Mina damer och herrar, den största stjärnan i UFC:s historia är här – Conor McGregor, UFC:s tillfälliga fjäderviktsmästare.
Om du frågar honom själv kan man däremot nog ta bort ”tillfälliga”. Har ni hämtat er? Låt oss försöka förstå vad som faktiskt hände i helgen, hur det hände och vad vi har att se fram emot i den överlägset mest intressanta tiden fjäderviktsklassen någonsin befunnit sig i.
Så, Conor McGregor (18-2) gjorde det, han vann faktiskt. Visst gjorde Chad Mendes (17-3) sitt bästa för att göra det till en sån där jobbig brottarbetonad match och i två ronder lyckades han ganska bra. Ett misslyckat giljotin-försök, snyggt försvar, 30 osannolika sekunder, snabba och precisa slag och vips så var historia skriven. Conor McGregor är UFC:s största stjärna någonsin.
Är det en överdrift? Verkligen? Tänk efter nu – han är inte bäst någonsin, det tycker nog ingen på fullaste allvar. Men störst.. Ja, det är knappt ens kontroversiellt att säga så längre. UFC 189 var förmodligen organisationens mest sedda gala någonsin, om inte så är det nära. Visst hade man ett packat matchkort och visst levererade alla matcher något enormt. Men missta er inte, det var McGregor som folk ville se. Han pratade själv om de nästan oändliga mediaobligationerna inför galan och de bar verkligen frukt. UFC såg något i den unge irländaren, gav honom möjligheten och han tog vara på den på allra bästa sätt.
Då mästare Jose Aldo (25-1) drog sig ur var besvikelsen påtaglig, hur kunde det här hända? Årets största match, medieturnén, allt snack.. Årets största gala blev tidernas största och skitsnacket har inte längre någon betydelse. Det var inte skitsnack, det var verklighet.
Ingen har gjort vad Conor McGregor har gjort. Han är helt och hållet unik, den första och förmodligen den enda i sitt slag, det finns ingen jämförelse att dra. Som alla andra finns hål i hans färdigheter, han är ingen perfekt fighter och har självfallet mycket att jobba på. Matchen mot Mendes var tuff och han testades. Tron på sig själv verkar däremot orubblig och ibland är det just vad som gör skillnaden mellan vinst och förlust, mellan storhet och mediokritet. Mendes var ju brottaren som äntligen skulle visa världen vad en riktig fighter är, att McGregor inte är mer än en stor mun med dugliga händer. Snack är billigt, handlingar dyrare och paketpriset ofta ouppnåeligt. Irländaren är det kompletta paketet.
Chad Mendes är utan tvekan en av fjäderviktsklassens främsta fighters och det bör tas i åtanke att han tog matchen mot McGregor på 12 dagars notis. Då de stod upp i slutet av andra ronden såg han väldigt trött ut. Mot Aldo hade han ett helt träningsläger och se bara hur den matchen slutade, i fem jämna ronder som av många hyllas som en av de bästa matcherna någonsin. Att irländaren avslutade honom är ändå oerhört imponerande. Vad händer egentligen när han väl möter Aldo? En sak är säker – matchen de två emellan blev plötsligt tiotusen gånger större.
Foto: Mazdak Cacian
