Anthony Hernandez anklagade Gregory Rodrigues för att ha fuskat under huvudmatchen på UFC Sacramento och hävdade att brasilianaren upprepade gånger grep insidan av hans handskar. Nu svarar Rodrigues. Han förnekar att något medvetet regelbrott låg bakom segern – men medger att hans hand vid något tillfälle hamnade i Hernandez handske. Och där slutar hans eftergift.
Två dagar efter kriget i Sacramento satt Gregory Rodrigues fortfarande med en kraftigt svullen högerfot. Fem ronder mot Anthony Hernandez hade lämnat spår även på vinnaren, och nästa stopp efter intervjun skulle bli läkaren för att undersöka om någonting var brutet. Det var ändå inte smärtan som hade följt honom hem till Florida.
Hernandez hade efter domslutet riktat en skarp anklagelse mot mannen som just besegrat honom. Inför pressen hävdade amerikanen att Rodrigues hade greppat insidan av hans handskar flera gånger under grapplingsekvenserna och att domaren Herb Dean blivit uppmärksammad på det utan att dra av någon poäng. När orden nu återges för Rodrigues kommer svaret snabbt.
– Han kan säga vad han vill. Faktum är att jag besegrade honom med bensparkarna, jag träffade honom med slag. Han tog inte ner mig. Han satte bra press, men jag fuskade inte mot honom. Det vet han.
Medger kontakt med handsken
Hernandez hade varit betydligt mer explicit efter matchen.
Han uppskattade att Rodrigues grep hans handske omkring fyra gånger och berättade att han själv försökte få Herb Dean att ingripa. Enligt Hernandez nöjde sig domaren med en muntlig tillsägelse. Frustrationen mynnade ut i kommentaren att han själv kanske borde börja slåss ”smutsigare”.
Rodrigues avfärdar bilden av ett medvetet försök att skaffa sig en otillåten fördel. När han pressas på om hans fingrar faktiskt hamnade i handsken blir svaret däremot mer nyanserat.
– Jag tror att det var någon gång när vi stod vid buren och min hand var i hans handske. Jag märkte det och tog ut den. Det var allt. Kanske en eller två gånger.
Det är en viktig distinktion i Rodrigues version. Han förnekar inte att kontakten kan ha förekommit. Han bestrider avsikten – och framför allt betydelsen.
– Det var inget som förändrade resultatet av matchen. Vi stod inte på marken, vi höll varandra mot buren.
Hernandez och Rodrigues hade varit respektfulla mot varandra efter slutsignalen. Därför väckte anklagelsen frågan om brasilianaren kände sig förolämpad när han hörde vad motståndaren sagt. Inte särskilt.
– Jag är inte förolämpad. Jag är inte förvånad. Det förändrar inte mitt liv.
”Jag såg matchen – jag besegrade honom”
Det hade funnits gott om tillfällen för matchen att spåra ur långt före diskussionen om handskarna.
Rodrigues började förstöra Hernandez bas med vad som blev kvällens mest avgörande vapen. Bensparkarna fick hemmafavoriten att falla och till slut byta stance, men varje gång det såg ut som om Hernandez var på väg att försvinna ur matchen kom han tillbaka. För Rodrigues blev det en obehagligt bekant situation.
Han jämför kampen med förlusten mot Jared Cannonier, där han själv upplevde att han träffade hårt tidigt men lät frustration och trötthet ta över när avslutet inte kom. När Hernandez fortfarande fanns kvar framför honom i Sacramento vägrade Rodrigues göra samma misstag igen.
– Jag hade varit i den situationen förut. Mot Cannonier träffade jag honom hårt i första ronden, men han kom tillbaka. Jag blev trött och lite frustrerad. Mot Fluffy tänkte jag: ”Okej, jag är här igen. Den här gången ska jag göra det annorlunda.”
Hernandez gjorde det svårt att hålla den planen. Trots det skadade benet fortsatte han driva framåt, söka nedtagningar och tvinga Rodrigues att arbeta. Brasilianaren beskriver hur Hernandez kraft och energi i princip kändes likadan från det första nedtagningsförsöket till det sista.
– Jag blev trött, men han var fortfarande samma kille. Jag tänkte: ”Den här killen är galen.”
När andra ronden avslutades hade Hernandez dessutom träffat Rodrigues hårt i en vild slagväxling vid buren. Brasilianaren valde att inte jaga ett desperat avslut när möjligheten kom. Tredje ronden blev i stället en chans att återhämta sig inför de två sista.
– Under en sådan match är det mer mentalt än någonting annat. Om du bryter ihop i huvudet är det över. Men jag bröt inte ihop.
Det är också där Rodrigues landar när anklagelserna om fusk kommer på tal. För honom behöver den officiella berättelsen om kvällen inte kompliceras.
– Jag såg matchen. Jag besegrade honom. Det är fakta.
Respekten finns kvar
Orden är hårda, men någon ny rivalitet försöker Rodrigues inte skapa.
Han återkommer flera gånger till Hernandez tålighet och berättar att han fortfarande har stor respekt för amerikanen. Under matchen såg han hur hemmapubliken lyfte Hernandez varje gång kroppen började protestera. Han såg även Hernandez familj på plats och noterade hur sonen satt nära buren och bad för sin pappa.
– Vi försökte döda varandra i varje rond. Det var en riktig hundfight. Jag har fortfarande stor respekt för honom. Han är en krigare och en tuff kille. Jag tror att han kommer tillbaka.
Själv vill Rodrigues inte tillbaka till samma del av mellanvikten.
Segern i Sacramento har flyttat honom närmare de namn han länge jagat, och direkt efter matchen pekade han ut den tidigare mästaren Dricus du Plessis. Rodrigues känner du Plessis sedan tiden då sydafrikanen tränade i Florida och tror att deras stilar skulle skapa ännu en våldsam match.
– Jag respekterar honom mycket. Han är en fantastisk fighter och han bevisade det när han blev mästare. Om han säger ja blir jag väldigt glad. Jag tror att vi kan bjuda på en fantastisk match.
Rodrigues räknar upp ett mellanviktslandskap där flera toppnamn redan har andra möjliga vägar framför sig. Hans egen väg vill han däremot inte längre rikta nedåt.
Först måste foten undersökas. Efter 25 minuter mot Hernandez kan återkomsten dröja till nästa år, även om Rodrigues inte vill lova någonting. Anklagelsen från Sacramento tänker han inte bära med sig lika länge.
– Folk kan säga vad de vill. Jag är fortfarande samma person.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
