Gable Steveson gick in i UFC 331 som den obesegrade OS-mästaren många redan såg som tungviktsdivisionens nästa stora namn. Tolv sekunder senare låg han utslagen på golvet i Crypto.com Arena. Sean Sharaf behövde bara en enda ren träff för att fullständigt välta förutsättningarna – och levererade därefter ett budskap som lär följa honom länge.
Tolv sekunder som förändrade allt
Frank Trigg hade knappt hunnit få matchen i gång innan tungviktsmötet var över.
Sharaf klev fram, hittade rätt med sin kombination och träffade Steveson rent. Amerikanens huvud kastades bakåt och den tidigare olympiske mästaren föll handlöst till golvet. Trigg behövde inte se mer.
Officiell tid: 0.12 i den första ronden.
För Steveson, som kom till Los Angeles med ett perfekt 4–0-facit och en UFC-debut där han knockade Elisha Ellison redan i första ronden, var det den första förlusten i MMA-karriären. För Sharaf var det något helt annat: den första UFC-segern efter två raka nederlag inne i oktagonen.
När mikrofonen kom fram efteråt behövde han inte fundera länge över sin första replik.
– Jag är inte förvånad, motherfuckers!
Orden ekade av ett av MMA-historiens mest kända segerutrop, men den här gången kom de från en fighter som precis hade gjort det få trodde var möjligt.
Loading ...”Jag trodde på mig själv”
Sharaf hade gått in i matchen med ett 4–2-facit. Hans fyra första professionella segrar hade alla kommit via knockout i första ronden, men UFC-karriären hade börjat betydligt tyngre. Junior Tafa stoppade honom i andra ronden. Steven Asplund gjorde samma sak i nästa match, även om den våldsamma drabbningen belönades med Fight of the Night.
Mot Steveson fanns inget utrymme för ett utdraget krig.
– Jag känner mig fantastisk, Joe. Jag har jobbat så hårt. Jag har bett så mycket, sade Sharaf efteråt.
Sedan kom orden som bättre beskrev vad de tolv sekunderna betydde för honom.
– Jag trodde på mig själv när ingen annan trodde på mig.
Publiken i Los Angeles fick också sin del av ögonblicket. Sharaf kommer från Santa Ana i Kalifornien och tackade stödet från läktarna innan han påminde om en annan del av sin bakgrund.
– Jag är en United States Marine.
”Jag vet att jag har kraften”
På storbildsskärmen visades avslutningen igen. Träffen såg knappast mindre brutal ut i repris. Sharaf hade fått in vänsterhanden rent, Stevesons huvud snärtade bakåt och matchen var i praktiken slut redan innan han träffade canvasen.
– Det var en vacker vänsterkrok. Helt perfekt, sade intervjuaren när sekvensen rullades upp igen.
Sharaf såg det enklare.
– Det är det, broder. Jag vet att jag har kraften. Jag måste bara tro på mig själv.
Segern gav honom dessutom en plats högt upp i UFC historieböcker. Tolvsekundersavslutet beskrevs i oktagonen som den tredje snabbaste knockouten i organisationens tungviktshistoria.
Men mitt i jublet kom också ett betydligt mer personligt ögonblick.
– Jag vill tacka Gud. Alhamdulillah. Jag vill be en bön för min döda pappa.
Från två raka förluster till jätteskräll
Stevesons väg in i MMA hade kantats av förväntningar få tungviktare behöver bära. OS-guld i fristilsbrottning i Tokyo, dubbla NCAA Division I-titlar och en obesegrad start på den professionella karriären hade gjort 26-åringen till ett av sportens mest omtalade framtidsnamn.
Sharaf behövde tolv sekunder för att slita sönder det manuset.
Efter två UFC-förluster, mot en yngre obesegrad motståndare med olympisk stamtavla, lämnade 33-åringen buren med karriärens överlägset största seger.
Han hade gått in som mannen som förväntades bli nästa steg på Gable Stevesons resa.
Han gick ut som Sean Sharaf – mannen som knockade honom på tolv sekunder.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
