Eddie Hearn ägnade under tisdagen mer än en timme åt konflikten med Dana White och hävdade återigen att TKO-chefens planerade roll kring Tyson Fury–Anthony Joshua strider mot kontraktet. Några timmar senare kom svaret. White avfärdade Hearns version, slog fast att han både ska producera och marknadsföra stormatchen – och undrade varför Hearn över huvud taget fortsätter prata om honom.
Dana White behövde inte särskilt mycket hjälp för att förstå vad journalisterna ville åt när Eddie Hearns namn kom upp efter den senaste upplagan av Dana White’s Contender Series. Hearn hade tidigare under dagen suttit länge med Ariel Helwani, gått igenom kontraktet kring Anthony Joshua, förklarat varför White enligt honom inte dök upp på presskonferensen och återigen hävdat att TKO inte kan kliva in och producera Fury–Joshua utan att Matchroom först godkänner det.
White lyssnade på sammanfattningen och reagerade nästan omedelbart.
– Vad är det som är oklart?
När Hearns påstående om ett möjligt kontraktsbrott lades fram blev tonen ännu spetsigare. White förklarade att hans frånvaro från presskonferensen inte hade någonting med Hearn att göra, utan med att han samtidigt hade Contender Series och andra åtaganden i USA, innan han återgick till den punkt han vägrat ge upp sedan konflikten blossade upp.
– Allt jag har sagt hela tiden är sant. Vad skulle jag och Eddie ens träffas om?
”Jag producerar matchen”
Hearn hade bara timmar tidigare beskrivit situationen på ett helt annat sätt. Enligt honom finns det kontraktsmässiga begränsningar som gör att White och TKO inte utan vidare kan ta kontroll över produktionen eller promotionen av Fury–Joshua, och han har flera gånger talat om att det skulle kunna handla om ett kontraktsbrott om White genomför de planer han offentligt beskrivit.
White bemötte inte resonemanget med någon längre juridisk förklaring.
När reportern berättade att Hearn anser att TKO planerade produktion bryter mot avtalet kom ett torrt svar:
– Det låter som att han har en fantastisk stämning på gång.
Han fortsatte därefter:
– Jag producerar matchen. Jag marknadsför matchen. Jag kommer att vara där på matchen, och efteråt flyger jag direkt tillbaka till Las Vegas för UFC-galan. Alla mina producenter och killarna som sköter produktionen kommer att flyga med mig.
Det är ett remarkabelt tydligt besked i en konflikt som blivit allt annat än tydlig. Hearn säger att White saknar rätt att göra det han beskriver. White svarar inte genom att visa varför Hearn har fel, utan genom att ännu en gång slå fast att han tänker göra exakt det Hearn säger att han inte får göra.
Det är också här ordkriget börjar bli mer intressant än själva förolämpningarna.
Hearn lovade att fortsätta pressa
Under intervjun med Helwani hade Hearn knappast försökt tona ner konflikten. Han beskrev mötet med TKO som en maktkamp om boxningens framtid och gjorde ingen hemlighet av att han njuter av konkurrensen.
– Jag vaknar med eld i kroppen varje dag på grund av det här. Det är tråkigt att inte ha någon konkurrens, sade Hearn.
Han öppnade för att parterna fortfarande skulle kunna sätta sig ner, hitta en affär och i slutändan arbeta tillsammans, men alternativet verkade inte skrämma honom heller.
– Vi kan träffas och lösa det. Vi kan göra affärer tillsammans, eller så kan det bli värre. Vad som än händer är jag redo.
Hearn gjorde dessutom något som kanske säger mer om hela situationen än många av kontraktsargumenten. När Helwani frågade varför White verkar irritera sig på hans ständiga intervjuer beskrev han mediekriget nästan som en medveten strategi.
– Varje gång du gör en intervju kommer jag att göra tio. När folk säger att Eddie Hearn gör 300 intervjuer om dagen, då gör man 400. Man slutar inte. Man sätter press.
Det är svårt att läsa de orden och samtidigt hävda att uppmärksamheten runt konflikten bara är en olycklig bieffekt.
White säger att ingen bryr sig – och fortsätter prata
Det märkligaste ögonblicket i Whites svar kom kanske när han själv försökte flytta fokus bort från fejden.
Han tyckte att hela diskussionen blivit löjlig och frågade varför Hearn sitter hos Helwani och pratar om honom när Tyson Fury och Anthony Joshua äntligen ska mötas. För White borde boxarna, pengarna de kommer att tjäna och själva matchen vara berättelsen.
– Varför är jag huvudämnet? AJ och Fury ska slåss. De kommer att tjäna en jävla massa pengar. Matchen händer äntligen.
Lite senare återkom han till samma sak.
– Det handlar inte om mig och honom. Han kan inte sluta prata om det här. AJ mot Fury är matchen. Vem bryr sig om mig och Eddie Hearn?
Journalisterna framför honom gjorde dock en observation som blivit svårare att argumentera emot för varje intervju som genomförs: kanske är White och Hearn vid det här laget själva bland de personer som marknadsför Fury–Joshua allra effektivast.
När frågan kom om publiken rentav kan få se dem stå ansikte mot ansikte på en presskonferens frågade White:
– Är det verkligen vad folk vill se?
Svaret från rummet kom direkt.
– Absolut.
White log inte bort frågan med något fredserbjudande.
– Eddie och jag är inte likadana. Vi är inte ens i närheten.
Ett riktigt bråk som blivit perfekt reklam
Här finns två saker som kan vara sanna samtidigt, vilket kanske är den mest rimliga vägen genom allt oväsen.
Det finns uppenbarligen en verklig affärskonflikt. Hearn talar om kontrakt, produktion och rättigheter, och har beskrivit hur stora summor tidigare diskuterats för att ge TKO en större roll. White är på väg in i boxningen med betydande resurser och har knappast byggt sin karriär på att frivilligt lämna kontroll till andra. Hearn å sin sida representerar Joshua och ett familjeföretag han uttryckligen beskriver som sitt ”hjärta, sin själ och sitt liv”.
Det behöver alltså inte vara skådespel.
Men när ett genuint bråk producerar rubriker, klipp, intervjuer och dagliga reaktioner behöver två erfarna promotorer inte heller särskilt lång tid för att förstå värdet i att hålla det vid liv.
White säger att Hearn pratar för mycket om honom. Hearn lovar att prata ännu mer. White säger att ingen bryr sig om deras konflikt och levererar några sekunder senare ytterligare ett citat om hur fundamentalt olika de är.
Det är nästan för väl fungerande för att lämnas ifred.
Den journalistiska frågan borde därför fortfarande vara den enklaste av alla. Om hela konflikten verkligen avgörs av ett kontrakt, varför får ingen oberoende part se den relevanta formuleringen? Om Hearn har rätt borde klausulen kunna bringa åtminstone viss klarhet. Om White har rätt borde någon kunna förklara vem som gett honom mandatet att producera matchen och hur det går ihop med det avtal Hearn hänvisar till.
Fram till dess kommer båda männen kunna fortsätta vinna sina egna ronder.
Och Fury–Joshua får ännu mer uppmärksamhet varje gång gonggongen ljuder.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
Vem tror du har rätt i bråket om Fury–Joshua?
