Från en av UFC:s mest uppskattade framgångssagor till en skitstövel, tillsynes över en natt. Vad var det egentligen som hände med allmänhetens syn på T.J Dillashaw?
Så vitt jag kan avgöra har han inte gjort något fel, åtminstone inget som hundratals andra före honom inte gjort. När T.J Dillashaw (12-3) lämnade Team Alpha Male i Sacramento för Elevation Fight Team i Colorado förra året figurerade den före detta bantamviktsmästaren mer i media än någonsin förut. Inte nödvändigtvis för bytet av gym, vilket inte är särskilt ovanligt. I synnerhet med tanke på att Dillashaw redan delat sin träning mellan Colorado och Sacramento innan han helt bröt banden med Team Alpha Male och framförallt Urijah Faber (33-8).
Många anklagade den dåvarande mästaren för att ha ”svikit” sina långvariga träningskamrater för att följa Duane Ludwig (21-14) som runt samma tidpunkt lämnade sin plats som huvudtränare hos Team Alpha Male och flyttade hem till Colorado igen. Varifrån kom denna något skeva syn på situationen? Conor McGregor (19-2) såklart.
Den redan klassiska ”snake in the grass”-kommentaren under TUF 22 visade sig i slutändan bli ännu ett av irländarens synska ögonblick. McGregor kanske inte visste om det då men han slog verkligen huvudet på spiken när han hetsade Dillashaw och Faber till att möta varandra. Då var det helt oacceptabelt. Idag låter saker och ting väldigt annorlunda.
Efter det kom Dominick Cruz (21-1) in i bilden och fortsatte spinna på samma garn som McGregor och Faber redan påbörjat.
I intervjuer och utbyten inför UFC Fight Night 81 fick han i mångas ögon Dillashaw att se både dum och arrogant ut. Bantamviktsmästaren är inte bara en av sportens bästa i oktagonen utan en av de främsta utanför den, främst vad gäller att prata. Under den långa skadefrånvaron etablerade han sig som en av sportens främsta studioexperter och om Cruz 1.0 var bra på att snacka skit tog den nya versionen saker till en helt annan nivå.
När Cruz så vann tillbaka sitt bälte känns det som om Dillashaws popularitet plötsligt var lägre än någonsin. Han tog av förståeliga skäl inte förlusten på det bästa sättet och har inte gjort någon hemlighet av att han ser sig själv som vinnare av den väldigt jämna matchen.
Men vad har han egentligen gjort för fel? I mina ögon kan jag inte se något annat än en fighter i världsklass som haft en lång väg till toppen. Han har stapplat, fallit, rest sig, tänkt om och testat nya vägar till att optimera sin egen förmåga i oktagonen. Han bytte gym, ja, men hur många har inte gjort det? Nu när Joseph Benavidez (23-4), Danny Castillo (17-10) och Lance Palmer (10-2) alla tre delar sin träning mellan Colorado och Sacramento är frågan varför just Dillashaw utmålas som en svikare då han likt kamraterna faktiskt ville behålla relationen med Team Alpha Male men inte tilläts av Faber.
Då alla tre ovannämnda fighters, samtliga framstående medlemmar av Alpha Male, fortfarande kommer ha Ludwig i sina hörnor känns även Fabers påståenden om att ”Bang” skulle ha manipulerat Dillashaw till att följa med honom till Colorado även de ogrundade. Det känns snarare som om T.J hamnat mellan Faber och Ludwig i deras osämja.
Omständigheter, en tillsynes synsk Conor McGregor, ett tjafs mellan två ”Alpha Males” (såg ni vad jag gjorde där?), Dominick Cruz vassa tunga och ett i mångas ögon felaktigt domarbeslut har förvandlat T.J Dillashaw till bantamviktsklassens ”bad guy.” Medias makt är intressant men personligen tycker jag det är viktigt att se förbi rubrikerna och komma ihåg att det faktiskt är människor vi pratar om, personer precis som du och jag. T.J verkar vara en bra kille. Cruz verkar även han vara hygglig, precis som Faber, Ludwig och McGregor. Det blir bara lite konstigt när hela världen ska lägga sig i en skakig relation två tränare och en världsmästare emellan.
