Visst ser det lite konstigt ut? Redan innan helgens dramatiska titelmatch hade en hoppfull men samtidigt något otrolig utmanare blandat in sig i diskussionen. Och det var inte alla som uppskattade initiativet. Daniel Cormier kan äntligen kalla sig för bäst i världen, åtminstone på pappret och har uppnått en livslång dröm om att vinna världsmästarguld. Anthony Johnson föll platt, Jon Jones är fortfarande i fokus och Ryan Bader kan ha satt sin sista potatis. Var det någon som trodde att UFC:s lätt tungviktsklass skulle bli mindre intressant med ”Bones” uttåg?
I såna fall kunde man inte haft mer fel. Inom idrott får vi då och då vara med om ögonblick som får våra hjärtan att smälta. Livslånga drömmar går i uppfyllelse, åratal av hårt slit lönar sig och tung press lyfts från sköra axlar. Då Daniel Cormiers (16-1) hand höjdes efter helgens vinst över Anthony Johnson (19-5) i huvudmatchen på UFC 187 var det just ett sånt ögonblick. Den före detta olympiska brottaren har snubblat på mållinjen vid mer än ett tillfälle och visar gång på gång stor vilja då han fortsätter resa sig och komma tillbaka starkare. Att se den leende 36-åringen låta vinsten sjunka in i oktagonen var verkligen härligt.
”Rumbles” spelplan räckte helt enkelt inte till. De flesta var överens om att det var i de första ronderna Johnson hade möjlighet att lägga vantarna på bältet och det var precis vad som såg ut att hända då Cormier flög som ett löv i vinden efter ett sedvanligt nästan galet hårt slag tidigt i matchen. Lugnt och metodiskt tog den erfarna brottaren över och det måste erkännas att det är vackert att se en såpass dominant aspekt av kampsport. Johnson är själv en livslång brottare och hyllas av många för sitt starka nedtagningsförsvar. Ändå var skillnaden tydlig och den höga nivå Cormier håller är smått otrolig. Makten att bestämma vart matchen äger rum är diskutabelt den viktigaste delen av sporten.
En som lyckades stå emot MMA:s kanske bästa brottare var Jon Jones (21-1) och det är inget Cormier har glömt. Så till den grad att han uppmanade UFC:s före detta lätt tungviksmästare till att ”get your shit together” och komma tillbaka till sporten. ”D.C” väntar på chansen att tysta tvivlarna. Frågan är bara om han någonsin får den möjligheten.
En som inte vill vänta och helt enkelt försöker tränga sig före är Ryan Bader (19-4). De två skulle ju ha möts innan Jones stängdes av och Cormier hoppade in i hans ställe. Bader var högljudd om att han därför bör vara nästa man att utmana om bältet och tog det steget längre då han dök upp på presskonferensen efter UFC 187. Det hela resulterade nästan i en konfrontation mellan Cormier och Bader innan den förstnämnda kastade ut ”Darth” från ”sin” presskonferens. Med fyra vinster i rad har han en viss poäng i att han bör räknas bland viktklassens främsta utmanare. Faktumet att samtliga kommit genom beslut mot motståndare som inte precis är topprankade får däremot inte många munnar att vattnas över amerikanen. Får han någonsin sin möjlighet? Kanske. Vinner han över Cormier? Tveksamt. Är han mästarmaterial efter UFC:s mått mätt? Nej.
Foto: Mazdak Cavian
