Svensk MMA befinner sig i ett avgörande skede. Bakom framgångar och ökande synlighet växer en mer komplex och kritisk diskussion fram – en som sällan når utanför sportens innersta kretsar. I samtal med Zebaztian Kadestam och Allstars-tränaren Mohammad Babadivand framträder en gemensam bild: strukturen i svensk MMA riskerar att bromsa sina egna talanger.
Under intervjuerna med reportern Mazdak Cavilin återkommer samma tema – oavsett om perspektivet är från en veteran som varit på världsscenen, eller en coach som bygger framtidens fighters.
Rivaliteterna som kan kosta karriärer
– “Jag tycker vi som nation ska ta över världen. Då kan vi inte bryta ner våra talanger,” säger Kadestam.
En central konflikt handlar om hur svenska fighters matchas. Lokala rivaliteter och stormatcher har länge varit ett sätt att bygga intresse – men enligt kritikerna sker det på bekostnad av långsiktig utveckling.
Kadestam avfärdar hela tanken på rivaliteter som drivkraft:
– “Jag har aldrig haft något rivaltänk mot någon i Sverige. Det hör mer amatörnivån till.”
När frågan ställs om svenska fighters bör möta varandra, blir hans svar principiellt. Fokus bör ligga på att utveckla fighters internationellt – inte att skapa kortsiktiga rubriker.
– “Vi ska inte förstöra våra talanger för lokal PR.”
Babadivand går ännu längre och ifrågasätter hela modellen bakom svensk matchmaking:
– “Vi har kanske tio fighters. Varför ska vi möta dem mot varandra istället för att skicka ut tio fighters i världen?”
Hans resonemang är brutalt enkelt. I ett litet land blir varje intern toppmatch ett nollsummespel – där någon alltid tappar momentum.
– “Vad får vi ut av att vara bäst i Sverige? Hellre att man är bäst i Europa, bäst i världen.”
“Du dödar en superstar”
När samtalet fördjupas blir kritiken ännu skarpare. Kadestam sätter ord på en frustration som många inom sporten delar – men få uttrycker öppet.
– “Du dödar en superstar innan den ens blivit en superstar.”
Han pekar på ett återkommande mönster där lovande fighters testas mot varandra för tidigt, istället för att byggas upp parallellt.
– “Hur kul är det inte om vi har 20 svenskar i UFC? Eller så har vi två.”
Det är här konfliktlinjen blir tydlig. Är målet att avgöra vem som är bäst i Sverige – eller att skapa så många internationella toppfighters som möjligt?
Kadestam menar att Sverige riskerar att tänka för smått. Istället för att se helheten, fastnar man i lokala narrativ.
MMAnytts analys: Kortsiktig överlevnad – långsiktig risk
Samtidigt finns en annan dimension i diskussionen – en som inte nödvändigtvis handlar om rätt eller fel, utan om verklighet.
Det här har länge inte varit ett uttalat problem. Snarare är det en konsekvens av hur svensk MMA-marknad fungerar i dag.
Svenska galor kämpar för att gå runt ekonomiskt. I den verkligheten blir matcher mellan svenska toppfighters en logisk lösning. De säljer biljetter, skapar intresse och ger publiken något att samlas kring.
Ur ett arrangörsperspektiv är det rationellt.
Men ur ett fighterperspektiv kan det vara förödande.
När två svenska toppfighters möts avgörs visserligen vem som är bäst i landet – men samtidigt riskerar en annan karriär att bromsas kraftigt. I ett litet land som Sverige får varje förlust större konsekvenser än i större marknader.
Det blir en kortsiktig lösning på ett långsiktigt problem.
Frågan som väcks är om svensk MMA tänker för snävt. Istället för att bygga rivaliteter inom landets gränser skulle svenska toppfighters kunna testas mot nordiskt och europeiskt motstånd – och därigenom stärka både sina egna karriärer och Sveriges position internationellt.
Om fokus stannar vid att utse “bäst i Sverige”, riskerar man att missa helheten.
Konsekvensen? Färre svenska fighters på den globala scenen – trots att potentialen finns.
Verkligheten bakom karriärerna
Samtidigt som strukturen diskuteras, blottläggs också verkligheten bakom en fighterkarriär. Kadestam beskriver öppet perioder av inaktivitet och ekonomisk press.
– “Mina pengar tar slut. Allting blir bara katastrof.”
Efter år med begränsad aktivitet tvingades han acceptera matcher med kort varsel – utan optimal form.
– “Jag hade inte tränat på två år… jag var inte i närheten av att vara i form.”
Det ger en tydlig bild av hur systemets brister slår mot individen. Brist på matcher innebär inte bara utebliven utveckling – utan också ekonomisk osäkerhet.
Trots det är drivkraften intakt:
– “Jag vill fortfarande uträtta saker. Jag vill tjäna pengar. Jag trivs fortfarande.”
Det är en påminnelse om att frågan om svensk MMA inte bara handlar om struktur – utan om människors liv och karriärer.
Kultur, sponsorer och ett begränsat ekosystem
Babadivand lyfter en annan aspekt som ofta förbises: den svenska mentaliteten och dess påverkan på sporten.
– “Sponsorer vågar inte komma in när det blir konflikt.”
I många andra länder är rivaliteter en motor för tillväxt. I Sverige kan samma dynamik få motsatt effekt – där konflikter istället hämmar investeringar och utveckling.
När han pressas på om rivaliteter ändå kan bygga stjärnor, erkänner han dilemmat – men håller fast vid sin linje:
– “Vi måste lyfta varandra istället för att trycka ner varandra.”
Hans slutsats är tydlig:
– “Bygger du din karriär i Sverige – du kommer ingenstans.”
“Det var bättre förr”
Kadestam blickar tillbaka på en tidigare era inom svensk MMA – en tid då internationellt motstånd var en självklar del av utvecklingen.
– “Det var bättre förr.”
Han beskriver galor där svenska fighters testades mot internationella namn, där nivån höjdes genom extern konkurrens snarare än interna uppgörelser.
Det är en bild som förstärker kritiken: att svensk MMA i dag, trots större exponering, riskerar att begränsa sig själv.
Ett vägval som avgör framtiden
Det som börjar som två intervjuer utvecklas till en tydlig systemkritik. En gemensam riktning. En varning.
Svensk MMA står inför ett vägval:
Att fortsätta bygga kortsiktig hype genom interna matcher – eller att prioritera långsiktig utveckling och internationell framgång.
Zebastian Kadestam beskriver drivkraften som fortfarande finns kvar – trots motgångar och en karriär som inte alltid gått spikrakt:
– “Nu jävlar, nu ska jag visa er.”
Det är en känsla många fighters känner igen.
Frågan är om svensk MMA som helhet är redo att ta samma steg.
Community: svensk MMA vid ett vägval
Ska svenska toppfighters möta varandra för att bygga hype – eller undvika det för att maximera karriärer? Är rivaliteter en nödvändig del av sporten, eller ett hinder i ett litet land? Hur tycker du att svensk MMA ska utvecklas framåt?
Våra relaterade artiklar:
- Khamzat Chimaev kan göra debut i sommar – bossen öppnar för stormatch mot Bo Nickal
- Dana White tycker till om Khamzat Chimaevs RAF-drag
- Jon Jones kan göra chockdebut utanför UFC
- Urijah Faber går hårt åt Arman Tsarukyan: ”Mänsklig clickbait-maskin”
- Oktagon 87: Szabová vs. Fernandes – Matchkort, svenska tider och stort svenskt fokus
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
