Nu har vi alla fått smälta UFC 112 lite. Det har gått ett par dagar, och mediauppståndelsen från galan börjar lägga sig. Jag har en ganska rutten eftersmak från galan, det hela var väldigt amatörmässigt. Förvisso är idrottskommissionen som styr och ställer i Abu Dhabi ganska färska på det här med MMA, men många domare var sådana som har ett gäng MMA-galor i ryggen, men det gjorde inte helheten bättre för det. Sen har vi Dana White som långt ifrån beter sig som en VD för ett legitimt sportföretag.
Om vi fokuserar på huvudeventet mellan Anderson Silva och Demian Maia så var Dana rent ut sagt förbannad efter matchen. Han hade en irriterad diskussion med Silvas manager Ed Soares i mitten av matchen. Och han till och med stormade ut ur arenan i den femte ronden, och svarade arga fans på twitter med en och annan svordom. MMAFighting har en utmärkt beskrivning av det här:
”It’s a sham,” Sharp said of the UFC. ”It’s like WWF. It’s becoming like that. White is becoming a Vince McMahon type or clone.”
Jim Rome responded, correctly, that the comparison between the WWE and the UFC falls flat because the WWF is scripted and the UFC is a legitimate sport. If Vince McMahon says he’s mad at a WWE wrestler, that’s all part of an attempt to create drama. When White spoke said he was mad at Silva on Saturday, he was expressing real anger.
Sharp, however, said he thinks White is trying to make himself bigger than the UFC.
In Dana White, though, you have a guy who’s like Vince and figures that he’s a bigger part of the show than the guys in the ring itself,” Sharp said. ”I don’t think you can respect that as a sport.”
Det kanske känns tråkigt att jämföra UFC med WWF, men det kanske är den enda vägen att gå om man någonstans på vägen vill ha en förändring. Och han har även en poäng. Jag tyckte egentligen inte det var så farligt att Dana var förbannad på Silva för att han gjorde vad han gjorde. Det jag däremot tycker är otroligt farligt är att han sa att han river Silvas kontrakt om han någonsin går en sån här match igen.
Hur skulle det vara om Manchester United blev varnade för att de spelade en tråkig match, och om de har en tråkig match igen kommer de bli utkastade ur Champions League? Det skadar sporten som sig, och skapar onödig oro bland utövarna som redan innan är under ofantliga mängder press.
Men det var förstås inte det enda amatörmässiga händelsen på UFC 112. Vi har domarna både inuti och utanför buren som hade en del konstiga saker för sig. Något som är ett krav för att bli en domare är att man är opartisk. Domaren i buren på Silva vs Maia var Dan Miragliotta, och han var allt annat än opartisk. Efter matchen mellan de två var över är det tradition att höja vinnarens arm.
Miragliotta gjorde förvisso det, som ni ser på bilden, men han visade stort missnöje när han gjorde det. Lite som att be ett barn smörja in mormors fötter, barnet gör det för visso men under största möjliga protest. Det här får inte förekomma bland domare.
En annan händelse under just den matchen var när Silva gick bakom Miragliotta för att Maia ska ställa sig upp. Och istället för att återstarta matchen och flytta på sig så puttar Dan honom helt enkelt åt sidan. Något som måste vara ett stort no-no, och jag hoppas innerligt att Miragliotta blir varnad för detta. Nu är det här förstås en av domarna bara, och han representerar långt ifrån alla, men något måste göras.
Jag önskar lite att det här var det sista, men tråkigt nog är det inte så. Jag har ett ämne till att ta upp: 50-45.
Dessa två siffror representerar hur Doug Crosby, en av de tre poängdomarna i matchen mellan BJ Penn och Frankie Edgar, poängsatte matchen. Vi alla som sett denna match vet att den var jämn, och troligen en mardröm för en domare att poängsätta. Men det var knappast några 50-45 till Edgar. Crosby har förvisso gjort sig ett försök att svara på hans poängsättning till den arga pöbeln på UG, men jag vet inte om han gjorde saken bättre eller sämre.
Det är tråkigt att en sån här gala som hade så stor potential förvandlades till en sådan flopp. Nu pratar jag inte huvudsakligen om matcherna, utan snarare om allt runtomkring. Ska det här vara den största organisationen i världen förväntar jag mig mer. Fast det förstås, det finns bara en sak av det jag tagit upp som UFC själva faktiskt kan påverka, och det är deras egna VD – Dana White. Han har gjort mycket för sporten, men är det här verkligen rätt väg att gå framåt? Kanske är det någon som Strikeforces VD, Scott Coker, vi egentligen behöver under de kommande 10 åren. Någon som är lugn, sansad och metodisk. Någon som kan representera sporten vi alla älskar på ett sätt som får mormor att säga ”han ser väl snäll ut”. Det vi också behöver är en självständig idrottskommission som är åtminstone lite självkritiska, för Dan Miragliotta hör inte hemma i en bur.
