Att fuska är fel och doping är orättvist, det vet vi alla. Det sista någon bör önska är att fighters kliver in i buren med onödig risk för deras hälsa mot en motståndare med orättvisa fördelar. Men ur ett strikt underhållningsperspektiv, var inte UFC bättre innan USADA:s intåg?
Först och främst vill jag poängtera att den här artikeln inte är menad som en anklagelse mot någon, vare sig man testat positivt eller ej. Det är snarare ett tankeexperiment där jag med hjälp av er läsare försöker komma underfund med en av de hetaste frågorna inom MMA just nu – doping.
Sedan USADA kom in i bilden har en rad fighters fått långa avstängningar emot sig och det råder ingen tvekan om att man gjort ett bra jobb med att rensa upp inom sporten. Hector Lombard (34-5) kunde inte tävla på över ett år, Yoel Romero (11-1) var nära att tvingas avsluta UFC-karriären efter ett positivt test vid 38-års ålder och senast ser Frank Mir (18-11) ut att behöva göra just det, hänga upp handskarna.
Utan att göra djupdyk i dessa fall använder jag de snarare som exempel på vad vi gått miste om. Just det, vad vi gått miste om. Om någon bryter mot reglerna och skaffar sig orättvisa fördelar förtjänar de att straffas, ja. Men ur ett strikt underhållningsvärde måste USADA sägas ha minskat den underhållning UFC kan bjuda på.
Enligt många såg Lombard ut som en annorlunda fighter mot Neil Magny (18-4) förra månaden jämfört med tidigare framträdanden. Bara en sån sak som att han blev avslutad för första gången. Vissa tillskriver detta till att kubanen för första gången inte kunde använda sig av diverse otillåtna preparat vilket självfallet är långsökt. Eller?
Å andra sidan såg Lombard ut precis som det monster vi lärt känna i första ronden då han var ytterst nära att i sin tur avsluta Magny. Att ”Showeathers” kondition inte är den bästa är känt sedan tidigare medan Magny är känd för sin uthållighet. Med andra ord kan det mycket väl vara ett sammanträffande att Lombard blev avslutad i den första matchen sedan USADA nästintill gjort det omöjligt att dopa sig.
Frågan jag försöker komma fram till är den som bland andra Brendan Schaub (10-5) höjt vid flertalet gånger – vilka fighters ser annorlunda ut post-USADA? Jose Aldos (25-2) såg enligt många, däribland Joe Rogan, fysiskt annorlunda ut på UFC 194 och träningskamraten Renan Barao (33-3) har inte varit sig lik. Titta bara på Junior Dos Santos (18-4) som såg så spektakulär ut att han gick tre titelmatcher inom loppet av tre år innan tiden, eller något annat, hann ikapp ”Cigano”.
Alla dessa exempel är just det, exempel, men det tåls att tänkas över om UFC inte var bättre innan USADA kom in i bilden? Om man bara tänker på underhållningsvärdet och tar bort alla moraliska aspekter är det en intressant fråga. Med det sagt försöker jag inte argumentera för att doping bör tillåtas utan vill snarare peka på hur stor inverkan det kan och förmodligen har haft på MMA.
