Sal Everett brukade gå genom UFC Apex på nattskiftet och titta mot oktagonen utan att riktigt kunna se vägen dit. Tre år senare stod hans arbetskamrater runt samma bur och vrålade när han slog sig till ett UFC-kontrakt. För Dana White blev kvällen så känslosam att han reste sig och lämnade sin plats direkt efter knockouten.
Everetts väg in i UFC började inte med ett kontrakt som fighter. Han anställdes som säkerhetsvakt, arbetade natt och blev senare runner åt Dana White. Uppgifterna kunde vara betydligt mindre glamorösa än den värld han försökte slå sig in i.
En dag stod han och fyllde på Whites kylskåp.
– Han stod där bak och fyllde mitt kylskåp. Jag sa: ”Vi ska få in dig i ett avsnitt. Jag har pratat med Sean och Hunter. Vi gör det här”, berättade White efter Dana White’s Contender Series.
Everetts svar var kort:
– Jag är redo när du är det.
Dana White drev fram chansen
Everett hade inte gått runt på UFC kontor och försökt utnyttja sina kontakter. White hävdar tvärtom att initiativet kom från honom själv efter att ha följt Everetts matcher utanför organisationen.
– Det var jag som drev på för Contender Series. Han hade kört över folk där borta och han blir inte yngre. Ska man ta chansen är det bara att köra.
Det innebar inte att UFC tänkte ge sin egen anställde någon enkel väg in. Matchmakern Sean Shelby var enligt White tveksam och påminde honom flera gånger om vilken risk UFC tog.
– Sean sa: ”Jag vill bara att du ska veta att han är i en jävla fight. Det här är lätt 50/50.”
Meddelandena fortsatte att komma under galan. Whites vänner hemma i Boston kände Everetts motståndare och varnade UFC-chefen: hans kille kunde vara illa ute.
Everett behövde inte höra något av det. För honom handlade veckan om att göra det han redan gjort i flera år: gå till jobbet.
Han hade tagit ut semester och sjukdagar för att kunna ägna den sista månaden åt träningslägret. När burdörren stängdes försökte han behandla kaoset på samma sätt.
– Jag fokuserar på att vara lugn i kaoset. Jag älskar att slåss. Ju längre matchen gick, desto mer bekväm blev jag.
Fem matcher – fem knockouter
Det blev ingen lång arbetsdag.
Efter en intensiv öppning träffade Everett med kombinationen som förändrade hans karriär. Motståndaren föll och Everett behövde inte kasta sig efter honom. Han såg vad som hade hänt, vände bort och firade medan ljudnivån exploderade inne i Apex.
Segern gjorde honom till 5–0 som proffs. Samtliga fem segrar hade kommit via knockout i första ronden.
– Jag kan inte ens gå igenom kombinationen. Allt gick så fort. Jag hade bara så jävla kul. Jag älskar att slåss, sa Everett.
White reste sig från sin plats och gick därifrån.
Inte för att han var besviken.
– Jag ville inte stå där och hoppa runt som en liten flicka efter att han vunnit när den andra killen precis blivit knockad. Men Sal är en av de bästa människor du kan träffa. Det kunde inte ha hänt en bättre person.
När kontrakten skulle delas ut behövdes ingen längre överläggning.
– Alla på UFC älskar dig. Du har jobbat dig hela vägen från botten. Folk sa att du var i fara här, och du kunde inte ha vunnit mer imponerande. Det känns lite konstigt eftersom du redan är på UFC – men Sal, välkommen till UFC.
”Livet är hårt – att slåss är lätt”
Nu uppstår ett problem som Contender Series knappast har behövt hantera tidigare: vad händer när UFC-fightern också är UFC-anställd?
White tror att kontraktet förändrar Everetts liv tillräckligt mycket för att han ska kunna lämna kontorsjobbet och koncentrera sig på fighting.
Everett själv är inte lika säker.
– Jag vill stanna i den här byggnaden. Jag älskar det här stället. Varför laga något som inte är trasigt?
På frågan om han verkligen kan fortsätta vara anställd och samtidigt slåss för organisationen skrattade han åt situationen.
– Det där är en fråga för killarna på övervåningen. Jag är bara runner. Vad vet jag? Jag är här för att jobba och jag är här för att slåss.
Räkningarna, påpekade han, betalar inte sig själva.
Det finns däremot ingen tvekan om vilken roll han väljer om han tvingas välja. Everett vill vara aktiv, stanna i weltervikt och på sikt möta hela topp 15. Redan efter kontraktet nämndes möjligheten att snabbt få honom tillbaka in i buren.
För bara några år sedan gick han nattpass i samma byggnad och tittade mot oktagonen utan att veta om visionen någonsin skulle bli verklig. Nu är frågan inte längre om han hör hemma där.
Everett formulerade själv resan betydligt enklare:
– Livet är hårt. Att slåss är lätt.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
