Conor McGregors comeback tog slut efter bara 20 sekunder. Nu beskriver Dana White en superstjärna som tar nederlaget hårt – och ställer frågan som UFC-världen inte längre kan ducka för. Ska McGregor göra ett sista, helhjärtat försök att komma tillbaka, eller har ögonblicket kommit då en av sportens största karriärer faktiskt är över?
White såg direkt att något var fel
Det första ögonblicket gick fortfarande att förklara bort.
När Conor McGregor föll trodde Dana White att irländaren hade halkat. När det hände igen ändrades bilden. White såg problemet innan matchen officiellt var över.
– Första gången trodde jag att han halkade. Andra gången tänkte jag: ”Det är något fel på hans knän.” När Max kom ovanpå honom visste jag att det var över, berättar White i Plan Bri Uncut.
Tjugo sekunder hade då blivit till ännu ett brutalt kapitel i en comeback som redan bar på fem års frånvaro. White återkommer till just tiden borta från sporten när han försöker sätta nederlaget i perspektiv. MMA lämnar få marginaler för ringrost, åldrande eller en kropp som inte längre reagerar som den gjorde under de år då McGregor kunde förändra en match med ett enda slag.
White tar till och med Muhammad Ali som jämförelse. Ali var borta i tre år och kom tillbaka som en annan fighter, resonerar UFC-chefen. För McGregor hade uppehållet varit ännu längre.
– Du tar fem år ledigt. Det här är inte en enkel sport att komma tillbaka till. Till och med Muhammad Ali var borta i tre år och kom tillbaka utan att vara samma fighter som före uppehållet.
Resultatet i sig behöver därför inte vara det mest betydelsefulla. Det är vad som händer efteråt som kan avgöra hur slutet på McGregors karriär kommer att skrivas.
”Han tar det hårt”
White har pratat med McGregor efter matchen.
Han beskriver inte någon omedelbar plan för revansch, någon motståndare eller något datum. Orden kretsar kring någonting betydligt mer grundläggande: hur en fighter som varit sportens största stjärna hanterar att kroppen och resultaten plötsligt börjar ställa frågor som berömmelse och pengar inte kan besvara.
– Som ni kan föreställa er, för en kille som har åstadkommit det han har gjort och blivit en så stor stjärna, inte bara i vår värld utan i sportvärlden, tar han det hårt, säger White.
Sedan kommer vägskälet.
– Frågan är hur han studsar tillbaka. Kommer det här få honom att skärpa sig, bli seriös och verkligen börja träna för att komma tillbaka och fightas igen? Eller kommer han bara säga: ”Vet du vad? Det är över.”
Det är ett ovanligt öppet resonemang från mannen som under så många år haft en central roll i McGregors karriär. White dömer inte ut honom. Han lovar heller ingenting. Han lämnar dörren öppen åt båda håll.
Och när programledaren själv säger att McGregor kanske borde segla iväg mot solnedgången, snarare än att riskera att ännu en comeback slutar på samma sätt, kommer inget försvarstal från White.
– Du har inte fel. Du har inte fel.
Problemet som pengar inte löser
För de flesta idrottare hade ekonomin kunnat göra beslutet enklare. McGregors situation är annorlunda. White pekar själv på att pengar visserligen spelar en roll när fighters fortsätter långt efter att omvärlden börjat diskutera pensionering – men att den verkliga dragningskraften finns någon annanstans. Tunneln. Publiken. Sekunderna innan burdörren stängs.
– Det är svårt för den typen av människor som gör det här att gå därifrån. Det handlar inte bara om pengar. Pengar är en stor del, men när du går genom en tunnel och 25 000 människor blir helt galna… det är ett rus som människor som vi aldrig kan föreställa oss.
White känner igen beroendet från sitt eget håll. Han kan själv inte föreställa sig pensionering, trots att hans arbete inte kräver att kroppen fortsätter tåla slag, sparkar och träningsläger. För en fighter går den skillnaden inte att förhandla bort.
– Jag älskar den här branschen. Jag älskar kampsport. Jag kan inte ens föreställa mig att gå i pension, så jag kan inte föreställa mig hur det är för de här killarna som måste göra det. Men man måste förbereda sig mentalt.
White brukar påminna fighters om att karriären inte är ett vanligt arbete.
– Det här är inget jobb. Det är en möjlighet, och den kommer inte att finnas för alltid. Ett jobb kan finnas hur länge som helst om du vill. Det här gör inte det.
”Father time är obesegrad”
McGregor har redan gjort det som nästan alla fighters jagar utan att någonsin komma nära. Berömmelsen, de största kvällarna, publiken och statusen finns redan i historien. Det gör inte beslutet enklare.
För den som en gång har varit centrum för hela sporten kan tanken på en vanlig sorti vara svårare att acceptera än ännu ett träningsläger. Men den fysiska verkligheten följer en annan logik än superstjärnans.
White sammanfattar den med en formulering som väger tyngre efter en comeback som var över på 20 sekunder.
– Kroppen kan helt enkelt inte hålla för evigt. Father time är obesegrad.
Där någonstans finns nu McGregors nästa match, även om den aldrig hamnar på ett UFC-kort. Han behöver först vinna beslutet över sig själv.
Antingen gör han det White beskriver: skärper sig, bygger om kroppen och tränar med full övertygelse för ytterligare en comeback.
Eller så accepterar han att det inte längre finns någon motståndare kvar att besegra – bara tiden.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
