Detta inlägg bör anses som en spoiler.
Det jag skulle kunna sammanfatta denna gala med de två orden, dåliga domarstopp. Det var dock fina matcher, och jag ska ta och gå igenom de tre matcherna jag tycker är mest intressanta.
Detta var Kimbos största utmaning hittils, och han visar helt klart att han har en lång bit att gå innan han kan vistas i de högre klasserna. Han vann, men det var inte fullt så enkelt som EliteXC har försökt inbilla oss att det skulle bli. Och jag tar tillbaka allt det här med att James Thompson har en glashaka. Killen käkade ett antal rejäla slag men stod fortfarande på fötterna.
Här kommer det intressanta, som jag sa, denna gala tyckte jag, som åskådare, utmärkte sig av dåliga domarstopp. Kimbo och Thompson hade lyckats ta sig till den tredje ronden och var här båda två rejält utmattade. Kimbo fick in en rak höger och man ser att den gungade till Thompsons verklighetsbild. Han började få svårare att hålla upp armarna och försvara sig mot Kimbo. Han stod dock hela tiden upp men domaren gick efter en stund in och sa att det var dags att sluta. Jag höll inte med eftersom Thompson fortfarande var vid medvetande på den graden att han kunde kasta slag. Publiken höll inte med och visade sitt missnöje med ett enhälligt buande. Kimbo la sig ner och vila på golvet. Han hade ju vunnit.
Scott Smith är mest känd för mig som en brawler. Han deltog i en av mina favoritmatcher, Scott Smith vs Pete Sell och avslutade den matchen med en otrolig knockout. Robbie Lawler på andra sidan buren är inte heller någon dålig motståndare och just nu innehavare av bältet. Matchen sätter igång och det är som väntat ett ös från första sekunden. Den går väldigt fram och tillbaka under alla tre ronder här, det känns dock som Smith lyckas tilldela mest skada. Vid vissa tillfällen var dock matchen lite för metodisk och således lite tråkig att se på. Men när man minst anade det så var allt igång igen. Vi lyckades ta oss in i den tredje ronden med lite skador i ansiktet men fortfarande ståendes. Här får Lawler av misstag in en tumme i Smiths högra öga vilket inte är tillåtet.
Lawler ser detta direkt och backar ifrån medans domaren stoppar matchen och ger Smith 5 minuter på för att återhämta sig, helt enligt regelboken. Efter två minuter kommer en läkare in och kontrollerar Smiths öga om och om igen för att sen gå bort till domaren och säga ”matchen är nu över”. Smith protesterar med ett antal snabba ”no no no no” efter varandra, samt avlöser med några ”pleeeaaase”. Detta övertygar dock inte domaren som bedömer matchen som en ”No Contest” och Robbie Lawler behåller bältet eftersom matchen inte kunde avslutas.
Här har vi kvällens match. Den är satt som tre stycket treminuters ronder. Så långt kom vi dock aldrig, Gina dominerade denna matchen ganska bra trots att hon fick smaka en del nävar. Tidigt i första ronden fick hon en snygg nedtagning men denna höll sig dock inte så länge. Upp på mattan igen så är det vevande och sparkande som gäller, för fulla muggar. Den som tänker ”hmpf, damsport är aldrig roligt” bör helt klart tänka om. Detta skulle kunna vara vilken MMA-match som helst.
Det enda problemet jag har med denna match var att ronderna var så korta. I andra ronden började Young bli rejält groggy efter Carano vandrat rakt igenom hennes försvar. Många smockor senare så tappar Young balansen i en klinch, hon faller till mattan och Carano hoppar efter för att försöka avsluta med en rear naked choke. Young, trots att vara groggy, lyckas försvara denna tills hon blir räddad av klockan, rond två av tre är slut.
Båda två går till sina hörnor och Young verkar kunna gå utan problem, hon var kanske inte så groggy som man trodde efter smällarna. Kort efter detta meddelar domaren att allt är över och Carano har vunnit matchen med en TKO. Doktorn sa ifrån i denna match också.
