sig. Det är svårt att slita blicken från honom. Redan från inmarschen tittar man på honom, och när han väl slåss är han riktigt bra.
Figueiredo var ingen vanlig språngbräda. Den tidigare tvåfaldige flugviktsmästaren hade mött eliten under flera år, men mot den större och längre Talbott fick 38-åringen aldrig kontroll över matchen. Panelens dom var hård.
– Jag trodde matchen kunde vara över redan efter högerhanden.
– Figueiredo var skakad under en lång period. Jag blev förvånad över att han överlevde knät.
För Talbott var det dessutom andra raka segern mot en tidigare UFC-mästare efter vinsten mot Henry Cejudo. Hans facit står nu på 12–1, och UFC listar honom bland de rankade bantamviktarna.
Två mästare – men ett nytt sorts test
Just Cejudo-matchen hade redan förändrat synen på Talbott. En ung striker ställdes mot en olympisk guldmedaljör och tidigare dubbelmästare, men vägrade låta matchbilden formas av motståndarens meriter.
– Han körde över honom i varje del av matchen. Han tog ner honom, stoppade nedtagningarna och fick sina egna nedtagningar.
Segern mot Figueiredo förstärkte den bilden. En av paneldeltagarna hade till och med tippat emot Talbott men medgav att amerikanen hanterade situationen på ett sätt som unga talanger ofta misslyckas med.
– I sådana här lägen, när man har en ung kille och inte riktigt vet vad man ska förvänta sig, brukar de göra matchen svårare än den behöver vara. Talbott gick ut och överträffade förväntningarna.
Frågan är vad två imponerande segrar mot mindre, äldre före detta mästare egentligen säger om en match mot en renodlad bantamviktsstriker i världsklass. Det är där Sean O’Malley kommer in.
Talbott använde sin segerintervju till att ropa ut den tidigare mästaren. O’Malley har därefter öppnat för matchen, även om hans nästa steg påverkas av titelbilden högre upp i divisionen.
Deep Waters-panelen behövde inte lång tid för att hitta riskerna.
– Folk ser att O’Malley och Talbott har liknande kroppstyper, men Talbott är ganska stationär. Han går långsamt framåt. O’Malleys laterala fotarbete är bland det bästa i hela UFC.
En annan röst gick ännu längre:
– Jag tror att O’Malley skulle träffa honom hela kvällen just nu.
”Ingen rör sig som O’Malley”
Talbotts senaste motståndare har gett honom chanser att visa sin längd, kraft och förbättrade brottning. O’Malley skulle ställa en helt annan fråga. Inte hur Talbott hanterar en erfaren grappler, utan hur han löser en motståndare som byter vinklar, attackerar på distans och kan tvinga honom att jaga.
– Ingen rör sig som O’Malley.
Namnen som lyftes fram runt bordet avslöjade var panelen egentligen placerar Talbott. Cory Sandhagen nämndes som ett möjligt mellansteg, just eftersom hans rörelse skulle utsätta Talbotts striking för ett test han ännu inte har fått. Mario Bautista och Marlon Vera diskuterades också.
– Sandhagen mot Talbott gillar jag mest på grund av stilen. Då får vi se hur han hanterar snabba strikers med riktigt bra fotarbete.
Det kan vara den mer försiktiga vägen. Talbott själv verkar inte särskilt intresserad av försiktighet. Efter Cejudo kom Figueiredo. Efter Figueiredo ropade han på O’Malley.
När Deep Waters till slut försökte utse den största vinnaren från en gala med elva knockouter behövdes ingen längre diskussion.
– Vem är den största vinnaren på hela galan?
Svaret kom direkt:
– Talbott.
Två tidigare mästare har redan fått känna på varför. En tredje kan bli matchen som avslöjar hur långt det faktiskt räcker.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
