Galan börjar så sakta lämna sig och även om vi förbereder oss inför UFC 103 till helgen så ska vi inte glömma vad som faktiskt hände i oktagonen natten till idag. Några gick hem som segrare och andra gick hem som… inte segrare. Och det är ju lite livet i MMA-världen.
Vi brukar ofta skriva en liten snutt om våra egna tankar och funderingar på galan som varit, men varför inte lyssna lite på de som faktiskt var inne i oktagonen och härja?
Nate Quarry och Tim Credeur var en av dessa herrar, och här var det ändå ett rejält slagsmål innan Quarry tog hem det enhälliga domarbeslutet. Här pratar han om matchen:
”Jag visste att han skulle se det här som en stor möjlighet att kunna avancera i karriären, genom att använda mig som en grundsten. Jag tog den här matchen precis lika seriöst som vilken match som helst. Jag visste att det skulle bli ett krig.
Jag försökte verkligen bygga upp spänning i matchen. Efter den första ronden tänkte jag ’Grymt, nu har jag nött ner honom. Nu är hans knogar skadade och trötta. Jag borde troligen försöka slå honom också’. Jag förväntade mig att han skulle använda hans reach och backa. Han träffade hårt några gånger. Turligt nog hade jag möjlighet att slå tillbaka ett par gånger och landa några rejäla träffar.”
Både Nate Quarry och Tim Credeur förtjänade Fight of the Night för en enastående match. Men personligen tycker jag att Carlos Condit och Jake Ellenberger borde tagit hem den matchen, för de två satte ihop en snäppet bättre match.
Här berättar Condit själv om hur han upplevde matchen:
”Jag var rätt borta. Jag hade troligen stora problem, men jag bara typ gled igenom det. Jag var där mentalt, men för en sekund så var synen på mitt vänstra öga lite suddig. Han träffade mig med ett bra slag. Jag tror jag fick iväg en spark, och han träffade mig med en höger. Han är en rätt kraftfull grabb, rätt så explosiv. Jag bara typ genomgick det, och det är något som hjälpt mig genom ett flertal matcher i min karriär genom att bara vara tuff och ha möjligheten att genomlida stormar. Jag hade problem i den första ronden, men jag ville inte förlora den här matchen. Om jag inte skulle bli knockad eller avslutad, så skulle jag inte ge upp.
Jag är glad över att jag vann, men jag är besviken på att det var så nära. Men en vinst är en vinst. Jag har uppenbarligen en del att arbeta på, och jag kommer definitivt arbeta hårt på gymmet… Jag var rätt säker på att jag fick beslutet, men skulle matchen gått på samma sätt som mot Kampann, så skulle jag vara väldigt besviken. Igen, jag hade en match som jag inte avslutade och den gick till domarnas beslut. Förhoppningsvis kan jag fixa en del saker och avsluta min nästa motståndare så behöver vi inte oroa oss mer.”
Jag får intrycket av att Condit är ganska lättad över att han fick sin första vinst i UFC. Han har förstås gått två helt fantastiska matcher i raken, och vad man märkt vid tidigare tillfällen så belönas sådanna deltagare. Till viss mån, eller hur Houston Alexander?
Och här kommer också Gray Maynard och säger sitt:
”Varje gång jag slog honom så började han göra såhär [viftar armarna vilt runt omkring sig]. Varje gång jag träffade honom, så gjorde han två eller tre sådanna, jag tänkt typ ’Whoa.’ Han försökte göra det till ett galet krig. Han är tuff. Jag visste att han kunde röra sig på marken, det var därför jag var tvungen att spela spelet att sluta få honom att komma undan.
Jag hade [kimuran] djupt. Jag hörde hans arm smälla och knastra, så jag sa till domaren ’Helvete, hör du det där?’ Jag trodde armen skulle brytas. Jag är glad att jag inet bröt den och det är en bra domare [Herb Dean] som är där inne, han gjorde rätt i att låta matchen fortsätta.”
Jag hoppas verkligen Roger Huerta inte kommer behöva göra några avancerade scener i sin framtida filmkarriär med hans högerarm åtminstone. För han kommer troligen ha stora svårigheter att använda den just nu.
Sist ut har vi också Nate Diaz:
”Min boxningstränare sa åt mig att känna lite på honom först, ta ett steg bakåt och kasta – få honom att jaga en. Men jag gick typ rakt på där inne och blev nästan knockad. Jag tänkte ’Ah, skit också.’ Jag hoppade rakt in där så som jag inte borde ha gjort. Men jag vaknade till snabbt. Jag var okej däremot, efter jag suttit ner litegranna så tänkte jag ’hoppa inte in sådär igen’.
Jag träffade honom med en vänster-höger rejält, och hans huvud ryckte tillbaka och han låtsades att han var skadad. Jag visste att det vad var han försökte göra så jag slog honom och jag gick framåt som om jag skulle gå efter honom. Han skickade då iväg ett kraftigt slag, och jag tog ett steg tillbaka precis som jag och min boxningstränare hade arbetat på. Jag sprang in eftersom han spelade dum, och sen skickade han iväg en näve precis som jag förutsett. Han flyttade sedan på sig och gick från det kraftiga slaget till en nedtagning, vilket jag inte klagade över. Jag tänkte typ ’Nu börjar han bli desperat’.
Diaz blev också frågad vad han vill göra härnäst och svarade:
Jag vill gå en match mot någon i topp 5, eller till och med topp 3. Jag vill inte ha någon sämre. Jag vill inte gå neråt, jag vill gå uppåt.
Så där har vi det, en hel gala i deltagarnas ord istället för våra egna.
Bonusar delades också ut, och galans magiska nummer var $30 000 per skalle.
Fight of the Night: Nate Quarry vs Tim Credeur
Knockout of the Night: Jeremy Stephens
Submission of the Night: Nate Diaz
Good night, good fight.
