Aoki förlorade mot Gilbert Melendez i lördags.
Heta diskussioner om vilken organisation som hade bäst fighters var vardagsmat på den tiden då Pride levde och frodades (och drog avsevärt mycket större publiksiffror än UFC). Jag hamnade i dessa diskussioner på regelbunden basis. Pride-fanatikerna menade ofta att många japanska Pride-stjärnor skulle dominera den amerikanska eliten. När Pride FC sedan köptes upp av samma moderbolag som äger både UFC och WEC fick vi svar på många av frågorna. Vi fick veta vad som skulle hända om Yushin Okami utmanande Rich Franklin, och vi fick veta hur bra Gono egentligen var i jämförelse med UFC:s elit.
Tiden har gått. Sporten har växt. I Japan tog Dream vid där Pride slutade och växte snabbt till landets största mixed martial arts-organisation. Många av de forna fixstjärnorna från Pride FC hittade ett nytt hem i Dream och spekulationerna kunde därmed återupptas. Bara så sent som för en dryg månad sedan diskuterade vi här på MMAnytt huruvida Pride/Dream-superstjärnan Shinya Aoki skulle kunna vinna över exempelvis BJ Penn som varit dominant som bälteshållare i UFC:s lättviktsklass i flertalet år. Jag var en av dem som menade att Aoki skulle bli överkörd av en fighter som BJ medan andra hävdade raka motsatsen.
Samma diskussion fast rörande Pride-stjärnan Takanori Gomi uppstod i höstas då vi fick reda på att han skrivit på för att slåss i UFC och i sin debutmatch skulle möta Kenny Florian. Många fans trodde att Gomi skulle kunna köra över Florian för att sedan utmana Penn om bältet, men redan i den första ronden märktes det tydligt att Florians boxning var överlägsen. När matchen sedan avgjordes på submission efter att Florian plockat ned Gomi på mattan och slingrat sina spensliga armar runt japanens hals – ja då visste vi alla att förväntningarna på Gomis USA-debut varit för höga. Han kunde inte hålla jämna steg med Florian.
Samma sak hände Caol Uno som vunnit massor av fighter i K-1, plockat ett par vinster i Dream och dessvärre mest förlorat innanför octagonens åtta väggar. Efter en snöplig förlust mot en starkare, snabbare och mer teknisk Gleison Tibau förra månaden valde UFC att inte förlänga Unos kontrakt. Samma sak gäller för forne Pride-stjärnan Ryo Chonan som efter en hel radda imponerande vinster i Pride stack till USA för att pröva lyckan i UFC. Men det gick inget vidare. Förluster mot fighters såsom Karo Parisyan, Brad Blackburn och TJ Grant gjorde att Chonan, precis som Uno, blev av med sitt UFC-kontrakt varpå han återvände till hemlandet där han nu börjat vinna igen inom Dream. Vi snackar här om mannen som tidigare i sin karriär lyckades vinna över Anderson ”The Spider” Silva genom en submission vid namn ”Flying Scissor Heel Hook”. Men det var i Japan det.
Under lördagens Strikeforce-gala gjorde Pride/Dream-stjärnan och Japans mest renommerade MMA-fighter USA-premiär. Shinya Aoki reste från Japan, där han vunnit sina tre senaste matcher, för att utmana Strikeforce-champen Gilbert Melendez. Och diskussionerna hettade till redan innan Aoki ens nått Nashville. Det japanska submission-ässet skulle enligt mången Dream-fan plocka ned Gilbert på mattan och låsa honom i ett fruktat supergrepp redan i första ronden. Aokis 29-4-record talade för sig själv. Han hade rutinen, tekniken och vinnarskallen som skulle krävas för att klå Melendez och återvända till Japan med Strikeforce-bältet.
Men det gick inte som Aoki hade hoppats. Eller som Pride/Dream-fansen hade trott. För Aoki var chanslös i matchen mot Melendez. En smart strategi, stor rutin och tekniskt överlägsen boxning gjorde att Gilbert Melendez kunde dominera alla fem ronder mot en vilsen Aoki som spenderade merparten av de sista två ronderna med att (märkligt nog) hasa sig runt på röven i jakt på Gilberts ben.
En enkel slutsats är såklart att amerikansk MMA håller högre klass än japansk. Det är svårt att se det på något annat sätt. ”Varför” är en knivigare nöt att knäcka dock. Givetvis är faktorerna många och frågar man skribenterna på Sherdog och MMAMania så handlar det om ett antal olika faktorer. Dels är stoppningen i mattorna hårdare i Japan och burväggarna i USA medför problem för japanska fighters som nästan alla lärt sig slåss i en traditionell boxningsring. I Japan kontrolleras inte doping lika noggrant som i USA vilket givetvis också kan vara en bidragande faktor till varför de japanska fixstjärnorna alla fått stryk i USA. Men efter Aokis bleka insats mot Melendez i lördags kan vi väl vara rörande överens om det faktum att amerikansk MMA faktiskt är bättre än japansk.
