Dan Hooker är inte övertygad om att Arman Tsarukyan gick miste om en titelchans på grund av skallan vid invägningen inför UFC Qatar. Trots den brutna näsan han fick under faceoffen, menar Hooker att det egentliga skälet är något helt annat. Han tror att varken han eller Tsarukyan någonsin var aktuella för en titelmatch – oavsett resultat. Enligt Hooker försöker UFC dölja verkligheten bakom fina ord. Och att Tsarukyan dessutom belönades med en bonus talar emot att han straffats för sitt agerande.
“De kan ju inte vara så förbannade – han fick ju bonus”
UFC Qatar blev ett stökigt kapitel för både Dan Hooker och Arman Tsarukyan. Mindre än ett dygn före matchen skadades Hooker under invägningen, då Tsarukyan skallade honom vid den ceremoniella faceoffen. Skallan ledde till ett brutet näsben – men huvudmatchen genomfördes ändå som planerat. Tsarukyan avslutade Hooker via submission i den andra ronden. Efter galan antydde UFC:s vd Dana White att skallan, tillsammans med att Tsarukyan tidigare dragit sig ur en planerad titelmatch, låg bakom beslutet att inte ge honom en chans på bältet. Men Hooker köper inte det argumentet.
– Kanske var det så att ingen av oss ändå skulle få titelchans efter den matchen, sa Hooker. Det känns som att det bara var rök och speglar. De kan ju inte vara så förbannade på honom – han fick ju en bonus på 50 000 dollar för fan.
För Hooker är bonusen ett bevis på att UFC inte bestraffade Tsarukyan för hans agerande. Han menar att narrativet snarare ändrats i efterhand.
Läs mer på MMAnytt
- Arman Tsarukyan ber om titelmatch – efter uppmärksammad seger
- Benoit Saint Denis redo för krig mot Hooker på UFC 325
- UFC 325 – Matchkort, tider och allt du behöver veta
- Justin Gaethje: “Jag förstår varför folk undviker Arman”
- Paddy Pimblett nobbar toppmotstånd: “Inget att vinna”
Skadan, ilskan – och UFC:s dubbelmoral
Efter matchen mot Tsarukyan blev Dan Hooker rejält frustrerad. UFC krävde plötsligt att han skulle få näsan medicinskt godkänd inför nästa match, mot Benoit Saint Denis på UFC 325. Men Hooker hade redan gått fem ronder med samma skada – utan att organisationen lyfte ett finger.
– UFC sa: “Du måste till en specialist och få det godkänt”, berättar Hooker. Jag bara: “Stoppa det där upp i arslet”. Det hände på invägningen! De lät mig fightas med den skadan – varför inte igen?
Han tycker det är rent hyckleri. En brutet näsa stoppade honom inte från att gå huvudmatchen i Qatar, men efteråt blev det plötsligt ett problem.
– Han skallade mig rakt i näsan och knäckte den. Jag fattar grejen – om de hade kollat upp det före matchen hade den kanske ställts in. Det var därför jag höll käften. Men att de kommer efteråt och kräver godkännande? Det är bara dumt.
För Hooker är brutna näsor vardag. Han har brottats med samma problem i flera år.
– Jag har haft så många brutna näsor, det är inget stort. Mellan 18 och 19 var den typ konstant bruten. Den har aldrig riktigt fungerat. Det spelar inte så stor roll längre.
Följ oss på Instagram, Facebook, och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
“Säg bara att vinnaren aldrig skulle få titelchans”
Dan Hooker är övertygad om att UFC redan hade bestämt sig. Enligt honom var det aldrig tänkt att varken han eller Arman Tsarukyan skulle få slåss om bältet – oavsett vem som vann.
– Säg bara att vinnaren av mig och Arman aldrig skulle få en titelchans, säger Hooker. Jag är inte dum, jag har tjockt skinn. Varken Justin Gaethje eller Paddy Pimblett vill möta honom. Du har liksom ett reservbälte mellan två killar som inte vill slåss mot Arman.
Hooker ser UFC:s beslut som ren matchmaking. Det handlade inte om moral, utan om strategi. Tsarukyan är teknisk, hård och svår att sälja in till en bredare publik. Enligt Hooker är det därför UFC hellre gav titelchanser till andra namn – trots att Tsarukyan klättrat till toppen av viktklassen.
Laddad för revansch på UFC 325
Nu fokuserar Hooker helt på nästa uppgift: Benoit Saint Denis på UFC 325. Galan går av stapeln på lördag den 3 februari (söndag morgon svensk tid) i Sydney, Australien – och Hooker känner sig bättre förberedd än någonsin.
– Jag tog den förra matchen snabbt efter ett långt uppehåll, säger han. När jag kom tillbaka till gymmet insåg jag hur mycket ringrost jag hade. Tajmingen var av, avståndet stämde inte. Nu känns allt mycket bättre.
Sedan förlusten mot Tsarukyan har han tränat kontinuerligt. Den långa frånvaron från buren har han lagt bakom sig.
– Jag är ju inte direkt ung längre. Jag brukar ta längre pauser mellan lägren, men nu har jag kört på hela tiden. Det var den längsta vilan jag haft – nästan ett och ett halvt år utan match. Det var först när jag började sparra som jag förstod hur rostig jag blivit.
Trots nederlaget i Qatar vill han inte förringa Tsarukyans insats. Men han menar att omständigheterna påverkade hans egen prestation kraftigt.
– När man inte har fightats på så länge får man orealistiska idéer om hur allt fungerar. Sen kliver man in där och inser att det bara är hårt som fan. Jag är den jag är – och jag gör det jag gör.
