Ian Machado Garry står inför karriärens största match, men Darren Till ser ett problem som inga segrar ännu har kunnat sudda ut. Britten hyllar irländarens kvaliteter i buren och dömer ut nästan allt som sker framför kamerorna: varje gång Garry pratar, menar Till, blir hans varumärke lite svagare.
Darren Till hade just stått framför Yoel Romero, betraktat kubanens närmast osannolika fysik och skämtat om att dra sig ur deras match. Rädslan var spelad, men poängen bakom skämtet var allvarligare. Romero är fortfarande en motståndare som får andra fighters att väga risk mot belöning, även när åren och karriärens hårdaste matcher borde ha hunnit ikapp honom.
Till gjorde ingen ansats att framställa uppgiften som särskilt klok. Det var snarare själva lockelsen.
Han hade kunnat välja annorlunda redan under UFC-åren, förklarade han för The Mac Life. Söka mer gynnsamma matcher, skydda sin position och lägga en försiktigare väg mot toppen. Kontrakten läste han knappt. När en motståndare erbjöds blev svaret nästan alltid ja.
Ur den självbilden växte också domen över Ian Machado Garry.
– Jag hatar inte Ian Garry, men varje gång han pratar svärtar han ner sitt varumärke och sin image, sade Till.
En mästarutmanare Till inte tror på
Kritiken gällde inte Garrys förmåga att slåss. Där lämnade Till nästan inget utrymme för missförstånd. Irländaren är en skicklig fighter, en tekniskt driven och svårfångad welterviktare som har förlorat en enda match under sin professionella karriär. Den 15 augusti möter han Islam Makhachev om welterviktstiteln i huvudmatchen på UFC 330 i Philadelphia. Garry går in i matchen med ett facit på 17–1 och som nummer ett i UFC welterviktsranking.
Ändå var det inte den sportsliga resan som upptog Till. Han fastnade vid Garrys sätt att tala, formuleringarna som söker uppmärksamhet och den offentliga identitet som byggts runt smeknamnet ”The Future”. Till upplever en fighter som försöker vinna publikens uppskattning med ord, snarare än att låta människor närma sig honom på egna villkor.
– Om han var lite mer som jag skulle folk älska honom, för han är uppenbarligen en fantastisk fighter, sade Till. Men människor kan se när någon är falsk. För mig står det skrivet över hela honom.
Det är ett skoningslöst omdöme, inte minst eftersom Garrys karriär befinner sig på en plats som Till själv en gång närmade sig. Även Till anlände till UFC-toppen som en karismatisk, obesegrad utmanare med en växande publik bakom sig. Han besegrade Donald Cerrone inför hemmapubliken i Gda?sk, tog sig förbi Stephen Thompson och utmanade Tyron Woodley om welterviktstiteln 2018.
Till förlorade titelmatchen och vann bara en av sina följande sex UFC-matcher. Den raka vägen mot toppen blev en utdragen färd genom skador, viktklasser och nederlag. När han nu talar om Garry gör han det därför som någon som både har burits och sänkts av förväntningar.
Till bygger sin trovärdighet på risk
Den 26 september möter Till den 49-årige Romero i huvudmatchen på BKFC 94 i AO Arena i Manchester. Matchen går i cruiserweight och blir Tills andra framträdande i Bare Knuckle Fighting Championship efter segern mot Aaron Chalmers i maj. Även Romero har vunnit sin enda match i organisationen.
Romeros farligaste år kan ligga bakom honom, men hans kropp och meriter gör fortfarande varje jämförelse med ålder otillräcklig. Han blev världsmästare i fristilsbrottning, tog OS-silver år 2000 och utvecklades senare till en av UFC mest explosiva mellanviktare. Till räknar inte med att möta en bättre striker. Han räknar med att möta en man som kan överleva strikingen.
– Han är stor, stark och kan ta emot bestraffning. Jag tror inte att han är en bättre striker än jag, men han kan stå kvar, rida ut det och fortsätta komma.
Det är också där Tills egen berättelse om äkthet får sitt fäste. Han vill inte främst bli bedömd efter hur väl karriären har förvaltats, utan efter vilka risker han har accepterat. För honom är en fighter någon som tackar ja när motståndarens namn skapar tvivel, inte någon som först räknar på vad en förlust kan kosta.
Den hållningen har gett Till en publik som följt honom även när resultaten har vänt. Hans självironi har gjort nederlagen mindre förlamande. Han kan skämta om Romeros fysik, erkänna att han borde ha styrt UFC-karriären smartare och samtidigt tala om sig själv som en man som aldrig behövde övertyga omgivningen om att han ville slåss.
Garry arbetar med en annan sorts kontroll. Hans framträdanden är mer genomtänkta, ambitionerna uttalas högre och varje intervju kan bli en del av en större berättelse om framtida titlar, irländsk kampsportshistoria och den plats han anser sig vara på väg att ta. Inför mötet med Makhachev har den strategin fört honom hela vägen till sportens största scen.
För Till är resan ändå inte bevis nog.
Samma spel – två olika sätt
Det finns en motsägelse som Till inte försöker dölja. Han kritiserar Garry för att vårda en offentlig figur under en intervju där han själv marknadsför en bare knuckle-match mot en av kampsportens mest igenkända veteraner. Även hans skämt, förolämpningar och frispråkighet blir klipp, rubriker och försäljningsargument.
Skillnaden ligger i vad publiken uppfattar som kalkylerat. Till vill att orden ska kännas som en omedelbar förlängning av personen, även när de är överdrivna. Garrys uttalanden möts oftare av misstanken att personligheten har konstruerats för att åstadkomma en reaktion. Till behöver inte bevisa att den misstanken är rätt. Det räcker att den finns.
Garry kan ge sitt mest övertygande svar mot Makhachev. En UFC-titel skulle flytta debatten från hans framtoning till hans prestation och göra honom till Irlands första manlige UFC-mästare sedan Conor McGregor. Matchen avgör däremot inte om människor börjar tro på personen bakom ambitionerna.
Till står inför en råare prövning. Utan handskar mot Romero finns mindre utrymme att gömma sig, både tekniskt och fysiskt. Det är också den miljö där han trivs bäst: en motståndare som borde avskräcka honom, ett kontrakt som en försiktigare karriärstrateg kanske hade undvikit och en publik som redan vet varför han skrev under.
Garry försöker övertyga världen om vem han ska bli. Till bygger fortfarande sin dragningskraft på att aldrig behöva förklara vem han är.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
