Sean Strickland har pekat ut vad som saknas innan nästa titelmatch i UFC:s mellanvikt kan bli verklighet. Inte en motståndare. Inte ett datum. Inte ens ett offentligt besked från UFC. Enligt mästaren handlar det nu om pengar – och om en utmanare han redan försöker förminska innan kontraktet är färdigt.
Sista hindret ligger utanför buren
Frågan kom på X, rakt och enkelt, från ett konto som undrade om Sean Strickland verkligen skulle möta Nassourdine Imavov. Svaret blev kort nog för att rymmas i en skärmdump, men laddat nog för att skaka liv i hela mellanvikten. För Strickland räcker det sällan att bara bekräfta något; han gör nästan alltid beskedet till en del av matchen.
”Vi diskuterar ersättningen nu”, skrev Strickland. ”När den detaljen är löst är det klart.”
Orden kom innan UFC själv hade bekräftat matchningen offentligt. För en mästare som sällan lämnar konflikter åt slumpen blev beskedet ändå mer än en statusuppdatering. Strickland placerade titelmatchen på tröskeln till att bli officiell – och lät affärsdelen bli en del av spelet.
”Problemet är att ingen bryr sig om den falske fransmannen”, skrev han, innan han avslutade: ”Vi är nästan där.”
Den meningen trycker ned Imavovs kommersiella värde inför en förhandling där Strickland själv vill ha bättre betalt. Den ger också UFC en färdig konflikt, där mästaren säljer en match han påstår att ingen bryr sig om. I Stricklands värld behöver motsättningen sällan vara elegant. Den måste bara höras.
Imavovs svar finns i raden av segrar
Nassourdine Imavov behöver inte vinna ett ordkrig för att ha tagit sig hit. Hans argument ligger i resultatraden. Fem raka UFC-segrar har förvandlat honom från skicklig outsider till den mest logiska utmanaren i mellanviktens absoluta toppskikt.
År 2024 gav honom Roman Dolidze, Jared Cannonier och Brendan Allen. Det var tre matcher på sju månader, tre olika typer av prövningar och tre segrar som flyttade honom genom divisionens trängsta korridor. Om någon fortfarande väntade på ett tydligare kvitto kom det under 2025, först mot Israel Adesanya och sedan mot Caio Borralho.
Adesanya-namnet väger fortfarande tungt i varje titelresonemang på 185 pund. Borralho kom med egen svit, egen hype och en känsla av att divisionen höll på att få ett nytt brasilianskt hot. Imavov tog sig förbi båda. Där någon annan hade behövt kampanja, intervjuer och virala klipp har han byggt sin sak genom att stanna kvar i buren tillräckligt länge för att nästa fråga skulle bli omöjlig att undvika.
Vägen tillbaka till Stricklands bälte
Stricklands egen väg tillbaka till toppen har varit allt annat än ren. Förlusten mot Dricus Du Plessis lämnade honom utan bältet. Knockouten mot Anthony Hernandez öppnade dörren igen. I maj kom kvällen mot Khamzat Chimaev, då den obesegrade aura som hade följt Chimaev genom UFC sprack över fem ronder.
Det blev split decision, tre domarkort och ett resultat som gav tillbaka bältet till en man som inte skulle stå där enligt förhandssnacket.
Strickland har byggt mycket av sin karriär på den sortens obekväma motstånd mot berättelser andra redan hunnit skriva färdigt. Mot Adesanya 2023 blev han mästaren som ingen fullt ut hade räknat med. Mot Chimaev blev han mannen som tog tillbaka bältet från en fighter många såg som en ny epok i mellanvikt. Nu sitter han på tronen igen, men med ett bälte kommer ett annat krav: divisionen måste röra sig.
Här blir Imavov svår att runda. Han är inte det största namnet som UFC kan sätta på en affisch. Han är inte den mest högljudda utmanaren. Han har däremot radat upp den typ av segrar som gör att matchmakingen till slut krymper runt honom.
En match som måste säljas
Stricklands citat om ”den falske fransmannen” är rått även med Strickland-mått. Det träffar Imavovs identitet, hans marknadsvärde och den fråga som ofta avgör hur snabbt en titelmatch går från sportsligt rimlig till kommersiellt prioriterad. UFC säljer inte bara meriter. Organisationen säljer laddning, igenkänning och en känsla av att publiken måste se vad som händer.
Imavov kommer från den andra änden av skalan. Han har inte behövt vara huvudpersonen i ett veckolångt kaos för att närma sig bältet. Hans framfart har varit mer metodisk, mer hotfull just för att den saknar stora gester. En fighter som slår Adesanya, stoppar upp Borralho och redan har överlevt tunga namn i femrondersmiljö kräver respekt även när mästaren vägrar ge den offentligt.
För Strickland är förhandlingen ett sätt att påminna alla om vem som håller i bältet. För Imavov är den ett tecken på att väntan nästan är över. Mellan dem finns UFC:s sista uträkning: vad matchen är värd, hur den ska paketeras och hur snabbt mellanvikten kan få sin nästa huvudakt.
Nästan där
”Vi är nästan där” var Stricklands sista besked. I en annan division hade det kunnat låta administrativt. I hans händer blev det en varning, ett priskrav och en förolämpning i samma andetag.
Om parterna når fram väntar en titelmatch med två skilda vägar till samma punkt. Strickland kommer in som mästaren som föll, slog tillbaka och tog bältet igen mot en av sportens mest fruktade krafter. Imavov kommer in som utmanaren vars meritlista till slut blev starkare än frågan om hur mycket publik han drar.
Det sista hindret är inte en rankingplats. Det är inte ännu en seger i kön. Det är siffrorna på ett avtal.
När de är lösta får ”den falske fransmannen” chansen att göra Stricklands förolämpning till den första raden i en helt annan berättelse.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
We’re discussing pay now. Once that detail is squared its locked in. The issue is no one cares about the fake Frenchman. We’re almost there ? #JesuisCharlie https://t.co/s7Bq48W9Pb
— Sean Strickland (@SStricklandMMA) September 27, 2026
