Två månader efter förlusten mot Gregory Rodrigues gör det fortfarande ont när Anthony Hernandez försöker blockera en benspark. Men UFC mellanviktare brottas med mer än skadorna. I en ny intervju berättar han att han inte har pratat med sin mångårige tränare sedan matchen, att vardagen i Sacramento slutat fungera och att mannen som knockade honom i februari numera blivit en nära vän.
Den 22 augusti gick Hernandez fem hårda ronder mot Rodrigues inför hemmapubliken i Sacramento. Brasilianaren vann på samtliga domarkort efter att hans bensparkar gång på gång hindrat Hernandez från att få grepp om matchen. I februari hade Sean Strickland stoppat honom i tredje ronden i Houston. Två raka förluster hade ersatt segersviten som tagit ”Fluffy” mot toppen av mellanvikten.
– Jag har fortfarande skador i skenbenen. Om någon sparkar mig gör det fruktansvärt ont. Jag vill kunna blockera en spark utan att behöva grimasera, berättar Hernandez under sitt besök i Edmonton.
Kaliforniens idrottskommission utfärdade en medicinsk avstängning på upp till 180 dagar för en misstänkt skada i vänster knä, med möjlighet till tidigare återkomst efter läkarintyg. Hernandez siktar på att återvända först 2027, utan något bestämt matchdatum.
”Hemma hade det slutat vara roligt”
Hernandez söker förklaringen till nederlaget mot Rodrigues även utanför buren, i tiden mellan träningspassen och skadorna som störde förberedelserna. Självkritiken är hård, men förändringarna han genomför sträcker sig längre än ett vanligt träningsläger.
– Jag var inte kvar i gymmet, det var mitt misstag. Jag var skadad och försökte rehabilitera mig. Nu behöver jag bli bättre och få svar varje dag mot riktigt bra killar.
Han har skaffat hus i Las Vegas och tillbringar allt mer tid på Xtreme Couture, medan familjen fortfarande har sin vardag i Sacramento. Där finns också Jim West, tränaren som följt honom sedan han var 18 år. På frågan om de fortfarande arbetar tillsammans berättar Hernandez något oväntat, men klargör inte om samarbetet formellt är avslutat.
– Jag har faktiskt inte pratat med Jim sedan matchen. Jag vet inte riktigt vad som händer där. Jag har inte arbetat med honom på ett tag.
Hernandez har känt West sedan barndomen och betonar att han fortfarande tycker om honom. Men den gamla träningsmiljön hade slutat ge honom det motstånd han behövde.
– Jag har slagits sedan jag var liten. Jag kan slåss. Jag vill bara ha roligt med kampsporten igen, och hemma hade det slutat vara roligt. När man är bäst i rummet når man till slut en platå.
Mannen som knockade honom väntade i Vegas
Sean Strickland stod på andra sidan buren när Hernandez förlorade i Houston. Några månader senare tränade de tillsammans på Xtreme Couture, trots att den numera regerande mellanviktsmästaren just hade stoppat honom. Hernandez beskriver sin tidigare motståndare som en vän, med en humor och inställning till hård träning som passar honom.
– Våra gemensamma vänner sa alltid att vi var likadana och skulle komma bra överens. Ju mer jag lär känna honom, desto roligare tycker jag att han är. Han är helt gränslös, men vi gillar samma saker, framför allt att slåss.
I Las Vegas möter Hernandez andra UFC-fighters dagligen och använder UFC Performance Institute för kost och återhämtning. Han uppger att han är mer vältränad än tidigare, även mellan matcherna, och har skrivit med managementbolaget VaynerSports, som hjälpt honom med sponsoravtal. Träningspassen kräver mer av honom, men glädjen har återvänt.
– Vi kör mot varandra, berättar vad den andre behöver justera och försöker bli en procent bättre varje dag. Jag är fruktansvärt öm efter passen, men jag har haft otroligt roligt.
När Rodrigues besegrade honom i augusti hade Hernandez redan tillbringat sommaren i Las Vegas och tränat med Strickland. Nystarten har ännu inte gett den sportsliga utdelning han söker. I en division där segrar mot toppmotstånd kan öppna dörren till en titelmatch har två raka nederlag gjort vägen betydligt längre. Hernandez måste först bli frisk och kunna träna utan bakslag innan han får chansen att pröva sina förändringar i buren.
Det han inte vill ge sina barn
Fyra barn, skolgång och hjälp från mor- och farföräldrar gör att Hernandez tills vidare delar sin tid mellan Sacramento och Las Vegas. Han planerar att flytta hela familjen nästa år, när det äldsta barnet börjat köra bil. När karriären är över vill han återvända till sin ranch.
– Jag gör alla de här uppoffringarna för att få ut så mycket som möjligt av mig själv och lämna något efter mig till barnen, berättar han.
Alla fyra barnen idrottar, men ingen har ännu valt kampsporten. Hernandez vill att de ska kunna försvara sig, men han känner också till vad skadorna kan kosta och hur svårt det är att försörja sig på de första kontrakten.
– Jag vill egentligen inte att de ska bli fighters.
För Hernandez handlar de återstående åren av karriären om att utvecklas som fighter och skapa trygghet för familjen. Han har ägnat större delen av sitt liv åt kampsporten, med allt vad den krävt av honom. Om barnen en dag väljer en helt annan väg kommer han inte att försöka ändra på det.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
