När Jon Jones hade vunnit sin match mot Ryan Bader så kom nyheterna att han fick chansen att ta över skadade Rashad Evans plats och få möta Mauricio ”Shogun” Rua. Sitt livs match serverad, självklart tackar man ja. Dom senaste veckorna som gått sedan matchen blivit officiell har självfallet varit med dessa herrar i fokus. Dock så finns det något jag inte kan komma över, all denna hype kring Jon Jones är självklart bekräftad, men har fansen glömt hur bra Mauricio ”Shogun” Rua är?
Shogun har varit en rätt stor underdog med upp till 2.80 på betting sidor. Sist en champ i lätt tungvikt var underdog var när Rashad försvarade sitt bälte mot Machida, och då var han 2.54. Självklart säger inte odds speciellt mycket om hur resultatet kommer bli, men dock väldigt mycket om vad folk tycker. Likt Frankie Edgar vs. BJ Penn 2 och sedan Frankie (som underdog) när han mötte Gray Maynard nu på UFC 125. Vissa måste verkligen bevisa en extra gång för att få den respekt dom förtjänar.
Låt oss ta en extra titt och påminnas om vem som är champ, och varför han är det.
Mauricio ”Shogun” Rua har under sina snart tioåriga proffskarriär skrapat ihop ett MMA-record på 19-4. Han började tidigit i karriären att slåss i mindre organisationer i Brasilien och USA, för att sedan gå över till Pride i slutet av 2003. Dom fyra förluster ”Shogun” har, har varit mot Renato Sobral, Mark Coleman, Forrest Griffin och Lyoto Machida. Och jag tycker vi tittar tillbaks på dessa fyra. För som vi alla vet – I varje förlust och historia finns det ett ’men.’
2003-09-06 Mauricio ”Shogun” Rua vs. Renato Sobral. ”Shogun” hade vid det här laget bara gått fyra matcher och vunnit samtliga. Hans motståndare ”Babalu” Sobral hade då ett record på 22-5 och slagits mot bland annat Henderson och Fedor, samt varit en sväng i UFC.
Matchen var semifinalen i en 8a manna turnering organisationen IFC höll, och både ”Shogun” och Sobral hade slagits en match tidigare samma kväll. Sobral fick ta en del stryk ståendes, men lyckades lätt ta ner ”Shogun” såfort läget fanns. Det märktes tydligt skillnaden i erfarenhet hos båda fighters, men redan här var ”Shogun” ett muay thai monster. Efter att Sobral fått första ronden, och ”Shogun” kammat hem andra så gick matchen mot sin sista rond. Ronden såg ganska jämn ut tills slutet mot fighten då Sobral efter två försök fick till giljotin-greppet och sedan la sig på rygg för att stänga guard. Detta var då slutet för ”Shogun” som tvingades klappa.
Men oavsett förlusten så syntes potentialen väl. Dom var båda jämna på marken men med ett mer metodiskt arbete från Sobrals sida så fick han också hem segern. Dålig match förtidigt i karriären, då en ”Shogun” två år senare antagligen skulle dominerat Sobral. Att möta en veteran med ett record på 22-5 och själv gått fyra matcher satte sina spår.
2006-02-26 Mauricio ”Shogun” Rua vs. Mark Coleman. Efter sin förlust mot Sobral kom ”Shogun” direkt till Pride. Där lyckades han kamma hem åtta raka matcher, och på vägen vinna den prestigefyllda Pride Grand Prix-turneringen för mellanviktare. Ett halvår efter det gick ”Shogun” en match mot Mark Coleman. Coleman hade då ett halvdant record på 14-7, men med förluster mot dåtidens absoluta topp fighters (Cro Cop, Fedor, Big Nog). Matchen varade inte speciellt länge, utan efter bara 49 sekunder in i första ronden så fick Coleman en nedtagning där ”Shogun” hamnade väldigt fel och bröt armen. Matchen avslutades med ”Shogun” som förlorare.
Men Trots denna otur, och korta match. Så kunde man ändå se en otrolig skillnad från ”Shogun” 2003 och ”Shogun” 2006. Under dessa 49 sekunder hann Rua nästan sätta ett fotlås, och var heller inte långt ifrån att koppla en triangel på Coleman. Rua var mer alert på nedtagningar och man såg att han hade en betydligt tydligare gameplan. Dock är en bruten arm en bruten arm, och en förlust på sitt record.
2007-09-02 Mauricio ”Shogun” Rua vs. Forrest Griffin. Vid det här laget hade ”Shogun” dominerat Pride, fått till ett record på 16-2 och nu var det dags för hans debut i UFC. ”Shogun” var en storfavorit mot TUF 1 vinnaren Forrest Griffin. ”Shogun” gjorde sitt bästa för att hålla matchen stående, men hade tidigt stora problem att handskas med storleksskillnaden mot Griffin. Efter två
tuffa ronder som Griffin kammat hem så var ”Shogun” helt slutkörd mot slutet av tredje ronden, och blev avslutad på RNC.
Men innan matchen mot Griffin hade ”Shogun” haft problem med knät under träningslägret, och detta påverkade träningen inför matchen. ”Shogun” har i sitt rätta jag alltid kvar gas tills matchen är över. Skadans påverkan syntes dock väl, och han hade därför stora problem att använda sin kompletta stil, och var helt slut mot sista ronden. Under matchen blev skadan värre. Detta resulterade i att han senare fick operera knät och vara borta från oktagonen i 1,5 år.
När ”Shogun” väl kom tillbaks efter sitt långa avbrott, så var hans första möte en returmatch mot Mark Coleman. En mindre bra insats som ”Shogun” med allt rätt inte var nöjd med. Han var betydligt mindre explosiv, hans kondition var försvunnen, men lyckades ändå kamma hem matchen över trötte Coleman.
Hans överdrivna avbrott från träningen med all rehabilitering var den stora orsaken till detta, men det var bara en tidsfråga tills han skulle bli sitt sanna jag igen.
Efter Coleman mötte ”Shogun” Chuck Liddell, och kom in som en underdog i matchen. Det var först här man fick se en så gått som återställd ”Shogun”. Han använde sitt vassa fotarbete och aggressivitet för att i slutet på första ronden lyckas knocka ”The Iceman”. Här började UFC-fansen få upp ögonen för honom och han fick efter det en match mot den obesegrade champen Lyoto Machida.
2009-10-24 Mauricio ”Shogun” Rua vs. Lyoto Machida. I det här mötet gick ”Shogun” in som en underdog på sex gånger pengarna. Machida hade sju raka vinster i UFC och ett record på 16-0. Matchen drog igång och det såg riktigt bra ut för ”Shogun” i första ronden. Genom att sätta benspark efter benspark så saktade han ner Machida hela matchen. Fighten gick fram och tillbaks, och det var relativt svårt att sätta vissa ronder, medans andra var tydligt ”Shoguns” fördel. När femte ronden väl blåst så sträckte ”Shogun” upp händerna och hans team kom in och grattade honom. Han hade varit mer aggressiv och landat fler hårda slag. Nästan alla trodde att han hade vunnit, man kunde till och med se att Machida och resten av hans hörna trodde mindre på deras fördel hos poängdomarna.
Bruce Buffer läste upp domarsiffrorna som var 48-47, 48-47 och 48-47. Dock till fansens, Dana Whites och alla i burens förvånan så gick matchen via enhälligt domslut till Machida.
Men, precis som om matchen var igår så tycker man fortfarande att ”Shogun” gjorde tillräckligt för att ta hem matchen. Han hade kommit tillbaks i sitt sanna jag, och landade fler effektiva slag än Machida. Ronderna som borde gått till honom var första, fjärde och femte. Det ständiga tjatet om poängdomare och deras sätt och bedöma är inte värt att gå in på, men att ”Shogun” borde vunnit höll dom flesta med om.
White gav härmed en direkt rematch till ”Shogun” och han fick därför ett halvår senare möta Machida igen. Denna fight ansågs vara den mest efterlängtade matchen förra året, och det är svårt att glömma hur mycket man själv längtade till den. ”Shogun” hade i mötet innan använt sig mer av bensparkar för att kunna sakta ner Machida, men hade till denna gång tänkt efter och känt ett betydligt större behov av att avsluta.
Tack vare Machidas öppna guard så kunde ”Shogun” använda en aggressiv boxningsstil för att hitta rytmen och till slut landa slag som avslutade matchen.
Detta är ”Shoguns” alla förluster, och oavsett hur lätt det är att vara efterklok så tycker jag att han egentligen har ett betydligt snyggare record än vad som står på pappret. Den typ av personlighet ”Shogun” har behöver nästan alltid bevisa sig en extra gång, och som Pride-legend, UFC champ och skadefri vid 29 år så borde han helt klart få mer respekt än vad han just nu får.
I mötet med Jones på lördag så ska fördelarna vara dessa för båda herrar:
Fördelar ”Shogun”
- Erfarenhet
- Grappling från rygg
- Teknik stående
Fördelar Jones
- Längre räckvidd
- Gått betydligt fler matcher senaste året
- Brottning
Detta är dom två absolut bästa lätta tungviktarna i världen och självklart kommer det inte bli en dans på rosor för någon av dom, men på något sätt bör det sluta, och såhär tror jag.
Resultat: Jag tror matchen kommer gå några ronder där Jon Jones lyckas ta ner ”Shogun” relativt lätt.
Till en början kommer Jones lyckas hålla honom nere, men så fort ”Shogun” hamnar i halvguard ställer han sig snabbt upp. Fram mot rond 3-4 kommer Jones saktat ner väldigt mycket från bensparkar och även blivit tröttare. Här kommer erfarenheten spela roll och ge ”Shogun” antingen en submission eller TKO vinst. Chansen är stor att detta blir ett Matt Hughes vs. Georges St. Pierre 1 scenario, där Jones kommer tillbaks ännu starkare.
Allt detta, eller en helt ny era med Jon Jones i täten. Den som lever får se.
