Nova Bergman var nyligen i Brasilien och kammade hem ett VM-silver i MMA. Dags att lära känna henne som fighter.
Nova Bergman bytte från brottning till MMA
Redan som fyraåring klev Nova upp på brottarmattan – och sedan dess har disciplinen följt henne. Hon tävlade på VM-nivå i brottning och hade siktet inställt på OS. Men någonstans längs vägen började motivationen svikta. Nova valde då att sadla om.
Intresset för kampsport fanns kvar, och nästa steg blev att prova på MMA – ett test som kräver hårda träningstimmar och ett annorlunda sätt att träna. Resultatet lät inte vänta på sig: ett VM-silver i Brasilien och en helt ny resa som fighter.
Men vad låg egentligen bakom Novas beslut att byta bana? Hur gick tankarna inför övergången? Och hur nervöst var det att för första gången kliva in i oktagonen – i en sport där det är vanligt att bli knockad så hårt att du blir medvetslös? Vi reder ut allt detta med Nova.
Tog VM-silver i Brasilien – men var mest bitter
Man kan tro att ett VM-silver räcker för att känna sig nöjd – särskilt när man är relativt ny i sporten. Men likt för många andra atleter finns det alltid något större som driver dem. En längtan efter mer. En vilja att stå överst. Att vara nummer ett.
Hur var motivationen efter att du tog VM-silver i Brasilien?
Jag åkte hem med ett silver och första två veckorna efter VM var jag mest bitter faktiskt. Det hade nog inte med prestationen att göra, utan mer att man får ställa sig och ta emot en medalj med förlust som avslut. Det var lite tråkigt att känna så med tanke på hur stort det faktiskt är. Men sen landade det lättare när jag såg helheten och vad jag faktiskt gjort på 1,5 år. Nu är jag jättestolt över att vara världstvåa och framförallt hur jag kämpade igenom mästerskapet.
Berätta om förberedelsen inför VM i Brasilien?
Optimala. Jag var i grym form, träningen var tuff och jag kände mig lite vassare varje dag. Jag hade mycket hjälp på hemmaplan, så hårt jobb hemma och några svängar till Västerås gjorde att jag så fick jag känslan att jag skulle bli världsmästare.
Knäskadan, som gjorde att jag måste skjuta upp min proffsdebut till september, drog jag på mig redan i första matchen i Brasilien. Men jag lyckades kriga två matcher till, det var värt det. Nu är siktet på pro-debuten som sker i Luleå på FCR, hemmaplan igen så motivationen är absolut 110%.
Gjorde MMA-debut på Battle of Botnia: ”Skönt att få den överstökad”
Hur var känslan inför din MMA-debut på Battle of Botnia?
Det var skönt att få den överstökad på något sätt. Visa att jag är ett namn att räkna med och att jag visst är bra på detta (MMA). Jag var ingen galning som kastade bort en framgångsrik brottarkarriär för ingenting. Jag tränade nog bara på allt som gick fram tills den, för att försöka förbereda mig på så kort tid.
Men jag var jättenervös inför matchen. Man har ju inget annat val än att vinna sin första match när den är på hemmaplan, ha ha. Men när matchen var klar och jag hörde hela arenan ropa mitt namn så grät jag. Det betydde oerhört mycket för mig. Jag hade precis flyttat hem efter sju år i Skåne och tänkte att det är nog ingen som kommer ihåg mig. Men så fel jag hade. En fin början på min nya karriär var det.
Brottningen var en stor del av ditt liv, och du tävlade till och med i VM. Vad hände med brottningsmotivationen?
Det stämmer! I min mening har jag aldrig lämnat brottningen helt. Jag tävlar bara inte längre i den specifika sporten. Men jag brottas nästan varje träning och det är min styrka inom MMA. Jag är bättre brottare idag än någonsin, modifierad till att göra annan skada bara.
Jag har svårt att förklara i efterhand vad som gjorde att jag bytte spår. Men om jag ska försöka så såg jag helt enkelt inte någon glädje i att bara brottas efter att jag testat MMA. Här finns nästintill inga regler, ingen mall att passa in i eller bara några särskilda tekniker som funkar. Här är det survival of the fittest som gäller, vi är martial artists. Endast brottning blev simpelt och tråkigt i jämförelse. Utmaningen att testa bli bäst i en ännu svårare och extremare sport tände en gnista i mig som jag inte haft på länge för brottningen. Men det insåg jag nog inte förrän efter.
Jag är tacksam för min karriär inom brottningen och att det gett mig färdigheter jag behövde till MMA. Men att byta sport är det bästa beslutet jag har tagit. Jag har märkt att jag blir bättre och vassare ju större kampmomentet är och hur hotad jag är. De som är duktiga inom MMA vet vad jag menar med den insikten. Jag tror det är därför jag är mer framgångsrik i MMA än jag var i brottningen.
Det är nog svårt för de som håller på med brottning att förstå känslan av att bland annat kunna få betalt för sina matcher, medial uppmärksamhet i den utsträckning som finns och att folk köper biljetter till galor för att heja på en. Det är som dag och natt, och såklart något som var intressant.
Vad är ditt långsiktiga mål? Vill du till UFC?
Självklart är UFC absolut ett delmål. Den dagen är såklart inte bara huvudmålet att delta, jag vill alltid vara bäst på platsen jag är på. Jag har inget konkret resultatmål egentligen. Som atlet höjs ribban ständigt. Så det man är nöjd med idag är medelmåttigt imorgon. Jag vill bli bäst och se hur långt det är möjligt att ta mig själv. I vilken utsträckning, eller i vilken organisation det blir får framtiden utvisa. Jag tror att jag har vad som krävs för att gå hela vägen. Jag tävlar mot att överträffa mig själv hela tiden och jag har väldigt höga krav på mig för jag vet var kapaciteten finns.
Läs också:
Costas Nanga: Svenska proffsboxaren som vann över huliganlivet
MMA är olagligt i Norge – Marie tvingas tävla i Sverige: ”orättvist”
