Det är inte varje helg man får en chans att koppla bort lite från allt vad MMA och kampsport heter nuförtiden och för att vara helt ärliga är det väl faktiskt ganska skönt?
UFC 189, UFC 190, Fight Nights, WSoF, Glory… Puh, ibland blir det helt enkelt för mycket. Utöver UFC:s minst sagt packade schema har det bjudits på den ena galan efter den andra under sommaren och den där avkopplingen man ser fram emot hela året har inte riktigt hunnits med.
Skämt åsido har det ju knappast varit vi fans som klivit in i oktagonen och riskerat hälsa och välmående men ändå, på sätt och vis känns det som om det börjar bli lite mycket nu. Förstå mig inte fel, jag älskar likt alla er MMA och får inte nog av häftiga matcher, teknisk briljans och grymma knockouts – men varje helg? Det finns två sidor till detta mynt, förmodligen fler, och vad passar bättre än att diskutera desamma såhär i början på veckan?
En kompromissad produkt?
Frågan är just den om man inte kompromissar sin produkt, det vill säga MMA i världsklass, med att bjuda på galor i stort sett varje helg? I detta fall tänker jag främst på UFC, en gång ett exklusivt hem till världseliten och platsen där ett fåtal fick äran att någonsin tävla. Idag ser det inte riktigt ut på samma sätt – över 500 fighters, möten, huvudmatcher och hela galor som klart och tydligt håller en eller i vissa fall till och med flera nivåer under sportens yppersta. Kan för mycket av det goda vara dåligt?
För mycket av det goda
Självklart, vad är det för en dum fråga? Jag minns för ett par år sedan då man brukade samlas hemma hos någon kompis, hela gänget, för att följa UFC. Varje gala var en händelse och man misslyckades aldrig med att leverera klassiker som diskuterades, debatterades och återupplevdes fram tills det var dags för nästa gala. Idag har till och med de mest hängivna fansen svårt att följa varenda gala, varenda match, varenda huvudkort.. Det finns helt enkelt för mycket att koncentrera sig på därute och för att vara helt ärlig är inte alla galor ens värda att se fram emot. En huvudmatch mellan Glover Teixeira (23-4) och Ovince St. Preux (18-7)? Ska Michael Bisping (27-7) och Thales Leites (25-5) få mig ur sängen? Verkligen, Frank Mir (18-9) mot Todd Duffee (9-3)?
Visst får vi mer av det goda men är det mödan värt om UFC inte längre är en organisation som strävar mot att vara bäst utan en organisation med monopol på hela sporten?
UFC = MMA?
Varför är detta dåligt? Det är det inte nödvändigtvis. Så länge man sköter sig, behandlar fighters bra och löser hela situationen med Reebok-avtalet så kan det mycket väl vara det bästa alternativet för sporten just nu. Sen finns det de som ser konkurrens som något positivt, som en möjlighet för alla inblandade parter att höja sig. Med Bellator och WSoF andandes i nacken har man inte råd att leverera en undermålig produkt. Fighters förtjänar rätten att välja och så vidare och så vidare..
Den ljusa sidan
Nog med negativitet! Nja, nästan i alla fall.. De som verkligen följer varenda UFC-gala nuförtiden är förmodligen få till antalet. Om man tar i beräkning de som måste göra så som del av deras arbete sjunker denna siffra ännu lägre. Samtidigt har man liksom satt en sorts standard med dessa intensiva perioder av galor i stort sett varje- eller varannan helg. Inte kan man väl vända om nu och gå tillbaka till hur saker och ting brukade vara?
Frågan är vilket alternativ som är bäst. Vad säger ni läsare – färre galor och högre kvalitet eller fler och lägre kvalitet?
Foto: Mazdak Cavian
