Vem hade väntat sig att Mikaela Laurén skulle lämna Dresden i Tyskland som ny WBO och WBF-mästare egentligen? Inte jag i alla fall. I min bok var hon en klar ”underdog”. Det gick som väntat (aningen bättre än jag trott faktiskt).
Jag har stort förtroende för hennes kvaliteter som boxare, men känner också förstås alltför väl till hennes brister. Hon håller rimligt hög klass, är en duktig boxare, hyfsat skolad och kan gå upp mot i princip vem som helst, men i de avgörande matcherna så fattas det lite grann dessvärre, och det säger jag med en stor suck, för jag unnar henne verkligen att vinna.
Varför får hon inte det där prestigetyngda bältet? Vi vill det ju så gärna!
Kanske kan det vara för att hon startade relativt sent med boxningen och höll världsklass i annan sportgren tidigare som gör skillnaden. Kanske är hon också aningen för långsam för de allra bästa, det har jag märkt. Hon slår tungt inte reptilsnabbt. Möjligen är hon också lite grann för gammal (37) i nuläget, vilket skalar bort lite av den där ”vassa eggen” som krävs i riktigt stora fighter.
Jag tycker hon gjorde det bra som gick tiden ut mot Hammer på dennes hemmaplan och serverade henne en tuff utmaning matchtiden ut. Det är inte illa.10 ronder av fight mot världsmästarinnan. Vem fixar det? Det är gott nog. Det kan ge råg i ryggen för kommande fighter om hon har för avsikt att fortsätta. Mikaela kan säkerligen komma igen. Jag hoppas på det.
Fotnot: Matchen slutade i enhällig poängseger (10 ronder) för 22-årige Christina Hammer med siffrorna, 100-90, 99-91, och 98-92. Tyskans WBO och WBF-bälten stannade således hemma i Tyskland.
