När Alex Pereira förlorat tidigare har omvärlden nästan alltid mötts av samma sak. Oavsett om det handlat om knockouten mot Israel Adesanya eller andra motgångar under karriären har brasilianaren visat ett lugn som gjort honom till en av sportens mest respekterade profiler. Han har sällan sökt förklaringar, nästan aldrig visat bitterhet och alltid riktat blicken framåt.
Alex Pereira om sorgen efter förlusten: ”Det ger mig sorg”
Därför är det svårt att inte reagera när den tidigare UFC-mästaren i mellanvikt och lätt tungvikt några dagar efter förlusten mot Ciryl Gane låter mer sårbar än vad fansen är vana vid att höra.
För det första han vill få sagt är att han inte försöker förändra historien.
– ”Jag är inte här för att ändra resultatet. Jag förlorade matchen.”
Det är ett budskap han återkommer till flera gånger under intervjun. Han tänker inte överklaga resultatet och han vill inte ta ifrån Ciryl Gane segern. Samtidigt går det inte att missa att besvikelsen fortfarande sitter kvar, eftersom han flera dagar senare fortfarande låter som en man som försöker förstå någonting han ännu inte riktigt kunnat släppa.
”När jag ser tillbaka ger det mig sorg”
När matchen väl pågick tänkte Pereira aldrig på vad en seger skulle innebära. Han fokuserade bara på uppgiften framför sig och på att försöka besegra mannen som stod på andra sidan buren. Först efteråt, när han såg matchen igen och fick tid att bearbeta allting, började tankarna komma.
– ”När jag ser tillbaka ger det mig sorg.”
Orden är få, men de säger mycket.
En seger över Gane hade gjort honom till tungviktsmästare och skrivit ännu ett kapitel i en karriär som redan placerat honom bland de mest framgångsrika namnen från sin generation. Det är dock inte den missade historiska möjligheten som verkar göra mest ont när han pratar om det som hänt.
Det som återkommer gång på gång är känslan av att han aldrig fick veta hur berättelsen skulle sluta.
Pereira beskriver hur han mådde bra under hela uppladdningen och hur kroppen svarade precis som han hade hoppats. Han berättar att många reagerade på hans andning och på att han stod med öppen mun, men förklarar att det är en del av hans återhämtning och att han aldrig upplevde att han var pressad.
– ”Jag mådde bra. Jag började hitta min rytm.”
Den tidigare dubbelmästaren säger att han trivdes under den första ronden och att han kände att han långsamt började läsa sin motståndare. Därför är det också svårt för honom att släppa tanken på att matchen kanske hade utvecklats på ett helt annat sätt om han fått fortsätta på sina egna villkor.
Tungvikt blev precis vad han hade hoppats på
Inför debuten i tungvikt fanns det många frågetecken. Vissa undrade om Pereira skulle kunna hantera kraften hos de största männen i sporten, medan andra ifrågasatte om kroppen verkligen skulle fungera lika bra utan de hårda viktminskningarna.
Pereira medger att han själv funderade över samma saker, eftersom sparring och matcher är två helt olika världar. När de små handskarna tas på och adrenalinet slår till förändras allting, och därför visste han inte exakt hur kroppen skulle reagera innan han väl stod där.
Efteråt säger han att alla tvivel försvunnit.
– ”Nu har jag inga tvivel längre. Jag är en tungviktare.”
Han berättar att han älskade att slippa de brutala viktnedgångarna och att han till och med valde att stå upp mellan ronderna eftersom kroppen kändes så bra. Om han hade känt sig obekväm eller osäker hade han aldrig pratat om en omedelbar returmatch, men enligt honom själv är känslan den motsatta.
Han vill stanna i tungvikt. Han vill bli mästare. Och han är övertygad om att han fortfarande har det som krävs.
”Jag vill inte ta ifrån honom någonting”
Trots all frustration är Pereira noga med att inte förringa Ciryl Ganes prestation. Han säger att fransmannen träffade honom och att misstaget var hans eget, samtidigt som han inte vill att någon ska tro att han försöker förklara bort resultatet.
– ”Jag vill inte ta ifrån honom någonting. Han träffade mig. Jag gjorde ett misstag.”
Samtidigt medger han att det fortfarande gör ont att tänka på hur allting slutade. Han berättar att han aldrig förlorade medvetandet och att han fortfarande kunde se vad som hände, även om kroppen inte svarade som den skulle. När han i efterhand tittat på sekvenserna är det svårt för honom att inte fundera över hur matchen hade utvecklats om han fått en chans att återhämta sig och fortsätta.
Det är också därför känslan av ett oavslutat kapitel fortfarande finns kvar.
Besvikelsen över Herb Dean sitter fortfarande kvar
Det som gör frustrationen ännu större är att Pereira och hans team redan under regelmötet tog upp sin oro med Herb Dean. Enligt brasilianaren handlade samtalet om just slag mot bakhuvudet och om situationer som de inte ville se under matchen.
Därför blev besvikelsen desto större när han senare såg repriserna.
– ”Han kommer inte att döma mina matcher igen. Hundra procent.”
Trots de hårda orden försöker han hela tiden föra tillbaka diskussionen till någonting större än honom själv. Han säger att han accepterar förlusten och att han alltid kan komma tillbaka, men att det som skrämmer honom mest är tanken på att någon annan kanske inte får samma möjlighet.
– ”Jag försöker bara undvika en tragedi.”
Den tidigare mästaren berättar att han genomgick undersökningar efter matchen och att de första resultaten såg positiva ut. Han känner därför en stor tacksamhet över att situationen inte slutade värre.
– ”Tack och lov hände inget med mig. Jag förlorade matchen, men det kan jag återhämta mig från.”
Han pratar om sina barn, om framtida generationer av fighters och om de aktiva som inte har samma möjlighet att göra sina röster hörda. Han säger att det är därför han känner ett ansvar att använda sin egen röst innan någonting allvarligare inträffar.
Det enda han vill ha är en ny chans
Trots sorgen, besvikelsen och känslan av att någonting lämnades oavslutat är det fortfarande samma tävlingsmänniska som hörs när frågan om framtiden kommer upp.
Pereira tvekar inte när han får frågan om vad han vill härnäst.
– ”Det enda jag vill ha är en returmatch.”
Han säger att han vill stanna i tungvikt och att han fortfarande tror att han kan bli mästare. Känslan efter debuten har snarare stärkt övertygelsen om att det är där han hör hemma, och han betonar att han aldrig skulle prata om en ny chans om han inte trodde att han kunde vinna.
Förlusten mot Ciryl Gane gör fortfarande ont, men det är inte bitterhet som hörs när Alex Pereira pratar om det som hänt. Det som hörs är sorgen hos en man som accepterat nederlaget, men som fortfarande känner att han aldrig fick veta hur berättelsen skulle sluta.
Och kanske är det just därför det bara finns en sak han pratar om när blicken riktas framåt.
En chans att få skriva ett nytt slut.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
https://www.youtube.com/watch?v=tvKvkTwHhB0
