Det är med vemod, irritation och i vissa fal ren och skär ilska som fans av kampsport världen över gör sig redo för helgens efterlängtade spektakel. För ett spektakel är just vad Conor McGregors nästa framträdande väntas att bli; den unga irländaren har inte gått mer än fyra matcher i UFC, förvisso alla vinster över mer eller mindre imponerande motstånd, och vid framgång i en femte lovas han en chans på titeln. Självklart är en icke-amerikansk mästare tillika storstjärna alltid välkommen, däremot måste frågan tyvärr höjas; förtjänar han verkligen titelmatchen?
Förstå mig inte fel; jag är ett stort fan av Conor McGregor (16-2)! Den stora humorn, odiskutabla karisman och intelligensen i all ära – det är kapaciteten och kanske närmare bestämt vad framtiden håller för ’Notorious’ som vunnit över mig på irländarens sida. Innan matchen mot Diego Brandao (18-10) förra sommaren var det inte svårt att avfärda McGregor som en pratkvarn med lite väl höga tankar om sig själv. Inför mötet med Dustin Poirier (16-4) dryga två månaderna därefter var folk förvisso lite mer tveksamma med att räkna ut honom och när han än en gång levde upp till sin egen hype och faktiskt avslutade den mycket talangfulle amerikanen inom loppet av två minuter byttes tvivel mot en försiktig tro på att det faktiskt kan vara en framtida mästare vi ser.
Två minuter varar huvudmatchen under helgens UFC Fight Night 59, åtminstone om man ska tro McGregor själv. Huvudtränare John Kavanagh tippar på halva den tiden för 26-åringen att avsluta Dennis Siver (22-9). Vem (om någon) som har rätt återstår att se, vad som dock är säkert är att irländaren alltså kan se fram emot en garanterad chans på titeln vid vinst nu under natten mot måndag svensk tid. Jag säger det en gång till; om Conor McGregor vinner över Dennis Siver är han fjäderviktsklassens främsta utmanare. Detta efter fyra UFC-vinster i ryggen varav den mest imponerande över Poirier. Det krävs inte ett geni för att lista ut att något annat än just prestationerna i oktagonen ligger bakom irländarens fördelaktiga position.
Som organisationens kanske snabbast växande stjärna och av allt att döma en kraft att räkna med under en bra tid framöver är det likväl enkelt att förstå varför UFC har ett såpass gott öga åt McGregor. Mannen skapar intresse kring sig själv som ingen annan, det går inte att förneka. När såg vi exempelvis UFC:s videoserie ’Embedded’ inför en ’Fight Night’-gala? Eller för den delen – när senast agerade någon som inte ens hade en match bokad för galan i fråga huvudperson i ett avsnitt av samma artikelserie? Jag tänker på Jose Aldos (25-1) försvar mot Chad Mendes (16-2) på UFC 179 i oktober förra året, då McGregors uppladdning inför matchen skildrades till fans stora glädje. ’The Conor McGregor effect’ är i allra högsta grad på riktigt.
Innan jag lägger ut poängen med denna krönika känner jag mig manad till att klargöra något; sett till kapacitet, hype och potentiellt underhållningsvärde råder det i min mening ingen tvekan om att McGregor ska utmana om fjäderviktstiteln härnäst. Mannen är verkligen unik. Hans rörelsemönster sägs åtminstone vara något utöver det vanliga, tekniken är nästintill felfri samtidigt som kraften, precisionen och farten han slår och sparkar med hyllas som revolutionerande och banbrytande. Med det sagt känns det inte riktigt som om han stött på fjäderviktsklassens absoluta topputmanare ännu. Cub Swanson (21-6), Ricardo Lamas (15-3), Frankie Edgar (18-4) och Chad Mendes (16-2) har samtliga, förvisso inte helt utan bakslag för vissa, gjort det väldigt tydligt att var och en kan fylla skorna som utmanare till brasilianarens titel. Och McGregor har inte mött någon av dem ännu..
Jag förstår UFC:s utgångsläge; man vill smida medan järnet är varmt så att säga och då McGregors popularitet fortsätter att nå nya, oanade höjder är det påpassligt att ge honom chansen redan nu. Som sagt, personligen kunde jag inte se fram emot ett fullsatt ’Croke Park’ i allsång då hemmahjälten gör sin väg mot oktagonen mer. Vem vet, han kanske till och med vinner. Samtidigt skulle det vara roligt att se McGregor verkligen testa sig själv mot världens bästa och se vad han är kapabel till. Å andra sidan kanske vi får se det efter att han blivit den första på nästan tio år att besegra Aldo.
Ponera att McGregor har rätt; att han är en ny sorts fighter som verkligen befinner sig steget före resterande fjäderviktare. Att han enkelt (enkelt blir det förmodligen inte vad irländaren än själv verkar tro) avslutar Aldo och så småningom når statusen som en av sportens främsta någonsin. Vem vet, inget är omöjligt. Hur häftigt skulle det inte vara att få se McGregor göra en resa á la Jon Jones (21-1) och dominera fjäderviktsklassen under år framöver? Vad tror du?
