Han föll, tog sig tillbaka och gjorde sitt yttersta för att förhindra samma utkomst igen. Tyvärr räckte Alexander Gustafssons insats inte till denna gången heller.
De fem ronderna i Houston förra helgen var läskigt lika de i Toronto för två år sedan. Då förlorade Alexander Gustafsson (16-4) ett nära och i efterhand ifrågasatt domarbeslut till den dåvarande mästaren Jon Jones (21-1). Efter en minst lika imponerande insats mot Daniel Cormier (17-1) på UFC 192 var situationen snarlik. Återigen fick vi nästan en svensk UFC-mästare.
Skillnaden på mästare och utmanare
I den femte och sista ronden såg vi vad som skiljer Cormier från resten av lätt tungviktsklassens elit. Gustafsson pressade mästaren till gränsen, ”D.C” betalade tillbaka tjänsten och likt UFC 165 såg matchen ut att avgöras i sista ronden. Vem hade orken, energin och viljan att göra det där lilla extra för att knipa domarbeslutet?
Daniel Cormier. Gustafssons rörlighet och faktumet att han mer än tiodubblade distansen Cormier täckte i oktagonen hann ifatt honom i sista ronden. En utmattad svensk idrottshjälte fick se sig utarbetas av någon som lyckades klämma ut den sista lilla gnuttan av energi för att avsluta matchen på topp. Båda två personifierade de ofta använda slagorden ”Embrace the grind” men i slutändan höjde sig Cormier när det verkligen spelade roll.
En krigare utan en orsak?
Frågan är vad som väntar för Gustafsson nu – förvisso har han fått två chanser på titeln och förlorat båda. Däremot ser det betydligt värre ut på papper än vad det verkligen är. Matchen mot Jones var en omedelbar klassiker och likaså mötet med Cormier. Ingen har pressat D.C såpass långt som svensken lyckades med i helgen, förutom Jon Jones det vill säga. När har vi någonsin sett Cormier såpass nära att förlora som mot Gustafsson? Mannen som gjort sig känd för att kasta runt tungviktare blev nedtagen två gånger av ”The Mauler” och var tydligt utarbetad på fötterna. Gustafsson var till och med nära att avsluta honom!
Frågan kvarstår om han någonsin tar sig dit igen. Min gissning är ja, utan tvekan. Som jämnårig med Jones kommer de två mötas minst en gång till och sen råder det ju ingen tvekan om att Gustafsson hör till världseliten. Härnäst kan man bara hoppas på ett returmöte med Anthony Johnson (20-5), en återkomst för Jones och så småningom ytterligare en titelchans för svensken.
Blir det tredje gången gillt för Alexander Gustafsson?
