Dustin Poirier har vunnit krig mot några av UFC:s största namn och byggt ett rykte som en av sportens mest respekterade profiler. Ändå beskriver han nu inte en titelmatch eller ett brutalt avslut som den svåraste prövningen i sitt liv, utan gripandet på Atlantas flygplats under fars dag. För första gången berättar han öppet om rädslan, skammen och beslutet som förändrat hans liv.
Dustin Poirier trodde att allt var över.
Inte karriären som fighter – den hade han redan lämnat bakom sig – utan det nya liv han börjat bygga upp efter pensioneringen. Podcasten Deep Waters, tv-jobben för CBS och Paramount och framtiden som en av MMA-världens mest uppskattade profiler kändes plötsligt hotade.
– Jag kände att jag satte eld på allt jag hade arbetat för efter pensioneringen. Jag var verkligen orolig och det är jag fortfarande till viss del, säger Poirier.
Orden kommer bara några veckor efter den uppmärksammade händelsen på Atlantas flygplats under fars dag, där den tidigare interimsmästaren greps efter en alkoholrelaterad incident. I stället för att försöka tona ned det inträffade valde han omedelbart en annan väg: total öppenhet.
– Jag hade en riktigt dålig dag. Jag är människa och jag gjorde ett stort misstag. Jag tar ansvar för det och det kommer aldrig att hända igen.
Hur ser du på Dustin Poiriers sätt att hantera situationen? Tror du att hans öppenhet stärker bilden av honom, eller riskerar den här händelsen att bli det många minns först? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet.
“Det finns aldrig fel tillfälle att göra det rätta”
När Poirier gästar det senaste avsnittet av Deep Waters sitter han inte i studion tillsammans med Dean Thomas, Chris Weidman och Jorge Masvidal. Han befinner sig i Florida, dit familjen reser varje år för en återkommande semester och släktträff.
Han beskriver de senaste veckorna som turbulenta men också ovanligt klarsynta.
– Jag mår faktiskt väldigt bra mentalt. Jag känner mig klarare i huvudet än jag gjort på väldigt länge.
Den känslan kommer inte av att försöka glömma det som hänt, utan av att konfrontera det.
Poirier berättar att han tidigt bestämde sig för att inte leta efter ursäkter eller skylla ifrån sig.
– Det finns aldrig fel tillfälle att göra det rätta. Jag ville bara vara helt ärlig. Folk kommer att tolka det hur de vill, men jag tänker inte försöka vrida på sanningen.
Han menar att händelsen, hur smärtsam den än varit, kan bli något positivt på längre sikt.
– Det suger just nu, men jag tror verkligen att det här kommer att göra mig till en bättre människa. Det kommer att gynna både mig och min familj.
“Om jag tar ett glas blir det femton”
Den kanske mest uppmärksammade delen av intervjun handlar inte om själva gripandet, utan om Poiriers relation till alkohol.
Han beskriver den som enkel att förstå, men svår att kontrollera.
– Jag är nykter sedan drygt tre veckor tillbaka. Det är inte så att jag dricker varje dag eller ser mig själv som alkoholist. Jag kan gå veckor eller månader utan alkohol.
Problemet uppstår när han väl börjar.
– Om jag tar ett glas blir det aldrig bara ett. Då blir det femton. Jag fungerar så med allting i livet. Antingen allt eller inget. Alkohol är helt enkelt inte för mig.
Det är ett konstaterande snarare än ett försök att vinna sympatier. Han säger att beslutet nu är fattat och att alkohol inte längre har någon plats i hans liv.
Samtidigt berättar han att han återvänt till flera rutiner som tidigare hjälpte honom att hålla balansen mentalt. Terapi, dagliga tacksamhetslistor, läsning och mindfulness hade under senare år fått mindre utrymme.
– Jag slutade göra många av de saker som hjälpte mig att hålla ordning på tankarna. Nu går jag tillbaka till allt det där igen.
Masvidal: “Du var hårdare mot dig själv än någon annan”
Jorge Masvidal avslöjar under samtalet att han pratade med Poirier både samma dag och dagen efter händelsen.
Det som fastnade mest hos honom var inte själva gripandet, utan hur skoningslös Poirier var mot sig själv.
– Jag vill att folk ska veta att du var hårdare mot dig själv än någon annan kunde vara. För mig var det ett misstag där ingen kom till skada, men du såg något mycket större i det.
Masvidal berättar också att Poirier under lång tid varit medveten om sitt problem. Vid flera tillfällen hade han tackat nej till alkohol när de umgåtts tillsammans.
– Vi försökte få dig att ta en drink och du brukade säga: “Nej, jag blir galen när jag dricker.”
När Masvidal skämtsamt svarade att han själv också blev vild efter några glas kom svaret direkt.
– “Nej, för mig är det på en helt annan nivå.”
Masvidal spekulerar också i att tidpunkten kan ha spelat in. Händelsen inträffade på fars dag, ett datum som enligt honom kan väcka känslor hos Poirier med tanke på den komplicerade relation han tidigare berättat om till sin pappa.
Poirier själv går dock inte in på den kopplingen, utan återkommer hela tiden till samma budskap: ansvaret är hans eget.
En ny kamp efter karriären
Chris Weidman lyfter en annan aspekt.
Den forne UFC-mästaren tror att Poiriers sätt att hantera situationen kan ha gjort honom mer omtyckt än tidigare.
I en tid där offentliga personer ofta försöker minimera sitt ansvar valde Poirier i stället full transparens från första stund.
– Jag tror att folk känner igen sig. Många har gjort saker de ångrar. Skillnaden är att ditt misstag fångades inför hela världen.
Poirier håller inte riktigt med om att något gott kommit ur händelsen ännu, men han hoppas att den på sikt ska bli startpunkten för ett bättre liv.
– Jag är tacksam över att få den hjälp jag behöver. Jag är tacksam över människorna omkring mig och över allt jag fortfarande har.
För en man som besegrat Max Holloway, Justin Gaethje, Conor McGregor och Michael Chandler är det inte längre motståndarna i buren som definierar den största utmaningen.
Den största kampen utspelar sig någon helt annanstans – och den tänker Dustin Poirier inte fly från.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
