Khamzat Chimaev kräver revansch. Sean Strickland svarar med nya förolämpningar. Ändå tvivlar Daniel Cormier på att UFC kan återskapa laddningen från deras första möte. Problemet är inte vad de båda säger nu – utan vad Strickland avslöjade efter att han hade tagit mästarbältet och lämnat Chimaev med karriärens första förlust.
Orden låter som början på ännu ett krig. Chimaev kallar Strickland feg, kräver att han accepterar returmatchen och varnar honom för vad som väntar när de möts igen. Mästaren svarar genom att håna Chimaevs viktproblem och lova honom en andra förlust.
För UFC borde materialet vara närmast perfekt. Två av organisationens största personligheter, ett omdiskuterat domslut och en tidigare mästare som vägrar acceptera nederlaget. Ändå finns en spricka genom hela berättelsen. Den uppstod redan under natten i Newark, när Strickland hade vunnit och inte längre behövde sälja matchen.
Ögonblicket som förstörde illusionen
Inför UFC 328 hade gränsen mellan marknadsföring och verkligt hat nästan suddats ut. Hoten blev så grova och stämningen så infekterad att Cormier, som regelbundet intervjuar huvudpersonerna under matchveckorna, aldrig fick sätta sig ned med dem tillsammans. När burdörren stängdes den 9 maj följde en betydligt mer kontrollerad kamp. Strickland använde sin jabb, höll sig kvar genom Chimaevs starkaste perioder och vann ett delat domslut med siffrorna 48–47 på samtliga tre domarkort. Han blev mellanviktsmästare för andra gången och tillfogade Chimaev hans första professionella förlust.
Efteråt drog vinnaren undan ridån.
Strickland tonade ned konflikten och medgav att han försökt sälja en match. För Cormier blev scenen mer betydelsefull än ännu en serie förolämpningar på sociala medier. Hatet hade varit en bärande del av evenemanget, men mannen vars ofiltrerade personlighet gjort honom trovärdig inför publiken hade själv berättat att allt inte varit vad det såg ut att vara.
– De kommer inte att kunna sälja den som en blodfejd igen. Inte efter det vi såg efter den första matchen, konstaterar Cormier.
Hans invändning handlar inte om det sportsliga värdet. Han vill se returen. Frågan är hur UFC ska övertyga den bredare publiken om att den nya ilskan är mer äkta än den gamla.
Förloraren kunde inte släppa taget
Att begrava stridsyxan är enklare för den som lämnar arenan med bältet. Strickland kunde erbjuda respekt utan att förlora någonting. Chimaev gick från obesegrad mästare till jagande utmanare och började snart beskriva omständigheterna bakom nederlaget.
Planen hade enligt Chimaev varit att växa in i lätt tungvikt och nå 93 kilo. Sex veckor före matchen fick han beskedet att återvända till mellanvikt och försvara titeln mot Strickland. Viktminskningen blev brutal, kroppen svarade inte och den explosivitet som tidigare krossat motståndare försvann över fem ronder. Cormier träffade honom senare i Abu Dhabi och uppfattade honom som märkbart mindre. Chimaev gjorde också klart att han ville ha Strickland igen.
Revanschkravet har därefter blivit allt mer direkt.
– Acceptera matchen. Spring inte. Jag besegrar dig ändå. Ju tidigare det händer, desto lättare får du att andas, skrev Chimaev i en offentlig utmaning.
Strickland, som fortfarande rehabiliterar sin skadade axel, svarade med samma råhet som präglade uppladdningen inför Newark. Han anklagade Chimaev för att klaga och erbjöd sig hånfullt att lära honom hur man klarar en viktminskning. Något officiellt matchbesked finns ännu inte, men mästaren har öppnat dörren medan Chimaev försöker sparka in den.
En retur som klarar sig utan hat
Den första matchens utveckling lämnar tillräckligt många obesvarade frågor. Chimaev inledde starkt, men förmådde inte etablera den långvariga brottningskontroll som burit honom till titeln. Strickland överlevde de farligaste sekvenserna, återtog initiativet och tvingade utmanaren att tillbringa långa perioder i en stående match där mästarens raka slag och konsekventa tempo fick allt större betydelse.
En retur skulle kretsa kring Chimaevs förmåga att fördela sin energi, fullfölja nedtagningarna och behålla hotet över fem ronder. Strickland behöver bevisa att segern inte byggde på en misslyckad viktminskning eller en enskild kväll, utan på ett försvar och en taktisk disciplin som Chimaev inte kan lösa. Det är en starkare berättelse än ännu en uppvisning i iscensatt avsky.
Cormiers frustration kommer ur vetskapen om hur mycket som redan fanns på plats. UFC hade en returmatch med ett mästarbälte, ett knappt domslut och en tidigare obesegrad kraft som upplevde att hans kropp svikit honom. Genom att erkänna spelet bakom orden gjorde Strickland den enklaste marknadsföringen mindre trovärdig.
– Skydda er verksamhet, uppmanar Cormier.
Blodfejden går inte att återuppliva fullt ut. Matchen behöver den kanske inte heller. När Chimaev åter står framför mannen som tog hans titel finns något mer svårspelat kvar: risken att hans första förlust inte var ett olycksfall, utan början på ett problem han ännu inte har löst.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
