Nu på lördag går The Zone FC: Inferno av stapeln i Lisebergshallen i Göteborg. MMAnytt kommer vara på plats och vi blir ett helt gäng. Den här artikeln är lite av en förtitt på den här intressanta galan. Kvällen erbjuder nio matcher och det är väl främst sex svenska fighters som är riktigt kända inom den svenska scenen. Det rör sig om Sirwan Kakai, Hamid Corassani, Hanna Sillén, Victor Cheng, Mats Nilsson och August Wallén. Inte helt underligt hittar vi dessa sex svenskar i match 4-9. I De första matcherna får vi se något så ovanligt som fighters som hittills inte vunnit någon match i sina karriärer. Mohammed Abdallah från Malmö går sin debut, men de andra fem har gått match/er och förlorat. Det känns trevligt på något sätt att förhoppningsvis tre killar som hade negativa (eller 0-0) Records kan gå från arenan med tillsnyggade siffror. Talang saknas inte den saken är säker!
För mig personligen är det Sirwans, Hannas och Hamid matcher som är de som känns mest intressanta men det är svårt att veta vilken som blir bäst såhär på förhand. Flera av de namnkunniga på galan krossade sitt motstånd förr The Zone och jag hoppas innerligt att de är klart tuffare matchade denna gång, titta bara på Mats Nilssons motstånd Gregor Herb. Det finns en del som tyder på det och det är kul.
Här nedan följer en förtitt på alla matcher och fighters på The Zone: Inferno. Galan är den första proffsgalan i Sverige för året och det känns skönt att svenska MMAåret startar med en riktigt fet smäll! Publiken i Göteborg ska ha en eloge och det finns inget som tyder på att det kommer bli annorlunda denna gång, de är kunniga, roliga och schyssta.
Ali Ameziane (0-2) har verkligen inte haft en enkel start på sin proffskarriär. Han debuterade på The Zone: Evolution och mötte den tuffe Christopher Wassberg. Alis och Christophers krig var grymt, men slutade med att Christopher tog hem segern på enhälligt domslut. Ali mötte sen, i sin andra match, Kristoffer Murén på förra The Zone och åkte då på ett cut som innebar att han inte fick gå ut till rond 2. Båda Alis matcher gick av stapeln 2010 som därmed blev ett mindre bra år för honom. Han hoppas nu att hans träning på Pancrase med Jycken, Omar, Matti, Hanna, Lina, Jörgen osv. ska ge utdelning.
Mohammed Abdallah (0-0) är en Muay Thai-fighter från Malmö. Så mycket får man reda på av The Zone som fortsätter ge för lite info om sina mindre kända fighters. Men okej med lite googlande och ringande fick jag reda på att Mohammed Abdallah fightats en del som amatör, närmare bestämt två gånger, i Danmark där han mött Allan Neuherr och Kim Björnbakk. Här nedan kan ni se videos från de två matcherna. Mohammed gick hem som segrare i båda och som ni kan se gillar Mohammed att veva och har ett högt och smått frenetiskt tempo.
Matchen mellan Ali och Mohammed är inte bara en match mellan två av världens vanligaste namn utan en match mellan två sluggers som inte tvekar en sekund att stå mitt framför sin motståndare och skicka iväg snytingar. Det känns som att Omar säkerligen gett Ali en hel del råd inför den här matchen och jag skulle därför inte bli förvånad om Ali förvånar lite och försöker jobba med jabben och kanske försöker ta ner Mohammed. Men Mohammed sprawlar bra och lär tjäna på att göra matchen till en slugfest. Om Ali försöker ta ner Mohammed får han se upp för dennes giljotin. Att ta ut en vinnare här är svårt.
Simon Sköld (0-2) har haft en kämpig start på sin karriär precis som Ali. Han fick som förlorare (semi) av Kimura challenge ställa upp på underkortet av senaste Superior Challenge. Där mötte han norrlänningen Nicklas Bäckström som vann på TKO. Men det var inte så att Simon aldrig hade en chans i matchen och Nicklas klagade efteråt på väldigt ont i revbenen efter en välriktad spark. Men Simon såg ut att gasa och såg ut att kanske inte riktigt vara redo för att gå match som proffs. Hans andra match gick på senaste The Zone och där mötte han Kristoffer Källgren som vann på enhälligt domslut. I krönikan jag skrev om förra The Zone, där Simon Sköld mötte Kristoffer Källgren skrev jag såhär om Simon:
Oddsmässigt var också Simon Sköld en favorit som torskade, men för att vara ärlig så var det lite ”upp till bevis” för min del när det gällde honom. Han har uppenbart fysen, kampviljan och bra coacher i Nacka Dojo, men det finns något som saknas och det såg jag i hans proffsdebut. Jag hoppas för Simons del att han tar en paus från proffsmatcherna nu och jobbar på de få luckor han har. Något får honom att hålla igen. Men trots sina två förluster nu i början av karriären så tror jag Simon Sköld kan bli riktigt duktig och framgångsrik senare i karriären. All lycka i framtiden Simon!
Alla kan inte vinna alla matcher, det säger sig självt, men jag hoppas innerligt att det märks skillnad på Simon nu mot norrmannen och att han jobbat dels på fysen och att nerverna inte spökar så han verkligen fullt ut vågar släppa loss. För det är som jag skrev förra året att Simon är en talang och är riktigt duktig, men han måste börja prestera nu med tanke just på det. Kanske sätter det griller i huvudet på honom, men det är lika bra att vänja sig. Det här är en match som Simon Sköld bör vinna!
Simons motståndare är 40årige norrmannen Eirik Digre (0-1) som gjorde sin debut för… Hör nu… 8 år sedan! Shooters MMA påstår att Eirik gör sin MMA-debut, men det menar Sherdog inte stämmer. Mixedmartialarts.com hävdar att Eirik har ett record på 3-7, men också att ingen av matcherna var sanktionerad och gick av stapeln mellan 98-2004. MMAuniverse har Eirik Digre på ett record som säger 2-5. Då Shooters MMA stått för de tävlingar Eirik ställt upp för att få ihop sitt record på 3-7 bedömer jag dom som mest trovärdiga och antagligen är 3-7 ett record i amatörmatcher eller möjligen till och med shootfighting? Då Sherdog tagit en av de 11 fighterna och ger Eirik 0-1 så tror jag kanske också att även det inte är gällande. Okej, det är oklart men en sak är säker och det är att Eirik inte tävlat i en MMA-liknande form på en massa år. Det troliga är att han gör debut. Det finns inte mycket att säga om Eirik och han känns minst sagt som ett märkligt val rent allmänt.
Utan någon som helst info är det svårt att hypa en sån här match. Av det man vet så har Eirik en del erfarenhet och har hållit på länge, men är 40 bast. Simon är hungrig och måste vinna. Därför känns det mest rimliga att Simon Sköld tar hem det här. Men vem vet? Kanske är Eirik en gammal viking som buntar ihop Simon Sköld. Något får mig dock att misstro något sånt å det grövsta. Det vore också lite trevligt om en Simon fick vinna. 😉
20årige Tim Waage (0-1) har fightats som proffs en gång och sprang då på Mike Höjermarks baneman Damir Hadzovic (3-0). Tim förlorade mot Damir i första ronden via en brabo choke. Tim har kört en del shootfighting (2008-2009) och sin sista domslutsvinst var mot ingen mindre än Cleas Beverlöv (5-1) som faktiskt bara har en förlust i shootfighting (några månader innan han debuterade som proffs). Tims debut som proffs slutade som sagt med förlust via sub och det är faktiskt också så (olika subs) han förlorat alla de matcher han förlorat inom shootfighting.
Här kan vi se Tim Waage köra en shootfightingmatch mot tuffe Anton Mattsson (2-0) där Tim förlorade.
Niclas Danielsson (0-1) hade sin debut på Superior Challenge 6 – Lion’s Den i höstas och förlorade då mot den väldigt stabile och hårde Andreas Ståhl (3-0) via domslut. Niclas hade dock inget alls att skämmas över utan bjöd upp till dans verkligen. Innan Danielsson ställde upp i Kimura Talent hade han inte gått en enda MMA-match, inte ens en shootfightingmatch. Andreas kontrollerade Niclas genom att klincha mot burväggen. Niclas är i grund och botten en MMA-fighter. Innan sina MMA-matcher tävlade han under två år i SW och lyckades bland annat 2009 ta guld i Alive SWT (nybörjare – 83) och året efter på Alive SWT VII ta guld i avancerade klassen (-85).
Med tanke på Niclas bakgrund som grappler och hans träning hos GBG MMA kommer troligen Tim få problem på backen i den här matchen. På pappret är det här är en vinst för Niclas via submission, men båda herrarna är oerfarna och det kan lika gärna sluta med en vinst till någon av dom (troligen Niclas) på beslut. Man ska inte underskatta Tim Waages förmåga stående dock, men Niclas känns redo.
Thomas Bäck (4-3) är enligt MMAnytt Sverigetrea i viktklassen, men han är inte prövad nämnvärt. Han började sin proffskarriär antagligen lite för tidigt, åkte på två förluster på enhälliga domslut 2008 innan han 2009 började vinna. 2009 vann Bäck två matcher via giljotin och fortsatta sen 2010 genom att ta hem ännu en vinst via just giljotin och en sen via RnC. Sen kom december 2010 och och Battle of Botnia där Bäck sprang på Greg Knapp (7-4) som vann över honom på TKO. Att komma från en förlust, för Bäck, lär knappast betyda jättemycket. Thomas Bäck tränar med en bra klubb och har framtiden för sig. Han markspel är stabilt och faktum är att Bäck absolut borde vunnit över Greg Knapp då han mountade honom, hade en armtriangel och kontrollerade i stort sätt allting fram tills det ödesdigra lite aviga nedtagningen i tredje ronden där Knapp lyckade mounta Bäck. Slagen sen från Knapp var knappast några projektiler och Bäck skyddade sig, men gjorde tillsist för lite och domaren stoppade matchen.
Sirwan Kakai (4-1) började också sin karriär 2008 och det var uppenbarligen ett år för tidigt. Sirwan åkte i debuten på en snöplig förlust via enhälligt domslut. Men sen dess har Sirwan gått från klarhet till klarhet och är med all rätt Sverige-etta i viktklassen. Sirwan har en bra RnC, en bra triangel och har knockoutkraft i nävarna. MMAnytts Sirwan Kakai är hungrig och en väldigt smart fighter. Det är få faktiskt som känner till så mycket om styrkor och svagheter hos olika fighters som han. Sirwan har varit och tränat hos Greg Jackson och tränat med Brad Pickett i England. Uppladdningen till denna match har Sirwan jämfört med ett sommarlov och det trots bitter kyla utomhus. Sirwan har allting, han är komplett.
Matchen är tuffare än folk tror. Thomas Bäck vore närmast idiotiskt att räkna bort faktiskt. Sirwan är på pappret en klass bättre än Thomas, men när jag nu tittade om på matchen mot Knapp så syns Thomas talang och skicklighet tydligt. Han har en förmåga att motstå submissions och jobbar alltid för att få kontroll. Sirwan behöver egentligen bara akta sig för att bli kontrollerad och nedtagen för mycket. Stående är Sirwan bättre och på marken är det mer jämnt. Men Sirwans vilja att inte bli känd som en submissionkille känns lite som det farliga här. Sirwan bör göra det han är bäst på och det är att styra matchen, mixa upp det mesta och få Thomas Bäck att gissa vad som ska hända härnäst. Thomas Bäck däremot är antagligen intresserad av klinsch och nedtagning, något annat vore smått förvånande. Sirwan tar hem den här matchen!
Mitt i galan äger kvällens enda tjejfight rum. Det är två ruskigt duktiga damer som gör upp i Lisebergshallen den saken är utan all tvivel. Sheila ”Bulldog” Gaff (7-4-1) må inte ha världens mest smickrande smeknamn men hon har vunnit på alla tänkbara sätt. Hon har också förlorat via DQ, beslut och submissions men aldrig blivit utslagen. Tyskans styrka är att hon är allround och det visar också hennes record. Men Sheila har haft otur i sina senaste matcher och troligen matchats lite för tufft. Faktumär att Sheila förlorat sina tre sista matcher (en via DQ) men det har varit mot riktigt bra motstånd. Hennes senaste förlust kom mot Milana Dudieva (6-1), diskningen skedde i matchen mot den belgiska judodrottningen Cindy ”Battlecat” Dandois (4-1) och hennes första förlust i hennes loosing streak kom mot Romy Ruyssen (3-1) vars enda förlust kommit mot Marloes Coenen i slutet av rond 2.
Sheila Gaff är ett känt namn i Tyskland där hon blev utnämnd till ”The female fighter of the year 2010”.
Hanna Sillén (3-0) hade ett riktigt bra år förra året inom MMA. Hon vann alla matcher hon gick och det med bravur. Hanna behöver nästan ingen presentation. Hon är grym, stark, stabil, har bra stående och jobbar konstant på sitt markgame med Waldo Zapata som också brukar vara i hennes ringhörna. Med tanke på Hannas bakgrund och gedigna träning så känns det som att hon kan gå hur långt som helst.
Det här är en bra match för Hanna och en väldigt jobbig match för Sheila som inte riktigt lyckats senaste tiden. Båda två damerna är allround och svåra att knocka. Skulle Hanna knocka Sheila skulle det vara som grädde på moset verkligen, men det troliga är något av ett krig som slutar med Hanna som segrare. Hanna är en kraft att räkna med och hon bör ta hem det här för att fortsätta mot nya höjder snart internationellt.
Gregor Herb (9-3) är rankad n0. 1 i Tyskland bland dess mellanviktare. Gregor vann lätt CBJJ European championship i Portugal och har ett svart bälte i judo i bakfickan och ett brunt i BJJ. Hans tre senaste motståndare har blivit submittade i första ronden. Jag frågade Hamid om Gregor och han såg tydligen Gregor fightas i Luxemburg back in the days och då hade Gregor främst varit en hård och tuff judoka. Eller för att citera Hamid en ”en riktig judotysk”.
Mats Nilsson (5-1-1) behöver inte mycket till presentation egentligen. Han vann FILA Grappling world championship förra året, har ett svart bälte i judo i bakfickan samt ett brunt i BJJ. Hmm känns det möjligen igen från Gregor?
I Tyskland hypas den här matchen en del då det är första gången deras stora talang Gregor får möta någon som matchar hans skills och detsamma kan sägas om Mats Nilsson. Den här matchen är episk och kan betyda mycket. Mats (27) är ett gäng år yngre än Gregor (32) och har lite färre matcher. Det är ungefär den enda skillnaden mellan dom. På pappret är det här en närmast äckligt jämn match.
Klas Åkesson (8-3) har en vinst över Gregor från 2008 på enhälligt domslut, men det är frågan om det ens går att jämföra Gregor då från nu. Han har utvecklas massor senaste två åren och såvitt jag förstår gick den matchen i lätt tungvikt (kan ha fel där, men Klas slogs iaf främst i lätt tungvikt). På tal om Klas så har han tyvärr inte gått någon match sen 2009.
Mats vann enkelt sist på The Zone och Gregor vann enkelt sist han gick match. Det här kan bli ett otroligt intrikat krig mellan två mycket skickliga grapplers. Det kan också, tyvärr, bli ett mindre spännande stående ”krig” mellan två som borde använda sina styrkor istället att slugga, men det finns inte mycket som tyder på det. Ingen av dessa två fighters har en edge och det måste vara roligt men lite spännt för båda herrarna att gå den här matchen då det är lite som att möta sig själv.
Johan Romming (8-3) har vunnit fem av sina åtta vinster på submissions men har förlorat sina senaste två fighter. Han sägs ha rätt luriga submissions och har fångat folk med brabo chokes, kneebars, north-south choke och några RnC. Rommings senaste match varade blott i 19 sekunder och slutade med att han blev utslagen med sprattlande ben.
Victor Cheng (5-1) är en kille att räkna med. Han har vunnit sina senaste matcher och alla sina vinster bortsett en har han vunnit på submissions. Victor har ett lila bälte i BJJ givet till honom av Marcelo Yogui (4:e dan svartbälte) på Gladius MMA. Han har också ett svart bälte i Jiu-jutsu, ett svart bälte i Kempo och ett svart bälte i Karate.
På pappret har Victor mycket i sin favör, men han får kanske inte superlätt att submitta Johan Romming? Det är lite oklart hur bra motstånd Romming submittat, men visat svagheter genom sina förluster har han absolut gjort. Nej, det här ska Victor Cheng ta hem och sen ska han gå vidare mot bättre motstånd så är det bara.
Paul Reed (15-8-1) är en erfaren engelsk fighter som tar overall till en annan nivå. Han har vunnit fem gånger på (T)Ko, 7 gånger via submissions och 3 gånger på domslut. Han har också förlorat 3 gånger på (T)KO, 2 gånger på submissions och 3 gånger på domslut. Han är en kille som ger och tar mycket. Hans karriär är långt ifrån pajad om han skulle förlora mot Hamid även om trots att han är mycket nära 40-års krisen (han är född 71). Paul mötte senast den lovande polske fightern Artur Sawinskiy (9-4) och förlorade på TKO i första ronden. Den matchen gick av stapeln 29onde januari i år och bör alltså kännas om inte annat mentalt. En viss hobbit vid namn Brad Pickett sprang på Paul Reed 2008 och innebar vinst för Pickett på domslut (majority)
Sina senaste 10 matcher har Paul Reed gått (5-4-1) och det är rätt talande för vem Paul Reed är. Han är som sagt en kille som ger och tar och inte minst är han overall…
Hamid ”Akira” Corassani (10-2) är utan tvekan på väg mot något stort. Han var senast underdog mot Graham Turner men visade oddsmakarna att dom hade fel genom att dominerande vinna på enhälligt domslut. Hamid rider på en winstreak bestående av sex matcher med en liten blänkplump i mitten i formen av en no contest. Hans förluster kom tidigt i karriären och självförtroendet är med all rätt på världens topp utan att han är varken kaxig eller liknande. Jag tror de flesta uppfattar Hamid som jordnära och fokuserad och det är sån mentalitet man behöver för att ta hand om en herre som Paul Reed som är så overall. Hamid kan både slå ut och strypa ut sina motståndare med allting från scissor chokes till trianglar. Jag pratade nyss med Hamid som då (onsdag) vägde 69 pannor lite drygt. Inga enorma mängder som ska ner med andra ord.
Den här matchen är Hamids alla dagar i veckan, men Paul Reed får inte underskattas för han är en sån där klassisk tuffing som varit i krig förr. Han kommer inte backa från Hamid och gör han det så åker han på däng. Jag är förvisso partisk här, men tror ändå att Hamid har precis allting som krävs för att vinna mot Paul Reed. Bara en skada eller ett cut skulle kunna stoppa en såhär motiverad och välförberedd Hamid ”Akira” Corassani.
Mukhamed Aushev (12-4) är en stabil ryss som vunnit sina senaste sju matcher på TKO:s, subs och senaste ett domslut. Ja, han heter faktiskt Mukhamed och inte Muhamed som The Zone skrivit. Han tävlade intensivt under 2010 och det var faktiskt då han vann sina sju matcher. 2009 vann han två matcher och förlorade en och vi får gå tillbaka till 2008, 2007 och 2004 för att hitta hans andra förluster. Mukameds favorit är hans RnC, iaf om man tittar på hans record. Eller vad sägs om sex segrar just på RnC? Mukhamed mötte faktiskt en svensk 2010, en kille vid namn Bekir Karan som gick sin debut. Här kan ni se video från den matchen där Mukhamed vann på RnC.
August Wallén (7-2) har blommat sent skulle man kunna säga. Det rör sig troligen snarare om att han tävlat i rätt hög ålder (40) och först senaste åren gått en del matcher. Men August gick sin första match redan 2003 i MMA. Han mötte då Elvis Sinosic som precis åkt ur UFC efter tre raka förluster mot Renato ”Babalu” Sobral, Evan Tanner och Tito Ortiz. Men det tål att påpekas att Elvis faktiskt vann en match också i UFC. Det var i hans UFC-debut mot Jeremy Horn som han vann över via en triangel vilket inte är helt illa pinkat!
August har mött gamla MMA-kändisar som Vernon White, Yuki Kondo med 1-1 som totalt resultat mot dom. Men sen 2008 har August gått obesegrad och i hans senaste fem matcher (vinster alla) har han vunnit tre gånger på RnC, en gång på triangel och en gång på domslut.
Matchen står mellan en yngre ”August Wallén” mot en äldre och mer komplett August Wallén. Det är den sistnämnde som bör stå som segrare här. Mukhameds record i all ära men det ser inte ut som han är vidare teknisk stående och August är både stark och stor. Den här matchen kan lite snopet gå till domslut möjligen, men det troliga är att August fortsätter att imponera och tar hem en promenadseger till.
Överlag
Jag tror det här kan bli den bästa The Zone-galan någonsin och det är kul att matchningarna känns klart bättre än sist. Jag tippar att Hamids eller Sirwans matcher blir fight of the night. August kan möjligen ta hem submission of the night. En match som på pappret också utan tvekan kan bli fight of the night nästan mest troligt är den mellan Gregor Herb och Mats Nilsson. Knockout of the night går till Sirwan eller Hanna Sillén.
Hur man än vrider och vänder på matcherna så känns det som ett kul svenskt kort och en uppgradering av hela galan.
