Under större delen av 2010-talet fanns det få idrottare som betydde mer för Irland än Conor McGregor. Från en blygsam uppväxt i Crumlin i Dublin tog han sig hela vägen till att bli UFC:s första dubbelmästare och ett globalt fenomen som satte både irländsk MMA och landet självt på världskartan. Hans självsäkerhet gjorde honom älskad av miljoner och avskydd av många motståndare, men hemma på Irland var stödet länge närmast oreserverat. Den bilden har förändrats. Den civilrättsliga processen där en jury fann McGregor ansvarig för övergreppet mot Nikita Hand och tilldömde henne skadestånd, tillsammans med det senare avslagna överklagandet, har blivit en tydlig vändpunkt i hur många ser på den tidigare UFC-stjärnan. Frågan är inte längre om McGregor fortfarande har fans. Frågan är hur mycket av Irland som fortfarande står bakom honom.
Från nationell hjälte till en splittrande profil
Conor McGregor blev långt mer än en framgångsrik fighter. Han blev en symbol för ett nytt självförtroende i ett land som älskade berättelsen om den kaxige Dublinkillen som trotsade oddsen och besegrade världens bästa fighters.
När McGregor besegrade José Aldo på tretton sekunder och senare blev dubbelmästare genom segern mot Eddie Alvarez växte han till en av Irlands största idrottsikoner genom tiderna. Hans matcher samlade människor framför tv-apparater över hela landet och varje framträdande skapade rubriker långt utanför sportvärlden.
Trots flera uppmärksammade kontroverser utanför buren lyckades McGregor länge behålla sin särställning. Många supportrar såg honom fortfarande främst som den fighter som förändrade sporten och inspirerade en hel generation unga irländare att börja träna kampsport.
Domen blev en tydlig vändpunkt
Den civilrättsliga processen kring Nikita Hands anklagelser förändrade däremot debatten på ett sätt som tidigare kontroverser aldrig hade gjort.
Juryn fann McGregor civilrättsligt ansvarig för övergreppet och tilldömde Hand ett omfattande skadestånd. McGregor har hela tiden förnekat anklagelserna och hävdat att det sexuella umgänget var frivilligt, men hans överklagande ledde inte till någon ändring av utgången.
Skillnaden mot tidigare skandaler var tydlig. Diskussionen handlade inte längre främst om en provokativ idrottsstjärna eller ett uppmärksammat utspel. I stället började allt fler diskutera vilket ansvar företag, organisationer och supportrar har när en av sportens största profiler hamnar i centrum för en så allvarlig rättslig process.
Även tonen i den irländska debatten förändrades. Medier som tidigare ofta fokuserade på McGregors sportsliga prestationer började i allt större utsträckning rapportera om rättsprocessen, de kommersiella konsekvenserna och hans offentliga framträdanden utanför sporten.
Företagen började ta avstånd
Den kanske tydligaste signalen kom från näringslivet.
Flera återförsäljare i Irland slutade sälja produkter med koppling till McGregor och flera företag valde att skapa större avstånd till den tidigare UFC-mästaren. Varumärken som tidigare gärna drog nytta av hans enorma genomslag blev betydligt mer försiktiga när den offentliga debatten förändrades.
Det handlade inte enbart om juridik. För många företag blev frågan också en varumärkesfråga. Risken att förknippas med en av världens mest omdiskuterade idrottsprofiler bedömdes helt enkelt vara större än de kommersiella fördelarna.
För bara några år sedan hade ett sådant scenario varit svårt att föreställa sig. McGregor var länge en av kampsportens mest attraktiva ambassadörer och ett namn som kunde sälja allt från whiskey till träningsutrustning. Efter den civilrättsliga processen blev kalkylen en annan.
Fansen är inte längre enade
Det betyder inte att Conor McGregor har förlorat sin stjärnstatus.
Fortfarande följs varje inlägg på sociala medier av miljontals människor och en eventuell comeback i UFC skulle sannolikt bli en av organisationens största pay-per-view-succéer på många år. Intresset för honom som fighter är fortfarande enormt.
Samtidigt märks en tydlig förändring i hur han diskuteras, framför allt i hemlandet. Där många tidigare försvarade honom nästan oavsett vad som hände, är reaktionerna numera betydligt mer splittrade. Vissa menar att hans sportsliga arv bör bedömas separat från hans privatliv, medan andra anser att hans roll som nationell förebild är oåterkalleligt förändrad.
Just den polariseringen är kanske den största förändringen av alla. McGregor är fortfarande ett av MMA-historiens största namn, men han är inte längre en person som självklart samlar ett helt land bakom sig.
Den svenska kopplingen väckte debatt
Även i Sverige fick utvecklingen en uppmärksammad dimension.
När flera internationella företag valde att ta avstånd från McGregor efter den civilrättsliga processen valde svenska Boxbollen att fortsätta sitt samarbete med den tidigare UFC-mästaren. Beslutet väckte kritik och blev föremål för debatt om vilket ansvar företag har när profiler de samarbetar med blir föremål för allvarliga rättsliga processer.
Historien fick senare ytterligare uppmärksamhet när Boxbollens grundare dömdes för våldtäkt i ett uppmärksammat svenskt brottmål. De båda rättsfallen är helt fristående från varandra och har ingen rättslig koppling. Däremot ledde domen till att företagets tidigare beslut att fortsätta samarbetet med McGregor återigen började diskuteras i svenska medier och på sociala plattformar.
Det blev samtidigt ett exempel på hur McGregors kontroverser inte bara påverkat hans relation till Irland, utan också skapat debatter långt utanför landets gränser.
Vad är egentligen syftet med comebacken?
Rent sportsligt finns det mycket som står på spel när Conor McGregor möter Max Holloway på UFC 329. Efter flera år utanför buren måste han visa att han fortfarande tillhör världseliten. Men den här comebacken väcker också frågor som sträcker sig långt bortom rankingplaceringar och titelchanser.
Vad vill egentligen McGregor att comebacken ska representera? Är målet enbart att bevisa att han fortfarande är en av världens bästa fighters, eller hoppas han också kunna flytta fokus från de rättsprocesser och kontroverser som dominerat rubrikerna under de senaste åren? Kommer han att använda intervjuer och presskonferenser för att bemöta kritiken, visa ånger eller försöka förklara sin syn på det som hänt? Eller väljer han att, som tidigare, förneka anklagelserna och låta den sportsliga prestationen tala för sig själv?
Det finns inga självklara svar. McGregor har konsekvent förnekat anklagelserna mot honom, och ingen utanför hans närmaste krets vet vilka ambitioner han har med comebacken. Just därför blir varje framträdande under UFC 329-veckan intressant att följa. Inte bara för vad som sägs om Max Holloway eller matchplanen, utan också för vad McGregor väljer att säga – eller inte säga – om de händelser som förändrat hans relation till stora delar av den irländska allmänheten.
Oavsett motiv kommer comebacken att granskas ur fler perspektiv än det rent sportsliga. För vissa blir UFC 329 främst en chans att se en av MMA-historiens största stjärnor tillbaka i buren. För andra blir den också ett test av hur publiken, medierna och sponsorerna förhåller sig till en av sportens mest omdiskuterade profiler efter den civilrättsliga processen.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
