Det är frågan som präglat den svenska falangen av sporten på senare år; vart står vi egentligen utan vår ledstjärna ’The Mauler’? För de insatta i sporten är det självfallet uppenbart att Alexander Gustafsson förvisso är Sveriges för tillfället största namn, det råder ingen tvekan om den saken. Samtidigt är det lika uppenbart att det finns så mycket annat som är bra med svensk MMA, allt från växande stjärnor till redan etablerade UFC-fighters, en ständigt växande skara gym, ett stort antal fans och i allmänhet ett stort intresse och stor kunskap om sporten. Så, vad är egentligen svensk MMA utan Alexander Gustafsson?
Ingenting. Åtminstone om du frågar Aftonbladet som faktiskt ville inleda ett samarbete med MMAnytt för drygt ett år sedan. Då hette det att man ville utöka sin täckning av MMA och uppdraget föll självfallet på Sveriges odiskutabelt största aktör. Men (det finns alltid ett sådant) vi på MMAnytt jobbar inte bara med att täcka sporten utan är självfallet i grund och botten fans av densamma och således finns det saker vi vill göra och saker vi inte vill göra. Vi vill bland annat höja vetskapen om MMA och leverera underhållning för de som följer sporten. Vi vill inte förminska svensk MMA på det sätt Aftonbladet hoppades på; den så kallade ’täckningen av sporten’ som såg så lovande ut, att Sveriges kanske största tidning äntligen skulle ge folket en rättvis bild av världens snabbast växande sport, var inget annat än ett skämt. Allt material, och då menar jag allt, skulle nämligen beröra Alexander Gustafsson (16-3). Inget annat, bara ’The Mauler’.
På ett sätt är det lätt att förstå vart de kommer ifrån; målgruppen är den genomsnittliga medborgaren vars kunskap av sporten ofta inte sträcker sig längre än vår största stjärna. Således väljer man alltså att enbart fokusera på honom. Vad händer när Gustafsson så småningom hänger upp handskarna Aftonbladet? Är det slutet på svensk MMA? Självfallet inte. Sporten växer i stadig takt och kommer av allt att döma fortsätta göra så även i framtiden. Varför inte försöka utöka allmänhetens kunskap istället för att endast rapportera om den enstaka person folk faktiskt redan vet något om? På så sätt säkrar man med en utbildad publik även intresse efter det att ’The Mauler’ stiger ner från sin tron. Är inte detta ett mer logiskt tillvägagångssätt?
I mina ögon var helgens lägsta punkt INTE Anthony Johnsons (19-4) brutala avslut av vår svenska hjälte utan den skit Gustafsson fick kastad på sig som följd av förlusten. Tele2 Arena stank av öl, burop förpestade luften och stora delar stolsrader gapade tomt innan han ens fått en chans att säga ett ord om nederlaget. Vad är ett sådant stöd värt? Innan matchen höjdes han till skyarna som en av våra största idrottsstjärnor, det var han som skulle besegra Jon Jones (21-1), som skulle ta guldet till Sverige. TV4, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, alla rapporterade med iver om att UFC:s största Europa-baserade gala skulle äga rum här hemma i lilla Sverige och det var vår alldeles egna Arboga-son som skulle visa vad vi svenskar gick för. Folk tog inte ens i beaktande faktumet att Johnson faktiskt hade en chans att vinna. Idag hörs inte ett ord om varken Gustafsson eller den oerhört höga nivån han faktiskt håller. Idag är han bortglömd. Är svensk MMA likaså död?
Nej, självklart inte. För allmänheten skulle den dock lika gärna kunna vara det. För oss andra vet vi att livet går vidare, förluster som denna är helt enkelt en del av sporten. Alexander Gustafsson gjorde inget fel och det är inte på något sätt rätt att beskylla honom för förlusten. Han blev träffad av en av världens hårdaste nävar och förlorade. Sånt händer. Han kommer med all sannolikhet komma tillbaka bättre än någonsin och det är svårt att se hur han inte skulle komma att utmana om titeln en gång till innan karriären når sitt slut. Det tänker folk inte på. ’Han har svikit oss’, ’hur kunde han förlora?’, ’han skämde ut sig!’.
Det är just denna trångsynthet som är ett av de största problemen med den svenska mentaliteten. Vi har en tendens att vända kappan med vinden; vi är bäst i världen på att stötta våra mästare i tider av framgång men är spårlöst försvunna när saker och ting inte går som planerat. Zlatan Ibrahimovic var inget mer än en kaxig, oförskämd förortsgrabb tills det att han tog fotbollsvärlden med storm. Idag drömmer alla barn om att gå samma väg som honom.
Hur mycket av ansvaret för helgens förlust bär vi, den svenska allmänheten, på våra axlar? Att Alex skulle förlora var inte ens ett alternativ, han är ju vårt svenska hopp! Hur är det ens möjligt för en man, hur speciell han än är, att bära ett helt lands förväntningar på sina axlar? Uppenbarligen går det inte och det är bara att hoppas på att vi lär oss något av den här upplevelsen. Förmodligen är så inte fallet.
Svensk MMA kommer fortsätta växa sig större och bättre och antalet UFC-fighters kommer med all sannolikhet öka stadigt. Alexander Gustafsson kommer komma tillbaka och fortsätta hota i lätt tungviktsklassens topp. Det var förmodligen inte heller den sista UFC-galan på svensk mark. Faktumet att 30,000 personer mitt i natten var på plats för helgens spektakel och stod för en på alla sätt och vis häftig stämning är något att ta stolthet i. Likaså framkallar stödet Alex mottog innan matchen stolta känslor. Jag önskar bara att samma stöd fanns kvar även i tider av motgång..
Foto: Martin McNeill
