Matchen mot Anderson Silva är den största i Michael Bispings långa karriär. En vinst mot ”The Spider” ger förmodligen honom en titelchans. Men om han förlorar bör ”Greven” allvarligt överväga att lägga handskarna på hyllan.
När ska man ge upp?
När ska man inse att man aldrig kommer att bli bäst? Att man aldrig kommer att få bära det gyllene bältet, att man aldrig kommer att få titulera sig världsmästare?
För 36-årige Michael Bisping borde saken vara klar. Förlorar han mot Anderson Silva imorgon så är det läge att inse fakta: detta var sista chansen. Det kommer inga fler. Dags att kalla det en karriär, lägga handskarna på hyllan, och börja fundera på vad han kan tänka sig att jobba med förutom att slåss i en bur.
Tyvärr tror jag inte att det är så enkelt för Bisping.
Han har en lång karriär bakom sig. Redan 2006, för tio år sedan, gjorde han sin UFC-debut. Han slog Josh Haynes (ett namn som idag knappast får någons klockor att ringa) i den tredje säsongsfinalen av ”The Ultimate Fighter”. Därefter har hans karriär rullat på, med vinster och förluster. Han har alltid funnits där, som en fast inventarie i UFC:s mellanvikt. Men han har aldrig nått den absoluta toppen.
Varje gång ”The Count” har ställts mot en topp-fem-fighter, vare sig han har hetat Dan Henderson, Vitor Belfort eller Luke Rockhold, så har samma sak hänt: Bisping har åkt på stryk. Han har slagit huvudet i vad som kan kallas ”glastaket”. Den osynliga gräns som han aldrig kommer att passera – eftersom han inte är tillräckligt bra.
Henderson knockade Bisping in i fablernas värld. Belfort sparkade honom så hårt att näthinnan lossnade, och gjorde honom vanställd för livet. Rockhold körde över honom som hade han varit en vilsen igelkott på en landsväg.
Tyvärr tror jag att samma sak kommer hända imorgon.
Jag har svårt att se hur Bisping ska kunna slå Silva.
Engelsmannen är en duktig kickboxare, visst, men någon elitstriker på Silvas nivå är han inte. Han har heller inte krutet som behövs för att knocka med ett enda slag.
Bisping är en duglig grappler, men ingen submissionexpert, och inte heller någon mästerbrottare. Han kommer inte att kunna dominera Silva på mattan som Chael Sonnen gjorde.
Det enda som Bisping egentligen har att komma med är sin kondition. ”Greven” kan hålla ett högt tempo i fem ronder, vilket har gynnat honom mot sämre tränade motståndare som Chris Leben och Cung Le. Men imorgon är det Anderson Silva han möter. Och när såg vi senast Anderson Silva få slut på bensin i en fight?
Nej, jag tror att Bisping förlorar imorgon.
Men tyvärr tror jag inte att han drar sig tillbaka efter det. För han vill ju så gärna upp dit, till toppen. Man märker det i nästan varje intervju. Han pratar om hur länge han har hållit på, hur mycket han har längtat efter att få gå en titelmatch, hur stort det hade varit att bli mästare. Det är en dröm som är svår att släppa. Det gör för ont att ge upp den.
Därför kommer Michael Bisping nog att harva på i några år till. Stånga sig blodig mot det där glastaket. Bli slagen ännu lite fulare.
Det är vad jag tror. Men jag hoppas jag har fel.
