Bara faktumet att Frankie Edgar och Urijah Faber möts bör räcka, det är liksom häftigt nog. Lägg till att UFC för första gången reser till Filippinerna och Manila och vi har en modern tids ”Thrilla in Manila” att se fram emot kommande helg! Eller nja, matchen kanske inte riktigt kan jämföras med Muhammad Ali mot Joe Fraizer, men ändå. UFC Fight Night 66 lovar att bli riktigt underhållande.
Frankie Edgar (18-4) har haft fjäderviktsbältet i sikte under ett bra tag nu. Trots tre mycket imponerande vinster i rad, varav de två sista avslut mot B.J Penn (16-10) och Cub Swanson (21-7), lyckades Conor McGregor (17-2) ändå tränga sig före. Irländaren utmanar ju Jose Aldo (25-1) i Las Vegas i mitten av juli och beroende på vad som händer i den matchen kan övriga fjäderviktare tvingas vänta länge på sina respektive titelchanser. Om ”Notorious” vinner känns det nästan givet att Aldo får en omedelbar returmatch.
Men men, mer om det senare. Vi har ju en minst sagt galen match att se fram emot från Manila nu i helgen. Urijah Faber (32-7) och Frankie Edgar har över åren byggt upp två vitt skilda men samtidigt väldigt lika rykten – spännande, fartfyllda, yppersta världsklass.. Karriärerna beskrivs ofta med samma ord. Om man glömmer McGregor för en stund, vilket förvisso inte är det enklaste, så blir vinnaren utav de två omedelbart högaktuell för en chans på bältet. I synnerhet om den vinsten är en imponerande sådan.
Bortsett från det fina matchkortet i stort och den nästan osannolikt grymma huvudmatchen är det även roligt att se UFC fortsätta i sin världsvida expandering. Europa, Sydamerika och Asien hittas bland erövringarna och av allt att döma nöjer man sig alltså inte där. Filippinerna och Manila är nya marker för organisationen och det hela visar på UFC:s ständiga tillväxt och växande popularitet runtom i världen.
Huruvida detta verkligen är positivt eller inte är som allt annat tvådelat. Å ena sidan är utveckling och tillväxt nästan alltid positivt och att ständigt röra sig framåt är en naturlig instinkt. Å den andra ligger detta som grund för en av de främsta punkterna av kritik för UFC de senaste åren – en större kvantitet resulterar ofta i lägre kvalitet. Detta stämmer inte nödvändigtvis när det kommer till de stora galorna med uteslutande fantastiska matchkort, kanske främst med UFC on FOX 15 som det senaste exemplet i åtanke. Samtidigt går det inte att förneka de ofta tillsynes framtvingade matchningarna som med jämna mellanrum dyker upp under galor.
Vilken sida står ni på – galor i stort sätt varje helg och en något lidande kvalitet vad gäller matchkort eller ett mer utspritt schema med uteslutande bombnedslag till möten? I slutändan kommer det ju inte förändra något, man tar som princip inte steg bakåt i utvecklingen. Samtidigt kan det ändå vara roligt att se vart folk står i frågan.
