Ian Machado Garry hade fem minuter kvar på chansen som kan definiera en hel karriär. För Dana White var varje sekund dyrbar – och när irländaren valde att visa respekt för Islam i början av slutronden såg UFC-bossen något helt annat än sportsmanship. Efter galan i Sacramento utvecklade White sin kritik och levererade en betydligt större varning: möjligheten kanske aldrig kommer tillbaka.
Fem minuter som Dana White inte kan släppa
Frågan kom sent under presskonferensen. Dana White hade redan pratat om den utsålda arenan, kvällens många avslut och fighters som tagit sina chanser med kort varsel när samtalet återvände till Ian Machado Garry och det som hände inför den femte ronden mot Islam.
White hade tidigare kritiserat Garrys agerande, men ville nu precisera vad han faktiskt menade. Det handlade inte om att han krävde en våldsam chansning från första sekunden. Tvärtom ansåg UFC-presidenten att Garry hade gjort mycket rätt under de fyra inledande ronderna.
– Jag sa inte att jag hade velat att han skulle gå ut och förinta honom. Det jag sa var: du får den här möjligheten, du har arbetat hela ditt liv för att komma dit, sade White.
Redan i första ronden hade han börjat tänka på hur matchen kunde utvecklas. Islam pressade Garry mot buren, försökte kontrollera honom – och White lutade sig mot UFC Hunter Campbell med en prognos.
– Jag sade till Hunter: ”Om det här är gameplanen i fem jävla ronder kommer Islam att vara i stora problem i femte, enligt mig.”
Det var just därför frustrationen växte. White upplevde att Garry hade arbetat sig fram till det läge han behövde. Fyra ronder hade gått. Fem minuter återstod. Mästerskapsbältet fanns fortfarande inom räckhåll.
Och då började Garry med att visa respekt.
– Jag tyckte att Ian Garry gjorde ett bra jobb fram till femte ronden, och jag antar att det var gameplanen. Och så kommer du ut och börjar kramas och skaka hand och berätta hur jävla fantastisk han är.
För White handlade sekunderna inte bara om klockan. De handlade om hur sällsynt ögonblicket var.
”Han kanske aldrig får den möjligheten igen”
Garrys sportslighet hade kunnat passera som en detalj i en annan match. Här blev den, i Whites ögon, en symbol för något större: skillnaden mellan att befinna sig nära en titel och att behandla varje sekund som om den aldrig kommer tillbaka.
– Han kanske aldrig får den möjligheten igen. Och han kommer förmodligen aldrig få möjligheten mot Islam igen, som kommer att gå till historien som en av de bästa genom tiderna, om inte den bästa när han är färdig.
White återkom hela tiden till samma tidsrymd. Fem minuter.
Inte en karriär. Inte nästa gala. Inte möjligheten att reparera resultatet senare. En enda rond där Garry, enligt UFC-presidentens sätt att se det, borde ha stängt ute allt som inte förde honom närmare ett avslut.
– Du har fem jävla minuter. Varje sekund i den ronden räknas. Slösa inte tio sekunder på att berätta för den här killen att du älskar honom.
Orden kan låta brutala, men White gjorde också en tydlig åtskillnad mellan Garry som person och Garry som utmanare. Han attackerade inte irländarens respekt för sin motståndare i sig. Problemet var tidpunkten.
När frågan därefter blev om den sortens mentalitet går att lära sig, eller om en fighter helt enkelt måste ha den från början, gav White ett svar som lämnade betydligt mindre utrymme för nyanser.
– Antingen har du det eller så har du det inte, enligt mig. Eller så gör du misstaget en gång och gör aldrig om det.
Hyllningen som gjorde kritiken hårdare
White betonade att kritiken inte var personlig. Garrys egenskaper utanför själva tävlingsögonblicket beskrev han snarare med värme.
– Jag försöker inte såga Ian. Han är en klassig kille. Han är en av de trevligaste människor du någonsin kommer att träffa.
Problemet för White var att just de egenskaperna följde med in i ett läge där han inte ville se dem.
– Var en jävligt trevlig kille när de där fem minuterna är över. Du kan vara hur trevlig och klassig du vill. Men du har fem minuter på dig att försöka avsluta en av de bästa genom tiderna och få det där bältet runt midjan.
Där fanns presskonferensens hårdaste kontrast. White krävde inte att Garry skulle bli någon annan för resten av livet. Han ville att han skulle stänga av den delen av sig själv tills slutsignalen.
– Efteråt kan du berätta för Islam att du älskar honom och hur fantastisk han är. Du kan skaka hans hand, krama honom och ta bilder med honom eller göra vad du vill. Du har fem jävla minuter på dig att vinna. Det var min poäng.
En kväll byggd på att ta chansen
Orden om Garry stack dessutom ut mot resten av Whites budskap i Sacramento. Under samma presskonferens hyllade han fighters som tackar ja snabbt, tävlar ofta och behandlar möjligheter som något flyktigt.
När Anthony Win togs upp – bara elva dagar efter sin Contender Series-match – lyste White upp över viljan att omedelbart tävla igen.
– Jag älskar killar som gör det. Du säger till mig att du vill fightas igen nästa helg, då fightas du nästa helg.
Hans argument var praktiskt: mer exponering, större namn och mer pengar. Men bakom resonemanget fanns samma grundsyn som i kritiken mot Garry. Dörrar öppnas. Ingen vet hur länge de står öppna.
– Fler människor vet vem du är. Ditt namn kommer ut snabbare. Fler pratar om dig på söndagen och måndagen och du tjänar mer pengar. Det är en självklarhet.
Garry hade redan fått den typ av möjlighet som de flesta fighters aldrig når. Fyra ronder hade tagit honom fram till fem nya minuter mot Islam. White såg dem inte som en formalitet på vägen mot domslutet, utan som det sista utrymmet att förändra allt.
När UFC-bossen lämnade presskonferensen var formuleringen därför större än kritiken mot en handskakning.
Garrys misstag, enligt White, var inte att visa respekt.
Det var att göra det medan klockan fortfarande gick.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
