Bruce Buffer har sparat en av UFC mest exklusiva introduktioner till tre fighters: Conor McGregor, Jon Jones och Alex Pereira. Men när brasilianaren fick höra de stora orden slutade kvällen med ett förlorat mästarbälte. I en intervju med Helen Yee berättar UFC legendariske announcer varför just dessa tre fått hans särskilda erkännande och varför han tänker välja sina ord med ännu större omsorg framöver.
Det var under UFC 313 i Las Vegas i mars 2025 som Alex Pereira fick höra Bruce Buffer presentera honom med orden ”the one, the only”. En formulering som tidigare varit reserverad för några av sportens största namn och som gav den regerande mästaren ytterligare tyngd inför titelmatchen mot Magomed Ankalaev. Men när fem ronder hade passerat var det ryssen som stod som segrare. Pereira förlorade sitt mästarbälte genom enhälligt domslut, och Buffers sällsynta hedersbetygelse fick en oväntad avslutning.
När Helen Yee tar upp introduktionen med Buffer kommer han själv tillbaka till just den kvällen.
– Jag har bara gjort det tre gånger, såvitt jag minns. Möjligen någon ytterligare gång längre tillbaka. Och när jag gjorde det för Pereira förlorade han tyvärr, berättar Buffer.
Conor McGregor och Jon Jones satte ribban
Historien bakom uttrycket börjar med Conor McGregor. Irländaren gick från ekonomiska svårigheter till att bli UFC största publikmagnet och skrev historia 2016 när han som förste fighter höll organisationens bälten i två viktklasser samtidigt. För Buffer handlade erkännandet om hela resan, från de blygsamma förutsättningarna till det internationella genomslaget.
– Hälften av människorna kanske vill se Conor vinna och den andra hälften vill se honom förlora. Men alla kommer att titta. Han drar publik, och med det han har byggt upp är Conor verkligen en i sitt slag.
Jon Jones fick samma behandling av andra skäl. Den tidigare mästaren i lätt tungvikt och tungvikt har under många år dominerat diskussionen om vem som är MMA-historiens främste fighter. Buffer, som känner Jones personligen och även har skrivit om deras relation i sin självbiografi, hymlar inte med sin uppfattning.
– Jon Jones är, som de flesta av oss nog håller med om, den bäste UFC-fightern genom tiderna. Han har varit min vän i många år. För mig är han definitivt den störste.
När Pereira anslöt till den exklusiva kretsen hade han redan erövrat UFC-titlar i mellanvikt och lätt tungvikt. Hans knockoutsegrar och snabba väg mot toppen hade gjort honom till en av organisationens mest uppmärksammade fighters. Buffer såg en prestation värdig samma erkännande, även om resultatet mot Ankalaev inte blev som brasilianaren hade hoppats.
Alex Pereiras revansch gav orden ny tyngd
Sju månader efter förlusten möttes Pereira och Ankalaev igen på UFC 320. Den här gången behövde brasilianaren bara 80 sekunder för att avsluta ryssen och återta mästarbältet. Revanschen följdes av ett ännu djärvare försök: att bli den förste UFC-fightern med mästartitlar i tre olika viktklasser.
Satsningen på tungvikt slutade emellertid med ett nytt nederlag när Ciryl Gane stoppade Pereira i andra ronden under UFC Freedom 250 vid Vita huset i juni 2026. Nu väntar Sergei Pavlovich på UFC 335 den 12 december, en match där Pereira får möjlighet att återupprätta sin ställning i tungviktsdivisionen.
Resultaten har förändrat hans sportsliga position, men Buffers resonemang kring hedersbetygelsen handlar om någonting som sträcker sig längre än en enskild match.
– Jag måste verkligen tänka igenom det här framöver. Om jag börjar kalla för många fighters för ”the one, the only” förlorar uttrycket den betydelse som det faktiskt har.
Respekten bakom UFC mest berömda röst
Bakom de spektakulära presentationerna finns också en respekt för människor som tar betydligt större risker än mannen med mikrofonen. Buffer återkommer till veckorna av förberedelser, uppoffringarna och ensamheten som väntar när burdörren stängs.
– Jag har en enorm respekt för alla fighters i UFC, både män och kvinnor. Att tävla på den nivån kräver otroligt mycket. När buren stängs är det världens ensammaste yrke.
Den inställningen påverkar även hur han möter utövarna. Buffer berättar att han aldrig själv tar initiativ till de knytnävshälsningar eller intensiva möten som ibland uppstår under presentationerna. Initiativet måste komma från fightern, eftersom varje utövare ska få förbereda sig på sitt eget sätt.
– Det är deras ögonblick. Om de kommer fram till mig vill jag ge dem allt tillbaka och hjälpa dem att nå nästa nivå. Showen handlar inte om mig. Jag är där för deras skull.
Även efter alla år vägrar Buffer betrakta sin position som självklar. Han beskriver varje UFC-gala som ytterligare ett tillfälle att förtjäna förtroendet från fighters, organisationen och publiken.
– Varje gång jag kliver in i oktagonen är det som min första kväll. Jag måste bevisa för mig själv att jag förtjänar att vara där. Jag tar ingenting för givet.
Och när tusentals supportrar numera ropar hans berömda ”It’s time!” tillsammans med honom är det någonting han ofta upptäcker först när han ser sändningen i efterhand. Under själva presentationen ligger koncentrationen helt på fightern framför honom. För den som ska slåss väntar fem minuter, eller kanske 25, som kan förändra en hel karriär. Buffers uppgift är att göra de sista sekunderna före första slaget värdiga allt arbete som har lett dit.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
