Även om året ännu inte är över och det fortfarande kommer att anordnas MMA-matcher i Sverige innan vi skålar och önskar varandra ett gott nytt år så är det hög tid att summera 2012. Det har varit ett bra år för sporten som helhet och kanske det bästa året för sporten någonsin i vårt avlånga land.
Det är med nöje som MMAnytt presenterar den tredje och sista årskrönika för 2012 med fokus på Sverige. Du kan finna de övriga två årskrönikorna här: Del 1 om Världen, och del 2 om UFC.
Stark återhämtning för den inhemska scenen
Efter en tung höst förra året med inställda och flyttade svenska galor gjorde scenen en comeback detta år. Triaden av de stora inhemska organisationerna anordnade galor och även de mindre aktörerna bidrog med sitt till ett bra år för svensk MMA.
Superior Challenge gjorde sin återkomst efter inställt och flyttat evenemang och höll sin åttonde gala när de besökte Malmö för första gången. Matchkortet var inte det starkaste organisationen presenterat men det innehöll flera spännande matchningar med kända namn och på kortet fanns även några lokala förmågor. Detta visade sig vara tillräckligt för att fylla många säten i Malmö Arena, som även lockade stora delar av södra Sveriges albaner som var på plats för att stötta hemmasonen Ilir Latifi. Det var härligt att få uppleva den värmen på plats när Latifi syntes på skärmarna, när han klev in i arenan och när han slet sig till segern.
Det var mindre härligt med det obegåvade valet som en i publiken gjorde när tog sig in i buren och barbröstad började vifta med armarna. Årets lågvattenmärke. Kanske också ett tecken att MMA börjar bli en sport som många andra stora sporter där publiken engagerar sig på mindre uppskattade vis. Det är ett väldigt bra tecken på att Superior Challenge behöver se över sina säkerhetsrutiner till nästa gala.
Tidigt på året kom nyheten att svenska Vision FC och Scottish FC slagit ihop sina påsar. Ett spännande drag som varit ett uppsving för organisationen som i år anordnat fem galor vilket givit svenska fajters som är kopplade till Vision FC fler tillfällen att tävla per år. Det tråkigaste i samband med Vision var att Jani Lax meddelade sin pension från aktivt tävlande. Fullt förståeligt med tanke på hans långa karriär, men fortfarande tråkigt då jag misstänker att inte alla inser hans ”storhet”. Men samtidigt alltid skönt att se någon tacka för sig på topp med ett stort leende och ett skinande mästarbälte om midjan.
The Zone FC anordnade två galor under året och organisationen fortsätter att vara en stabil faktor i MMA-Sverige med en trogen bas. I år har det inte varit helt fullsatt i Lisebergshallen men det är alltid tillräckligt tryck när en göteborgare går in mot buren för att man ska få gåshud. Årets svenska match gick av stapeln på The Zone FC 10 där Tor Troéng och Mats Nilsson gjorde upp om den inofficiella titeln som den bästa mellanviktaren i riket. Efter tre ronder och full tid stod det klart att matchen levt upp till förväntningarna och att Troéng med segern var den bäste i sin viktklass i Sverige.
Utöver de stora aktörerna på den svenska MMA-scenen jobbade aktörer som Frontier Open Battle med att anordna galor och Rumble of the Kings höll sin hybridgala på Cloetta Center i Lindköping där även MMA står på menyn. Ikväll kommer debutanterna Trophy MMA att hålla sin första gala och vi vet redan att IRFA bestämt sig för en satsning på MMA. Vi har även organisationen Heroes som är en ny aktör på marknaden som planerar sin första gala nästa år. Det finns med andra ord mycket att se fram emot.
Det som dock är oroväckande är det bristande publikstödet som blev särskilt påtagligt under Vision FC 5 – Finale där det under sändningen vid ett flertal tillfällen blev smärtsamt uppenbart hur tomt det var i Fryshuset när galan arrangerades. Trots intressanta matcher med många svenskar som toppades av titelmatchen där David Häggström framgångsrikt försvarade sin titeln mot Artemij Sitenkov valde alldeles för många att stanna hemma. Finns inte publikstödet kan vi inte ha en levande MMA-scen som lyckas locka de stora sponsorerna och lyfta fram talangerna i landet. När det är dags för gala ska vi gå man ur huse för att visa vårt stöd.
UFC: Sweden
Att UFC äntligen valde att besöka Sverige detta år är milstolpe för sportens historia i Sverige och även om detta redan har avhandlats i MMAnytts nyårskrönika i tre delar – Del 2: UFC så kan dess vikt betonas ännu en gång, då galan på de flesta sätt var en succé.
Biljetterna till evenemanget sålde slut på några få timmar, det blev spännande matcher i oktagonen och Globen var en fantastisk arena för sporten. När publiken skanderade ”slå han på käften” visade den skandinaviska publiken, men framför allt den svenska, sin styrka och gåshuden spred sig över hela min kropp. Denna underbara känsla förstärktes av att medlemmar ur den internationella pressen, med undantag för en brasiliansk reporter, med stora leende vände sig om till sina svenska kollegor och nickande godkännande. Det var en speciell kväll även i UFC mått mätt och redan där kunde man nästan garantera att UFC skulle välja att komma tillbaka till Sverige. Nästa gång ser vi till att inta Friends Arena.
När det stod klart att UFC skulle komma till Sverige gick diskussionerna varma om vilka svenskar som förtjänade att få klivet in i världens ledande organisation. Valet föll på Magnus Cedenblad och Besam Yousef som tillsammans med svenskarna gjorde Reza Madadi, Papy Abedi och Alexander Gustafsson bidrog till denna viktiga kväll för sportens utövare i Sverige. Men det mest givande i diskussionen är att det faktiskt fanns och fortfarande finns lovande utövare som mycket väl skulle kunna hålla jämnt med världens bästa. Det känns tryggt för sportens utveckling i Sverige.
Alexander Gustafsson
Att i en lovorda Alexander Gustafsson för hans bidrag till alla extra hjärtslag när svenska fansens puls nästan går i taket under hans matcher är alldeles för uppenbart. Att konstatera att han är sportens största stjärna i Sverige vore bara att påpeka det uppenbara. Gustafsson har haft ett fantastiskt år i buren med segrar över Thiago Silva och Mauricio Rua.
Men det är hans insatser utanför matchsammanhang som varit de viktigaste för sporten i Sverige. Gustafsson är flaggskeppet som en av de bästa i sin viktklass i världen och han tvingar mer eller mindre bredmedia att öppna sina sportsektioner för honom. En plats som han nästan håller helt ensam. För efter år av negativ uppmärksamhet kring sporten, som under UFC: Sweden i alla fall var av blandad karaktär, börjar det dyka upp notiser, artiklar och reportage om Gustafsson där fakta stämmer och där man fokuset ligger på de sportliga prestationerna och vilken insats det krävs för att vara på den högsta nivån inom sporten.
Någon dag får Gustafsson sällskap i denna exklusiva klubb men tills dess får vi tacka honom för att han banar väg för de andra som komma skall.
MMAnytt
Under UFC: Sweden fanns det flera pressrader och representanterna för de stora internationella aktörerna och svensk bredmedia så som Aftonbladet, DN, Expressen, Metro och så vidare fick plats på första raden närmast oktagonen. MMAnytt fick sitta på andra raden tillsammans med andra svenska aktörer. Det som dock var utropstecknet för att MMAnytt har en av de bästa skribenterna som besitter bred och djup kunskap om sporten, var att nästan alla svenskar på första raden inte tittade enbart på matcherna utan även följde Martin Johanssons play-by-play på MMAnytt via sina egna laptops för att förstå vad som hände framför dem. Han får sällan den uppmärksamhet han förtjänar för sin insats för svensk MMA och därför tar jag tillfället i akt att göra det här.
Men MMAnytt består av ett stort team av personer där vissa gör insatser dagligen för sidan och sporten, andra vid specifika tillfällen eller ur särskilda perspektiv så som exempelvis bettinganalyser, Podoplata, intervjuer och reportage, bildspecialer och tillställningar som visningar av UFC på Allstar i Stockholm. Vi behövs alla för att göra det goda jobb som faktiskt görs på MMAnytt och utan er läsare hade vi aldrig klarat det. Så ett stort tack till er för all uppskattning vi får, för all den konstruktiv kritik och feedback vi fått under året som hjälper oss i vår utveckling.
Tack för 2012!
Nu festar vi inatt med UFC 155 som om det vore 1999 och sedan ser vi fram mot ett ännu bättre 2013!
