Med allt vi lärt oss om doping på senare tid undrar åtminstone jag hur många av våra idoler inom MMA som ”fuskat” under deras tid på topp. Om Anderson Silva och Lyoto Machida dopat sig kan väl alla dopa sig? Frågan vi däremot bör ställa oss själv är om vi verkligen borde bry oss?
När Anderson Silva (33-7) testade positivt för doping i samband med vinsten över Nick Diaz (26-9) brast hjärtan MMA-världen över. Hur kan den bästa någonsin, han som varit sportens ansikte i så många år och som åtminstone gett sken av att vara en sann kampsportare fuska på det sättet? För det är väl precis vad doping är, fusk?
Sedan USADA kom in i bilden har dominobrickorna fallit en efter en – fighter efter fighter har testat positivt och till viss del förändrat synen på vad doping faktiskt är och hur stor del det spelar i professionell idrott. Det är som exemplet när man tog Tour de France-gulden från Lance Armstrong och var tvungna att gå ner till 13:e plats för att utse en ny vinnare, då hela toppskiktet testade positivt. Det höjer frågan om hur orättvist det egentligen är om alla andra gör det, så länge det är ett jämnt spelfält är det väl bara bättre om nivån överlag höjs med hjälp av doping?
När man tänker på professionell idrott och tävling på elitnivå finns ett par aspekter att ta i åtanke. Inte minst underhållningsvärdet som i modern tid är oerhört viktigt för en sport att överleva på hög nivå. Ett av argumenten för att doping bör tillåtas i viss mån är att prestationerna blir mer spektakulära, mer sanslösa och därmed mer underhållande. Som sagt, om alla gör det är det väl rättvist?
Så till frågeställningen – hur bör doping ändra sättet vi ser våra idoler på? Lyoto Machida (22-7) har alltid höjts upp som en förebild och förespråkare för den sanna andan kampsport representerar. Vad säger det om sporten och framförallt Machida själv när till och med han testar positivt för doping?
Med tanke på alla som testat positivt på senare tid, inklusive brasilianarens senaste motståndare Yoel Romero (11-1), är frågan däremot om synen på Machida bör påverkas överhuvudtaget. Konsensus verkar vara att doping är en så pass stor del av sporten och professionell idrott i allmänhet att det är oerhört tufft att ta sig till toppen utan lite extra hjälp. Återigen, hur kan det vara fusk om alla gör samma sak?
Något annat att tänka på är vart man bör sätta gränsen, vad är egentligen doping? Om man dricker en sportdryck i form av powerade eller en kopp kaffe innan match och därigenom presterar bättre är ju det också prestationshöjande om än i mindre skala än exempelvis en testosteronspruta. Men kaffe kommer inte ge dig en avstängning på två år och kommer inte få hela världen att vända sig emot dig som ett positivt dopingtest.
Så hur bör doping ändra vår syn på fighters, idoler och hjältar? Om det verkligen är så att man nästintill måste använda någonting för att hänga med i svängarna är det ju svårt att klandra någon som Lyoto Machida eller Anderson Silva, i synnerhet när åldern börjar komma ikapp en. Bör alltsammans tillåtas så att det är upp till var och en att göra som de vill inom vissa gränser? Är det rentav så det ser ut idag bakom kulisserna utan att vi vet om det?
