Gregory Rodrigues förväntades få problem när Anthony Hernandez började skruva upp tempot. Fem ronder mot en av UFC mest outtröttliga mellanviktare såg på förhand ut som precis den typ av match som kunde avslöja brasilianarens svagheter. I stället blev UFC Sacramento kvällen då ”Robocop” hittade ett oväntat vapen, överlevde sin egen trötthet och fick en panel av tidigare UFC-profiler att omvärdera honom fullständigt.
”Fluffy är en mardrömsmatchning”
Anthony Hernandez har byggt sitt namn på en stil som sällan ger motståndaren utrymme att andas. Han pressar framåt, skjuter på nedtagningar, arbetar vidare när första försöket misslyckas och har under flera år gjort trötthet till ett vapen. Det var också utgångspunkten när panelen analyserade huvudmatchen i Sacramento.
– Fluffy är så jävla bra. Han är en mardrömsmatchning för vem som helst. Han blir aldrig trött, fortsätter bara skjuta och har bra striking.
På andra sidan stod Rodrigues med en kropp som nästan ser felkonstruerad ut för en 25 minuter lång brottningsmatch. Stor, muskulös och explosiv. Panelen erkände efteråt att just fysiken hade fått dem att misstänka att Hernandez till slut skulle få sin vilja igenom.
– Man tittar på Robocop och tänker att mjölksyran ska fylla de där musklerna. Fluffy skulle fortsätta skjuta, trötta ut honom och till slut kasta runt honom.
Det blev aldrig den matchen. Rodrigues hittade i stället något som gjorde Hernandez eget tempo svårare att använda: bensparkarna.
Ett vapen ingen hade räknat med
Tidigt började Rodrigues attackera Hernandez främre ben. Effekten syntes nästan omedelbart. Hernandez fick svårare att sätta ned foten, hans vanliga framåtdriv förändrades och till slut tvingades han byta stance. Panelen återkom gång på gång till samma detalj.
– Bensparkarna vann honom matchen. Hundra procent.
Det anmärkningsvärda var att sparkarna, enligt diskussionen, inte ens hade varit någon central del av Rodrigues ursprungliga matchplan. En instruktion från hörnan om att fortsätta använda dem blev till slut en av matchens avgörande taktiska förändringar.
– Det var en så viktig del av matchen, och det var inte ens något de hade planerat för.
Hernandez försökte lösa problemet genom att gå över till southpaw. Därifrån kunde han fortfarande hitta vänsterhanden och arbeta sig in mot buren, men offensiven saknade samma naturliga rytm. När han kom nära och bensparkarna inte längre var ett direkt hot kunde han växla tillbaka till orthodox och försöka arbeta därifrån.
Problemet var att Rodrigues nu hade tvingat honom att tänka på flera saker samtidigt.
Kroppen hade redan pekats ut som Hernandez känsliga område. Panelen tog upp hur han tidigare blivit träffad hårt där och hur motståndare lyckats störa honom med raka slag, knän och sparkar mot bålen. Rodrigues började därför matchen med attacker mot kroppen – och när Hernandez väl anpassat sig kom nästa hot mot benen.
– Han tänker redan på kroppen. Sedan går han ut och blir fångad av bensparkarna också.
Rodrigues såg slut ut
Matchen hade ändå kunnat vända. I tredje ronden kom ögonblicket som många i panelen hade väntat på. Rodrigues började se tung ut. Hernandez kunde arbeta sig närmare, tempot började kosta och brasilianaren såg ut att närma sig den punkt där hans fysik inte längre skulle vara en fördel.
– Tredje ronden slog han i väggen.
Det uttalandet följdes av något som fick större betydelse än all teknisk analys. Rodrigues hade själv tidigare talat om en match där han upplevde att han gav upp när tröttheten tog över. Den erfarenheten fanns kvar när Hernandez började dra honom mot samma mörka plats.
– När han blev trött och den där delen av honom ville ge upp tänkte han: ”Jag måste bevisa för mig själv att jag inte är den killen.”
Panelen fastnade vid den delen av segern. Inte för att Rodrigues plötsligt slutade vara trött, utan för att han fortsatte arbeta trots att han var det.
– Han blev trött. Han gasade. Men sedan tankade han om och fortsatte.
Fjärde ronden förändrade känslan i matchen. Rodrigues började gå framåt igen och tvingade Hernandez bakåt. I femte kom ännu en låg spark med stor effekt, följd av toppkontroll när matchen närmade sig slutet.
– Han fick en andra vind och kom tillbaka hårt.
Den typ av fighter som på förhand riskerade att drunkna i Hernandez tempo hade just gått hela vägen med honom.
Panelen rasar mot poängsättningen
Andra ronden skapade även en annan diskussion. Rodrigues skadade Hernandez upprepade gånger med bensparkarna, fick honom ur balans och hamnade dessutom i starka positioner på marken. Flera i panelen var övertygade om att rondens dominans borde ha lett till 10–8.
När beskedet kom att ingen domare hade poängsatt den så växte frustrationen snabbt.
– Det är helt galet för mig.
En annan röst gick längre:
Diskussionen handlade mindre om vem som vann matchen och mer om vad som egentligen krävs för en 10–8-rond i MMA. Panelen pekade på att Hernandez flera gånger befann sig i allvarliga problem utan att domarna ansåg att marginalen varit tillräckligt stor.
– Om du blir sänkt, killen är över dig och gonggongen räddar dig – när du nästan blir avslutad borde det vara 10–8.
I deras ögon var andra ronden nästan ett skolexempel.
Styrkan som stoppade Hernandez
Bensparkarna blev matchens tydligaste berättelse, men panelen lyfte också fram något som var minst lika viktigt: Rodrigues försvar mot Hernandez brottning. Hernandez kom in med sina dubbelben, arbetade mot buren och lyckades ibland få Rodrigues ben från mattan. Ändå fick han inte den utdelning som brukar följa när han väl kommit så långt.
– Jag tror att styrkefördelen var enorm.
Rodrigues kombinerade fysiken med tekniska lösningar. När Hernandez närmade sig en låsning kring båda benen ändrade brasilianaren position, tvingade honom över mot single leg och kunde därifrån använda armbågar och ren råstyrka för att bryta attackerna.
– Det var inte bara styrkan. Tekniskt gjorde han ett väldigt bra jobb med nedtagningsförsvaret.
Det blev ännu ett problem Hernandez inte kunde lösa. Hans normala väg in i matchen – press, nedtagning, arbete, ny nedtagning – kostade nu energi utan att ge samma belöning.
”Clash of the Titans”
Efter en sådan seger återstod den naturliga frågan: vad gör UFC med Gregory Rodrigues nu? Brasilianaren själv siktade högt och nämnde Dricus du Plessis. Den idén fick omedelbart gensvar runt bordet.
– Jag gillar den matchen.
Nästa kommentar sammanfattade bilderna som snabbt började formas:
– Clash of the Titans.
Panelen såg framför sig två enorma mellanviktare med kraft, fysisk styrka och stilar som kan se kantiga och oortodoxa ut men som gång på gång fungerar på högsta nivå. Problemet är den sportsliga hierarkin. En fighter högt upp i titelbilden har betydligt mer att förlora på en sådan match än Rodrigues, som precis tagit sitt största kliv uppåt.
Därför diskuterades även andra namn i toppen av divisionen. Brendan Allen nämndes. Caio Borralho kom upp. Panelen försökte i praktiken hitta den motståndare som motsvarar den nivå Rodrigues precis har bevisat att han tillhör. För Hernandez är frågan svårare.
Två raka förluster fick panelen att resonera om allt från en möjlig match mot Israel Adesanya till en nedgång till weltervikt. Hans kroppstyp gör en flytt tänkbar, men flera varnade också för vad som kan gå förlorat. En hårdare viktminskning skulle kunna påverka just den kondition som byggt så mycket av hans framgång.
Efter nästan 20 minuters analys återkom därför diskussionen till samma punkt som matchen hade lämnat efter sig. Hernandez måste hitta svar. Rodrigues har just skapat helt nya frågor.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
