Gatekeepers är väl inte ett nytt begrepp, men i MMA-världen är det svårt att sätta en beteckning på vad som faktiskt kännetecknar en gatekeeper. Jag tänkte ta med er på en liten föreläsning på vad jag anser vara en gatekeeper, vilka som sticker ut från att vara det och varför dom är så viktiga.
Man kan dela upp gatekeepers i två grupper, eller lättast två nivåer.
Alla viktklasser har båda dessa typer av gatekeepers.
Den första, låt oss kalla den Nivå-1 gatekeepers, är personer som fyller ut divisionen en bit ner på listan. Dessa gatekeepers ses blandat mellan preliminära kortet och huvudkortet, beroende på sin senaste match. Nivå-1 gatekeepers kommer aldrig hålla i bältet utan får nöja sig med att försöka vara nog intressanta till att vara med på huvudkortet. Dessa killar får väldigt ofta i uppgift att skilja toppen och botten i viktklassen och kommer det nytt folk in i organisationen får dom ofta testas mot en av dessa.
Det som så gott som alla Nivå-1 gatekeepers har gemensamt är att dom gärna kammar hem eventets bonusar. Detta eftersom dom är väldigt roliga att se på och bjuder på slugg-fester och underliga slut. En av många anledningar till detta kan vara att dom inte har samma press som en topp-rankad fighter och behöver inte göra en fight tråkig för att det ska bli en spikad vinst.
Nivå-2 gatekeepers är lite lättare att känna igen. Dessa är kändare tv-profiler och man behöver inte vara ett hardcore-fan för att känna till dem. Dessa kan på sin höjd få en chans på bältet men ska enligt pappret då aldrig vinna (exempel; Matt Serra – GSP).
Precis som Nivå-1 så håller Nivå-2 en viss placering i divisionen. Skillnaden är då en no-brainer och Nivå 2 är högre rankade. Deras uppgift är att urskilja ”the mix” och det tätt under. Dom som passerar denna typ av gatekeepers är sällan mer än en match från titelmatch. Jag skulle vilja säga att det bara finns en riktig Nivå-2 gatekeeper i varje viktklass och det är dessa personer som folk tänker på när det pratas om UFC-gatekeepers.
Just nu finns det några guldkorn som strålar lite extra mycket.
Lättvikt
Nivå-1 Sam Stout, Spencer Fisher
Nivå-2 Clay Guida
Weltervikt
Nivå-1 Ben Saunders, Marcus Davis
Nivå-2 Mike Swick
Mellanvikt
Nivå-1 Chris Leben, Nate Quarry
Nivå-2 Michael Bisping
Lätt tungvikt
Nivå-1 Stephan Bonnar, Matt Hamill
Nivå-2 Keith Jardine Forrest Griffin
Tungvikt
Nivå-1 Cheick Kongo, Stefan Struve
Nivå-2 Gabriel Gonzaga
Varför gatekeepers är så viktigt:
Dana White har sagt någon gång tidigare att ”endast människor som har någon chans på bältet får vara kvar i UFC.” Vilket i detta sammanhang då inte är sant. Man kan först och främst inte ha en organisation där varje person har en chans att få sig 4-5 raka vinster för att sedan gå match om bältet. Det är dels tekniskt omöjligt att precis alla ska kunna vara exakt lika bra, träna lika mycket och käka samma mängder mat som Overeem. Men också rätt tråkigt? Missförstå mig rätt, men att fantisera om en divisionen fylld med GSP-talanger i varje match får mig att känna hur sporten tappar charmen. Precis som i vilken annan sport som helst vill man se att en person/ ett lag som kämpat mer än alla andra är etta av en anledning. Att man under ett event ser match efter match och det blir bättre och bättre (oftast) för att sedan komma till huvudeventet, är det fantastiska som får mig att inte kunna sitta still under UFCs senaste galor. Man vill ha ”The Baddest man on the Planet” för att systemet ska vara funktionerligt.
Sen ska man väl ta det där med ”alla ska ha en chans på bältet” med en nypa salt. UFC har en extremt stor talang-pool med folk som faktiskt kan vara allra bäst, men jag tycker det är precis lagom många för att ett helt event ska hållas intressant.
Som slutkläm vill jag fylla i extra mycket att det inte finns något bättre än UFC-gatekeepers. Dessa personer går att lita på, dom levererar och dom ger oss fans det som vi vill se.
Dom är nästan alla trogna krigare varje fight och bör faktiskt få mer respekt än vad dom får. Synd nog så har många av dom en viss typ av stil som inte utvecklas, eller som bara inte håller uppe hos MMA-eliten, men någon måste ju tyvärr stå för underhållningen, och inte är det lay and pray.
