Jag skriver officiellt kört, eftersom matchen mellan Floyd Mayweather Jr och Manny Pacquiao är officiellt inställd. Det har varit flertalet vändningar mellan det här och matchen har länge ryktats att bli av, men till slut sprack ICA-kassen fylld med vatten och en överenskommelse kunde inte bli av.
Så vad har Mayweather och Pacquiao nu tackat nej till? Bara $25 miljoner per person. Kaffepengar egentligen, men det handlar lite mer än om bara deras plånböcker. Det här skulle vara en match som visade att boxningen inte kommer släpas iväg tyst, här gäller det att gå skrikandes och slåendes. Matchen skulle vara boxningens återkomst, den skulle visserligen inte stoppa MMAs framtågande, men den skulle ge svar på boxningens livsduglighet.
Vad som är en trolig anledning till den här matchen är att Mayweather insisterade på att använda en olympisk stil på dopingkontrollen. Båda sidorna möttes för förhandlingar den här veckan tillsammans med den pensionerade rättsdomaren Daniel Weinstein, men de kunde inte komma överens och båda sidorna lämnade tankarna på matchen.
Vissa tror att det var för mycket pengar inblandade i det här, att båda sidorna hade för mycket att förlora. Och det här exemplet är egentligen inte ovanligt, politik på hög nivå skriker så högt de bara kan, och när de inte är nöjda för sin egen del så lägger de helt enkelt ner utan ens en tanke på vad som är bäst i helheten, utan är så sjukligt själviska att de hellre skadar något de älskar än nöjer sig med något liiiite lite lägre.
Men visst, jag är bara lite smått irriterad. Hade det här varit MMA däremot, att en supermatch var på väg, men de båda sidorna inte kunde bestämma sig på grund av deras små idiotiska krav skulle jag varit förbannad.
Vågar man nu säga ”Boxningen är dött, länge leve boxningen”? För vad har vi egentligen att se fram emot i boxningsvärlden nu?
