Robin Roos, även känd som “Pretty Boy”, är en av Sveriges mest spännande MMA-profiler. I en exklusiv intervju berättar han om vägen från thaiboxning i Thailand till segern på AFN 12 – och varför han bara är på 70?% av sin fulla potential.
Från Västerås till världsscenen – Robin Roos resa
Svenska MMA-fightern Robin Roos, även känd som “Pretty Boy”, bär på en ovanlig kombination av ödmjukhet, hårdhet och karisma. I en öppenhjärtig intervju i podcasten 5×5 berättar han om allt från barndomens slagsmål till tsunamiöverlevnad, faderskap och proffskarriärens toppar och dalar.
Ett slagsmål i taget – kampsport blev räddningen
Robin började med kampsport som sjuåring efter att hans pappa tröttnat på skolans samtal om slagsmål. Det som började som ett utlopp för energi utvecklades snabbt till en livsstil.
- Tränade tidigt i kickboxning och kung fu i Västerås
- Första thaiboxningsmatchen redan som 10-åring – i Thailand
- Fick tävla mot äldre, mer erfarna motståndare utan skydd
“Jag gillar att slåss. Det var enkelt. I Thailand körde vi utan skydd – knän, armbågar, all in.”
Namnet “Pretty Boy” – och varför det kanske försvinner
Smeknamnet kom till i övergången från amatör till proffs. Medan andra valde skräckinjagande namn, valde Roos något oväntat.
“Alla ska ha läskiga namn. Jag ville ha något skönt – och jag fixar håret innan match.”
Namnet är en blinkning till självförtroende, men idag funderar han på att lämna det bakom sig:
“Jag är 30 nu. Man kan inte vara en boy hela livet.”
AFN 12 och revansch på hemmaplan
På Allstars Fight Night 12 i Stockholm visade Robin varför han är en publikfavorit. Efter en tekniskt dominant insats vann han via TKO i andra ronden, med låg sparkar som bröt ner motståndaren.
“Jag gillar att veva. Jag vill ge folk en show. Det är inte bara för poäng, det ska smälla.”
Segern blev också ett kvitto på att han är tillbaka efter tidigare förluster.
Mentalt fokus: Att släppa lös i buren
Trots flera imponerande prestationer menar Roos att han ännu inte visat hela sin kapacitet.
“Jag kanske är på 70 procent. Målet är 100 – att släppa allt och bara vara där.”
Den mentala kampen är minst lika viktig som den fysiska. Han arbetar aktivt med att hitta lugnet och rytmen redan från första ronden.
Faderskap och tacksamhet – ny motivation
Efter flera missfall blev Robin nyligen pappa – något som förändrat hans syn på livet.
“Jag grät när jag hörde henne första gången. Det var magiskt.”
Med en dotter att tänka på är kraven högre – tiden måste vara meningsfull.
“Att vara borta från henne måste vara värt det. Då måste jag ge allt.”
Ingen tvekan – bara framåt
Roos är tydlig: han har aldrig tänkt på att ge upp.
“Det finns inte. Jag älskar det här. Jag har aldrig ens tänkt tanken att sluta.”
Även efter matcher – oavsett vinst eller förlust – känner han en emotionell dump:
“Jag blir alltid deppig två dagar efter match. Det är som att allting bara släpper.”
Men lika snabbt är han tillbaka – med nästa mål i sikte.
