Välkomna till första upplagan av Veckans profil! Här ges läsaren möjligheten att lära känna personen snarare än fightern och att utöka avdelningen för onödig kunskap bortom matchstatistik. Först ut i denna artikelserie är en nordisk veteran som är sverigeaktuell i och med Superior Challenge 11 den 29:e november: Joachim ”Hellboy” Hansen.
Ganska raskt får jag en känsla för vad ”Hellboy” tycker är viktigt i livet. När jag mailar honom för att fråga om han har lust att ställa upp på en intervju tackar han ja och bifogar i sitt svar också en länk till en video med Napalm Death. Under korrespondensen som följer skickas fler videor, en eller två efter varje svar, vilket väcker min lust att lyssna på metal igen. Jag ser fram emot att klämma in lite frågor om musik i kommande intervju.
Början (och början till slutet?)
Joachim har varit MMA-proffs sedan 1999 och har skrapat ihop ett record på 23-12-1 under sina 15 aktiva år.
– ”Vad fick dig att bestämma dig för att bli fighter på heltid?” frågar jag.
– ”Bestämma och bestämma, det blev så” svarar Joachim. Sedan han fick kontrakt med PRIDE FC 2005 har han kunnat träna MMA på heltid och har tävlat världen över. ”Så länge jag har mat på bordet och bensin till bilen går det bra.”
Idag ser han ljuset i sin karriärs tunnel och har accepterat att han inte kommer kunna fortsätta tävla hur länge som helst. Sedan i februari är han gift och paret väntar sitt första barn.
– ”Det måste finnas en plan B. Jag måste tänka på andra än mig själv nu” förklarar Joachim. Han har börjat plugga igen för att försäkra sig om att kunna få en fast inkomst efter att han hängt upp handskarna för gott. Han vet inte vad som pågår i ”Hellboys” liv om tio-tjugo år, men är säker på att det i alla fall inkluderar att han umgås med sin familj och lyssnar på metal.
Death, thrash, black, heavy, glam etc.
Oundvikligen kommer då den där diskussionen kring musik som jag sett så mycket fram emot. Till er läsares stora förtret (eller lättnad?) var jag inte särskilt flink i att anteckna i denna del av intervjun. Vi hinner dock avverka bland annat svensk glam (Europe), tysk heavy/speed (Accept), norsk black (Immortal), amerikansk döds (Cannibal Corpse), brittisk rock (Motörhead) och sist men inte minst norsk thrash: Decerment. Det sistnämnda är extra intressant eftersom det är Joachim och en väns hobbyprojekt.
– ”Kanske en musikkarriär efter att du slutar tävla i MMA?”, blir den naturliga frågan.
– ”Haha, nej det skulle inte gå. Kanske om jag varit tjugofem och hade kunnat satsa helhjärtat på det. Nu får det fortsätta vara en hobby.”
Tillbakablick
– ”Om du kunde leva om din karriär, skulle du ha gjort något annorlunda?”
– ”Kanske inte tränat lika hårt? Jag vet faktiskt inte.”
Joachim förklarar att det var mycket som var annorlunda med sporten då han började tävla. Han har alltid kört hundra procent i sin träning vilket visserligen låter bra, men det kan ha sina nackdelar i långa loppet.
– ”Det har hänt flera gånger att jag gått hem från träningen med hjärnskakning eller förslitningar i armar och ben för att jag vägrat klappa ut till submissions”. I dagsläget märker Joachim att kroppen har en mångårig idrottskarriär bakom sig. Skador sker lättare och tar längre tid att läka. Han berättar om några riktigt dåliga upplevelser i samband med skador i karriären. I och med att det inte finns något förbund för kampsporter i Norge, inga tävlingar i fullkontaktssport är tillåten, är inte läkarkåren lika duktig på skador som kan uppkomma i träning av dessa.
– ”Ibland har det känts som om jag inte blir trodd när jag berättar att det är mitt jobb med kampsport. Det har blivit bättre nu än vad det var för några år sedan, men det har fortfarande varit svårt att få bra hjälp”. Bland annat har Joachim gått omkring i flera månader med trasigt korsband utan att någon läkare kunnat diagnosticera detta. Han har också fått åka till en privatklinik i Finland för problem med en bruten hand som läkt snett och har fått betala för kalaset ur egen ficka.
”Hellboy” avslutar funderingarna kring sin karriär med: ”Det känns som en annorlunda bransch nu jämfört med när jag började. Det verkar mer skoningslöst idag i och med UFC. Det är där pengarna finns men det kan räcka med att man förlorar två matcher på rad för att bli av med kontraktet.”
Tack och hej
Det har varit förbannat trevligt att snacka med Joachim. Jag önskar honom lycka till i matchen mot Diego Nunes på SC 11. Joachim tackar så mycket och hoppas att jag kommer och hejar. Minuterna efter att vi har avslutat samtalet får jag ett mail i inkorgen från honom:
nice talking to you konrad,
here is a great metallica cover
by motorhead.
Den gode Hellboy gillar verkligen metal…
Ni läsare har möjlighet att påverka vem som blir ”Veckans profil” längre fram i höst. Vem vill ni att vi ska tala med?
