I tungviktsklassen det vill säga – är han bäst genom alla tider? Om man tittar på vilka han besegrat och vad han uträttat kan det faktiskt vara så att Fabricio Werdum oavsett tidsepok verkligen är ”the baddest man on the planet.”
På sätt och vis är det lite av en klyscha att komma med en sådan frågeställning efter föregående helgs UFC 188, jag vet. Samtidigt slog det mig liksom bara efter vi för första gången sett Cain Velasquez (13-2) klappa, ironiskt nog framför en chockad mexikansk publik, hur imponerande Fabricio Werdums (20-5) karriär har varit. 13 år, 25 matcher, 20 vinster och möten mot några av sportens främsta tungviktare någonsin. För att inte nämna vilka han har besegrat..
Om brasilianaren inte är bäst är det ett par kandidater som ofta nämns som tungviktsklassens G.O.A.T. Fedor Emelianenko (34-4) är ett självklart val. Werdum drog ut ryssen i första ronden för fem år sedan. Velasquez har även han av bland andra UFC:s expertkommentator Joe Rogan hyllats som sportens kanske bästa någonsin och vi vet alla vad som hände när han klev in i oktagonen mot ”Vai Cavalo” i lördags natt. Tre dominanta ronder, en utmattad mexikansk hemmahjälte och ett alldeles perfekt giljotinstryp senare och Werdum levde upp till sin egna självsäkra förutsägelse inför matchen. Lägg till KO:n av den hyllade strikern Mark Hunt (10-10), dominansen av Travis Browne (17-3) samt vinster över ”Minotauro” Nogueira (34-9), Roy Nelson (20-11) och Antonio ”Bigfoot” Silva (18-7) så blir argumentet plötsligt ett betydligt mer realistiskt sådant.
Först och främst är det bara att lyfta på hatten och tacka Werdum för året han haft. Tre oerhört tuffa motståndare, tre vinster och två avslut i tre spektakulära prestationer. Det finns alltid ursäkter att kasta omkring – mot Velasquez sägs höjden och den tunna luften ha spelat in i den nu före detta mästarens fall. Den tvåår långa skadefrånvaron är även den ett hett samtalsämne. Samtidigt kan inget ta ifrån vad UFC:s tungviktsmästare faktiskt åstadkom framför en relativt fientlig publik (innerst inne älskar vi väl alla Vai Cavalo?).
Det var inte som om giljotinen kom av en slump, det är en mästare på mattan vi pratar om. Som han själv förklarade är det ett lås han drillat i flera år, väntandes på hans chans på bältet. Det kom inte heller då en dominant Velasquez ville ta matchen till mattan efter domination på fötterna. Raka motsatsen, han såg förmodligen nedtagningen som den enda räddningen efter brasilianaren gjort lite som han ville i nästan tre ronder.
Vem trodde att matchen skulle utspela sig som den gjorde? Förutom Fabricio Werdum själv det vill säga. Visst fanns det i mångas bakhuvud att han hade en bra chans att vinna, inte minst med tanke på de starka prestationerna i hans senaste framträdanden. En såpass dominant vinst var det däremot få som förutspådde, om någon överhuvudtaget. Så frågan vi alla måste ställa oss själva är om han är bäst någonsin – finns någon tungviktare med en mer imponerande karriär, med fler storartade vinster? Just nu råder det ingen tvekan om att han helt enkelt är på en annan nivå än resten av UFC:s tungviktare. Räcker vinster över Fedor Emelianenko och Cain Velasquez eller krävs det mer än så? Om inte Werdum, vem? Vem har varit bättre?
