Sporten har gått från stil mot stil till kompletta fighters, från hårdföra krigare till moderna ultraatleter – vilken trend väntar härnäst för MMA-fighters?
Georges St. Pierre (25-2) var inte bara en fantastisk fighter, en stor mästare och en otrolig idrottsman – han var även en trendsättare. Från det att kanadensaren först höjde UFC:s welterviktsbälte för nästan nio år sedan tills handskarna hängdes upp sju år senare förändrades MMA till den grad att det knappt kan anses vara samma sport. Från ett blodtörstigt spektakel till en någorlunda modern och accepterad idrott, på gränsen till olagligt till världens snabbast växande sport. Det är däremot snarare en specifik förändring som St. Pierres ofta hyllade atletiska förmåga införde som det är tänkt att vi ska diskutera här.
Från fighters till atleter
Under GSP:s karriär ändrades synen på fighters som hårdföra krigare till riktiga idrottsmän. Diskussionen om vilken idrott som huserar världens främsta atleter innefattar i allra högsta grad MMA-fighters och även fast det inte helt och hållet kan tillskrivas ”Rush” har han en del i denna förändring. Royce Gracie (14-2) må ha varit tekniskt överlägsen när han vann det första UFC-bältet under hösten 1993 men han var långt ifrån det fysiska exemplar St. Pierre är.
Tillbaka till rötterna
Lyoto Machida (22-7) är självklart även han i fysisk toppform men är på sätt och vis mer av en traditionell kampsportare jämfört med St. Pierre. Visst fick båda sin start inom karate, samtidigt är brasilianaren utan tvivel den som implementerat den gamla läran mest framgångsrikt i oktagonen medan kanadensaren förlitade sig mer på sina fysiska förmågor. ”The Dragon” satte med andra ord en trend som tog sporten tillbaka till sina rötter, till de gamla uråldriga lärorna.
Frontkicks, förstörda knän och spektakulära sparkar
Är det vart sporten är påväg? Det ser onekligen ut så. Innan Anderson Silva (33-6) knockade Vitor Belfort (24-11) med en frontkick var det ett nästan otänkbart avslut på en match. Efter det har bland annat både Machida och Travis Browne (17-3) gjort samma sak. När Jon Jones (21-1) började med sin ”oblique kick”, en brutal spark som placeras över knät, var många chockade och upprörda. Idag är det en relativt vanlig teknik. Trender sätts och trender följs med andra ord.
Idag verkar just sparkar, helst flashiga sådana, vara på modet. Taekwondo representeras på allra bästa sätt av fighters som Anthony Pettis (18-3) som ständigt höjer på ögonbryn med häftiga sparkar. Vilken trend rör sig sporten in i härnäst? Kanske är det inom grappling som de riktigt stora förändringarna kommer? Eddie Bravos revolutionerande ”grappling for MMA” och ”rubber guard” har redan visat sig effektiv och används flitigt av bland andra Shinya Aoki (38-6) och Vinny Magalhaes (12-7). Med andra ord har den inte riktigt tagit sig in i toppskiktet av MMA ännu. Är det nästa steg för sporten eller är det snarare någon annan galen och otänkbar teknik som väntar härnäst? Vad tror ni?
