Förra gången tog det Fabio Wardley 16 sekunder att skicka Daniel Dubois i golvet. I returen tog det Dubois 17 sekunder att svara med samma besked. Mellan de två ögonblicken låg fem månader, elva hårda ronder och en världsmästartitel som bytt ägare. På lördagskvällen i London fick Wardley erfara hur snabbt en chans till revansch kan försvinna.
Dubois öppnade med jabben och lät högerhanden följa efter. Wardleys ben vek sig och domaren Steve Gray började räkna. Utmanaren reste sig, men fick knappt något utrymme att hitta sin boxning. Mästarens slag kom med tyngd, men det verkligt obehagliga för Wardley var hur lite Dubois behövde forcera för att hålla honom under press.
Kriget som aldrig lämnade dem
I Manchester i maj hade allt börjat tvärtom. Wardley golvade Dubois nästan omedelbart och fick ner honom ytterligare en gång i tredje ronden, innan matchen långsamt gled över i Dubois händer. Först i elfte ronden kunde han avsluta en uppgörelse som kostat båda stora krafter. Han lämnade Manchester med WBO-bältet som Wardley tidigare fått sedan Oleksandr Usyk avsagt sig titeln. Wardley lämnade med sin första förlust och en revansch att förbereda.
Inför returen hade Frank Warren märkt något ovanligt hos sin boxare. Promotorn berättade efteråt att Dubois varit så koncentrerad i omklädningsrummet att det knappt gått att föra ett samtal med honom. Dubois hade hittat sitt fokus långt före inmarschen. Han var beredd på vad Wardley än kunde komma med och beskrev sin inställning utan omsvep:
”Jag vägrade förlora.” Den här gången skulle utmanaren inte få sätta villkoren för de första minuterna.
Mot slutet av första ronden pressades Wardley tillbaka mot repen och träffades av ännu en tung serie. Ringklockan gav honom den paus som Dubois inte hade för avsikt att erbjuda. När mästaren fortsatte pressa i andra ronden hamnade Wardley åter i ett utsatt läge, och tränaren Ben Davison hade snart sett tillräckligt. Handduken kastades in och matchen bröts efter 2.21 av andra ronden.
Pappans förutsägelse och mästarens kalla lugn
Efteråt berättade Dubois att hans pappa redan före matchen hade pekat ut just den andra ronden.
”Min pappa sa andra ronden, och han sa det i dag också. Jag tänkte: då kör vi”, berättade världsmästaren.
Förutsägelsen slog in, men Dubois hade beskrivit sin egen inställning med betydligt mörkare ord:
”Jag hade onda avsikter från början.” Han behövde bara några minuter för att omsätta dem i slag.
Segern gav honom karriärens 24 vinst och den 23 före full tid. Dubois ville ändå hellre tala om vad vinsten kunde ge honom.
”Jag har varit här förut, med AJ. Nu är jag tillbaka och vill vara mognare och få ut mesta möjliga av det”, förklarade han.
Han talade om stora matcher och stora pengar, men också om att aldrig ta en motståndare för given. När striden var över omfamnade han Wardley.
”Vi är gladiatorer. Efteråt hjälper jag honom upp och omfamnar honom, men dessförinnan var det krig”, beskrev Dubois sin syn på rivaliteten.
Han kallade Wardley en fantastisk krigare, och från förlorarens sida kom inga försök att förringa resultatet. Wardley konstaterade att det inte finns någon skam i att pröva sig mot de bästa.
Frågan om returen kom för snabbt lär däremot följa Wardley. Fem månader är ingen lång tid mellan två så våldsamma möten, särskilt när det första varade elva ronder. Filip Hrgovic ansåg efteråt att Wardley inte såg bra ut redan från början och ifrågasatte tidsplanen. Wardley själv ville inte skylla på förberedelserna utan tog ansvar för att matchplanen inte fungerat.
En ny mästare väntade redan i ringen
Hrgovic hade också ett eget ärende i London. IBF-mästaren, som tog titeln genom att besegra Moses Itauma i augusti, klev in i ringen och utmanade Dubois.
”Det var en enkel kväll för Daniel. Han är väl redo att möta mig i mars?”, frågade kroaten.
De har mötts tidigare: 2024 besegrade Dubois Hrgovic och tog en interimstitel som senare blev det ordinarie IBF-bältet, vilket han förlorade mot Usyk året därpå.
Frank Warren ville inte lova någon motståndare på stående fot. Han talade om titelmatcher där bälten ska förenas, medan Dubois nämnde både Hrgovic och Agit Kabayel som tänkbara namn. Efter två segrar mot Wardley finns det inte mycket kvar för honom att uträtta i just den rivaliteten. För Wardley väntar arbetet med att återhämta sig från två förluster på fem månader.
Dubois vill ha tillbaka IBF-bältet och möta de namn som kan föra honom närmare toppen av hela tungvikten. När han talade om framtiden var orden mindre återhållsamma än firandet: ”Det är min tid och min era.” I London behövde han inte elva ronder för att få gehör för det påståendet. Det räckte med två.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
